Silvio halsduk är klar. Jag liksom glömmer den ibland, den har fått vara hyllvärmare, bokstavligt talat, men nu är den färdigstickad och kommer värma hans hals i vinter. Okej, lite trådar ska fästas, men sen, sen kan den användas. Den är blockrandig i blått och grönt, något märkligt garn i olika tjocklekar, men varm som attan.

Barnen är lämnade på dagis med blandat resultat. Vi fick se att Victors bästis var tillbaka från sjukdom så Victor rusade in och hann knappt säga hejdå. Lovisa däremot gömmer sig bakom mig och säger ‘vill inte’ när jag försöker lämna hemma. Sen grät hon lite, rikigt så illa brukar det inte vara. Konstigt nog strular hon aldrig när Silvio lämnar.

Idag har det varit fruktansvärt blåsigt ute. Det är dagarn som den här man särskilt märker att Victor är lite annorlunda. Just blåst är svårt att klä honom för. Han kanske håller sig hyfsat varm om kroppen, men han får ändå blå läppar och ser inte så värst pigg ut. Det var nog lika bra att de hade innedag på dagis idag.

Själv bara fryser jag, det är så kallt inomhus. Termometern visar på 21-22 grader, men det känns kallare så jag vet inte om den stämmer. Alla element är fortfarande kalla. Just nu känns det inte så roligt att inte själv få bestämma om man vill ha värmen på eller inte, jag skulle gärna slippa frysa och behöva pälsa på mig inomhus.

Naturtroget är det också. Den avritade fick en liten tår i ögonvrån. Victor har fått rita på dagis och kunnat tala om vad det är också. Sen sa han att fröken hade ritat mamma.

Det finns nog mer än en sak jag ska göra imorgon, men jag ska påbörja projekt “fylla frysen”. Så imorgon ska det göras en massa köttfärssås. Kvällsmaten ska ju helst gå väldigt snabbt att fixa iordning när alla är hungriga. Smidigast är att bara behöva värma något och kanske koka lite pasta, ris, potatis och ordna med lite grönsaker. Det ska inte behöva vara krångligt och de gånger vi har rester i frysen känns det så enkelt med kvällsmaten.
Nu ska jag planera och vara lite duktig, dessutom sparar det pengar att inte gå till afärren och försöka hitta någon man kan tänkas vara sugen på idag.

Ungefär varje månad säger jag något i stil med: “När lönen kommer bara måste jag äta sushi..”. Sen blir det aldrig så, det hinns inte och sen tar pengarna slut. Förr åt vi ganska ofta på Moshi Moshi, men senaste vi var där var kanske förra året, ingen minns. Idag gick vi dit. Det var sååå gott, precis så gott som jag hoppats och lite till.

Jag och kameran är fortfarande på obestånd med varandra, jag gjorde ett tappert försök att förbättra bilden, men den kan aldrig återge hur gått det faktiskt var.

Natten var alldeles för kort, kanske att det var självförvållat för min del, men jag hade så rackarns roligt igår så det var svårt att stänga ner och gå och lägga mig.

En gång för ganska många år sedan köpte jag ett gäng med julbroderier. Syftet var väl att tillfredsställa mitt pysselsug och samtidigt fixa julklappar. Två tavlor blev det som gavs bort. Sen hände inte mycket. När Lovisa var bebis började jag på en av de återstående två för att ge till henne i julklapp. Än återstår mycket, men kanske nästa jul om jag är försiktigt optimistisk?

Under eftermiddagen var barnen riktigt lugna och fina, de åt bra av sin önskekvällsmat och sen tittade de lite på bolibompa.
Efter det har det varit det vanliga köret för att få barnen att förstå att de vill sova. Jag tror att lugnet äntligen har kommit så jag tänkte ägna mig åt lite kvällspyssel innan det är dags för mig att sova.

Såhär muntert kan det se ut. Det betyder absolut inte att den här bilden är representativ för de allra flesta hemgångar. Nu är det full rulle hemma och barnen har önskat potatisbullar till kvällsmat, jag är lite glad att jag redan har ätit…