Jösses vad dagarna och veckorna försvinner snabbt. Snart är det dags för helg igen och inte mycket har hunnits med i veckan. Det har på sätt och vis varit väldigt lyxigt förr att kunna vara hemma mycket. Dels plugg som förutom stress mellan varven gett mycket tid hemma och dels arbetslöshet som visserligen gav mycket värdefull tid med de små, men inte så mycket klirr i kassan. Nu bara rusar tiden iväg och jag hinner igenting, det känns ju lite extra att alltid jobba kvällar också. Nåväl, att slippa vända på varenda krona är inte så dumt det heller.

Helgen ligger framför oss och det innebär jobbhelg för Silvio så vi andra få klara oss på egen hand. Det ska nog gå bra det också. Förutom simskola ska vi nog hinna med en hel del bus och lek också. Sen tänkte jag att det kunde vara mysigt att gå på bio, om någon av de filmerna som går nu faller barnen i smaken. Annars får det vara till något annat tillfälle.

Lovisa börjar verkligen bli stor. Hon har under några år frågat om hål i öronen och vi har sagt att det får i så fall vara när hon börjar skolan (på riktigt, alltså första klass). Idag frågade hon igen för hon är bra sugen, men förstår också att hon måste vänta och att det krävs lite skötsel med hål. Hon kom själv på att hon kunde ha clips istället ellet klisterörhängen. Sådana som klistras har hon ju haft förr och de känns ju allra bäst. Själv fick jag hål i öronen när jag var 8 och det gick väl sissådär. De växte igen vid något tillfälle och jag tog om dem när jag var 10. En släng av nickelallergi på det också… såklart. Nu använder jag nästan aldrig örhängen, tycker att det är så obekvämt, men sätter i några gånger om året så att hålen inte ska växa igen ännu en gång. Vi får väl helt enkelt se när Lovisa känner sig redo för stora nålen för när det väl är dags får det allt bli hos en piercare och inte med pistol.

Så fort jag kom hem efter jobbet i fredags pep Silvio iväg för att dricka öl med sina jobbarkompisar. Efter att barnen somnat hade jag en lugn och skön kväll för mig själv.

Lördagen kickstartade med simskola och sedan lite shopping med familjen på Grand Samarkand. Det blev inte så mycket shoppat, men det var lite smått och gott som behövdes och nöjda över våra inköp åkte vi hem igen.

Hemma förberedde jag mig på fest då jag skulle iväg och festa med lite jobbarkompisar. Det var en kul kväll och några av oss var en sväng på Grace också, inte mitt favoritställe, men det var okej ändå. Lite nattmat och sen tillbaka till förfeststället för efterfest. Sen blev det och vid 8 idag kom jag hem igen efter att ha fått mig en lite powernap också.

Dagen har varit lugn och skön med sömn i omgångar, inte allt för mycket baksmälla så nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka.

Lyckligtvis har jag fått en del tid med mina små skruttungar. I tisdags var det studiedag så då var jag ledig. Efter lite sovmorgon (för mig) åkte vi till lika lediga kompisar i Ingelstad där det var bus och hålligång hela eftermiddagen.

Idag fick jag jobba dagpass så jag fick hämta barnen efter jobbet, riktigt trevligt. Imorgon är det dock tillbaka till kvällspass igen.

På Lovisas skola hade de fotografering idag och förutom klassfoto togs det porträttbilder. Det är ohemult dyrt att beställa kopior, men vi beställde förstoring till oss själva och lite mindre förstoringar till mor- och farföräldrar.

Själv tyckte Lovisa att denna bilden var dålig för hon såg för glad ut, på de andra bilderna ler hon lite mer återhållsamt, men jag gillar ju henne bäst när gon är glad så denna bilden valde vi även om en av de andra också var fin.

Det kanske är lite sparsmakat med inlägg och så må det vara när det mesta är vardag med skola, dagis och jobb. Det finns inte så mycket tid över till annat. Efter söndagens val känns mycket ganska märkligt på ett sätt jag inte mår riktigt bra över. Nåja, återkommer säkerligen till det också på ett eller annat vis framöver.

Innan dagislämningen var Victor med mig och handlade lite. I affären sa han att han ville hälsa på på mitt jobb. Jag förklarade att det nog inte var så roligt för det låter en massa och kör runt farliga truckar. Det bet inte på honom utan han ville fortfarande hälsa på eftersom han fått hälsa på på Silvios jobb. Jag sa något om att där pratar de ju bara i telefon. Victor var snabb med att tillägga att “Och så skriver de en massa tråkiga saker på datorn.”. Välkommen till vuxenlivet…

Det har gått undan här, minst sagt. Har i vanlig ordning inte hunnit/orkat hälften av vad jag tänkt.

Efter simskolan igår lunchade vi lite med Hannah och Elvira innan vi ordnade med presenter och sen tog igen oss lite hemma.

Idag var det kalas för Elvira och det var full rulle. Hoppas att alla inblandade var nöjda, barnen tyckte att det var ett roligt kalas även om Victor sa att det hade varit ännu kuligare om inte jag var där .

Det var pirattema på kalaset och barnen var pepp på utklädning innan, men när det väl var dags att klä på sig ville de ha kalaskläder, Victor ville dock bara titta med ett öga så det var väl hans piratgrej .

Dagarna går snabbt, pojkarna är lediga i två dagar och Lovisa har lite skola även imorgon. Det funkar bra för mig och Victor med lite långsamma mornar. Visserligen går jag upp tidigt för att hinna se Lovisa lite och för att jaga upp Victor i relativt god tid. Sen tuffar vi på här hemma, vaknar till på riktigt och tar oss an dagen. Alldeles lagom, men visst skulle det vara skönare att jobba lite dag och inte ständigt kvällar. Nåja, det är ett jobb och det är bra mycket bättre än inget jobb alls så på så vis klagar jag inte. Under alla åren vi haft barn har det ju varit ganska knapert, först med föräldrapennig och sedan har vi bara varit en i taget som haft en någorlunda inkomst så visst är det bra mycket bättre nu. Som motpol till det något slitiga jobbet får jag ju ändå vara kreativ och ägna mig åt det jag vill med företaget på en lagom nivå.

I helgen som kommer är det jobb för Silvio. Vi andra ska roa oss med annat. Lovisa har simskola på lördag och för att hålla Victor nöjd funderar jag på om inte han också ska få bada lite, det finns ju en liten barnbassäng i simhallen som jag tror kan passa honom. På söndagen blir det barnkalas för Elvira, barnen är taggade till max. Lite fixande här hemma måste också hinnas med, det där konstanta plockandet, städandet och rensandet. Det tar liksom aldrig slut, men det får ligga lite på vänt i veckorna för då finns inte riktig orken, mer det vardagliga som klaras av.