..för det var ju faktiskt länge sen.

1. Lovisa tyckte att vi hade för lite tavlor uppsatta så hon gjorde slag i saken och målade en egen på golvet.
2. Äntligen ett kök som faktiskt ser rent ut, inte bara är det.
3. Välkommen in till fröken bus.
4. Lovisa har fått en gigantiskt säng, man tager vad man haver.
5. Och som synes fyller den upp minst halva rummet..
6. Det finfina badrummet, med en extremt dekorativ tvättställning i förgrunden.

Victor lyckades med konststycket att stå lite idag. Väldigt kort stund och med stöd, men han lyckades. Jag är mäkta stolt.

Lovisa har ägnat helgen åt att vara förkyld. Nu känner jag mig förkyld. Det var ju skoj. Eller så inte.

Dagens positiva var att Silvio fick ett samtal från AF, de kunde möjligen ha en jobb på gång. Ett som passar honom perfekt. Om han får det är det praktik som gäller till en början.
Bara att hålla tummarna för honom nu alltså.

Silvio var iväg till AF på morgonen för att få ordning på saker och ting. Ordning kanske det inte blev på önskvärt sätt men saklig information.
Snubbens förslag var att Silvio skulle ställa sig helt utan inkomst under typ två veckor och då söka Akassa. Det funkar ju inte riktigt att inte ha inkomst på två veckor…

Under tiden som Silvio var iväg var det meningen att Lovisa skulle sova en sväng. Jag la henne, stängde dörren och mycket mer hann jag inte innan hon kom trippande efter mig. Hon har alltså lärt sig klättra ur spjälsängen. Inte bra alls. Så nu har hon vanlig säng.. och det kan väl sammanfattas med att vi har försökt lägga henne ungefär 40 gånger, men hon är ändå uppe och studsar. Det här kan bli jobbigt när inget håller henne kvar i sängen.

Jag hade någon slags vision om att jag skulle skriva lite labrapporter idag. Jag tycks inte ha connectat med min hjärna än så det får nog vänta lite. Jag hade glömt hur ofantligt trött man kan bli av att jobba på natten.

Jobbet gick dock bra. Tiden gick snabbt, spelarna skötte sig och det var lagom mycket spel så det blev inte stressigt eller så utan flöt bara på. Skönt det .

Min chef sa att jag gärna fick jobba mer om jag ville. Jag kommer aldrig ifrån det där jobbet, började för 9 år sedan och gör lite mer eller mindre långa inhopp mellan varven. Jag sa att jag nog inte orkar med att jobba regelbundet med att vara schemalagd och så då det sliter väldigt mycket, men att de gärna får ringa om de är lite kort om folk. Hoppa in lite då och då kan man ju alltid göra.

Givetvis var inte barnen lika intressade av sovmorgon som mig så jag är skitseg även om jag somnade till på soffan i förmiddags. Så labrapporterna får vara tills imorgon, men för att göra något vettigt idag kan jag ju städa lite. Det behövs ju alltid.

Och jag ska jobba. Hoho, undrar hur det ska sluta.

En av mina gamla chefer från casinot ringde, de behövde akut hjälp ikväll. Och ptja, jag kan ju inte påstå att jag skulle göra så värst mycket annat än sova den tiden ändå så jag kunde ju lika gärna tjäna lite pengar istället.
Jag fick den trevliga förmånen att välja ställe själv, men eftersom jag är så förbaskat lat och inte har fixat bilen än så blev det inte något av ställena på Campus utan det Blir på Oléo.
Min chef skulle ordna med lite skjuts åt mig så jag kan ta mig dit och hem. Det är ju egentligen gångavstånd, men jag känner mig inte alls sugen på att vara ute och gå de tiderna då det har varit alldeles för mycket överfall och otrevligheter sista tiden.

Mitt i förvirringen började jag fundera på mo jag ens kommer ihåg något, men efter några minuters spel med Silvio insåg jag att det sitter i ryggmärgen.

Vad har mer hänt idag? Jag har kört barnvagn i alla snömodd. Eller typ snömodd. Det saltas rätt friskt här i stan så det ligger tjockt med saltuppblandad snö överallt, förbaskat tungt att köra vagn i.
På stan shoppade jag loss lite träningsutrustning på Stadium. Nu är det hög tid att mig av med den andra halvan av alla graviditetskilon. Äntligen tycks ju foglossningen ha gett med sig så jag kan börja träna, det ska bli najs.

Yes. ännu en skoldag avklarad. Den har gått helt och hållet i mikrobiologins anda. Intressant dag, men lång.

Silvio hade en mindre rolig dag. Så jag tar mig friheten att försöka återge delar av den på något begripligt sätt. För någon vecka eller två var vi ju ner på AF (Arbetsförmedlingen) eftersom Silvio ville ha ett möte med sin handledare. Silvio har försökt få till ett möte på alla upptänkliga vis i några månaders tid. Det handlade nämligen om Akassan, eller snarare bristen på den.
När vi var där antecknades det i Silvios akt att han ville ha ett möte emd sin handledare och varför.
Någon vecka senare kommer det ett brev med information om att han har en ny handledare samt ett brev om att han idag ska gå på ett gruppmöte.
I måndags var han återigen på AF, bland annat för att tala om att han inte kunde gå på gruppmötet och att han ville ha en enskild träff med sin handledare, handledaren som varit på utbildning hela denna veckan.

Anledningen till att han inte kunde gå på gruppmötet var för att jag var i Kalmar. Mötet skulle vara ungefär samtidigt som Lovisa slutar dagis. Som arbetslös får man ha barn på dagis 15 timmar per vecka, precis som Lovisa går. Inga konstigheter.

Nåväl, det ringer någon från AF och talar om att Silvio inte fick utebli från mötet och att han nu är suspenderad från Akassan i 90 dagar. Samma Akassa som han fortfarande inte fått och som han behövde ett personligt möte med sin handledare med för att få ordning på.
Det skulle heller inte finnas några anteckningar om vad Silvio egentligen hade för ärende på AF, trots att de fanns där i måndags och personen han träffade i måndags skulle upplyst honom om att han inte alls kunde avboka gruppmötet.
Nåväl, Silvio blev lite arg och sa att om han var tvungen att komma hade de väl kunnat säga det så fick han väl ta med sig barnen. Men det gick inte heller, för barn fick man absolut inte ha med sig. Enda som gäller är 90 dagars suspension från Akassa.. som han inte fått…

Det slutade med att Silvio ska träffa denna märkliga människa som ringde upp på måndag för att försöka få ordning på saker och ting då det inte tycks vara någon som helst ordning på något alls.

Anledningen till att allt krånglade från början började för ganska exakt ett år sedan. När Silvios uppsägningstid gått ut anmälde han sig på AF och ordnade med alla papper till Akassan. Sen hände absolut ingenting. I somras kom AF på att de slarvat med rapporteringen till Akassan och att det därför uteblivit. Eftersom det är smått omöjligt att gå runt på en föräldrapenning på en hel familj tog Silvio ut föräldrapenning i väntan på Akassan eftersom inkomst av något slag behövdes.
Bortåt höstkanten hörde Akassan av sig med besked om att de avslår hans ansökan eftersom han inte är ett dugg arbetslös då han får föräldrapenning.
Så då skickade han in en överklagan och har sedan dess försökt få kontakt med AF för att reda ut saker och ting.

Börjar det här bli löjligt eller skitlöjligt?

Och inte ett dugg effektiv.

I arla morgonstund pulsade jag genom snödrivorna. När jag äntligen trasslat mig ut ur vårt bostadsområde gick det lite smidigare för resten av vägen var plogat.
Tåget var bara 2 minuter försenat och det är det ju även under normala omständigheter så det gick helt klart över förväntan.
Vimsade runt en liten stund för att hitta rätt sal att skriva tentan i och kom precis i tid. Satt lagom länge, 2 timmar. Då hade jag skrivit allt jag kunde och även allt jag inte kunde, men som jag chansade hejvilt på.

Sen följde några timmar på stan för att slå ihjäl lite tid. Jag trodde att vi kunde börja göra den lilla laborationsdelen vi skulle göra efter lunch, men tji fick jag också fick slå ihjäl ytterligare några timmar medans mina klasskompisar gjorde biokemilab.

Hemma sent, hade med mig en liten påse leksaker till barnen, varav en var boken “Totte städar”, det kanske kan inspirera.

Anledningen till att jag inte gjorde biokemilaben var att jag kör mitt egna lilla studieupplägg och hoppar över laborationerna på den kursen just nu.
Som det är nu har vi alldeles för mycket att göra. Hela veckan man är i Kalmar får man inte annat gjort än att vara i Kalmar. Veckan efter får man ägna fullt åt att skriva labrapporter och sedan har man en vecka på sig att ta igen tre veckors föreläsningar och förbereda de nya laborationerna.
Det tyckte jag var för mycket och skolan visar ingen vilja att förändra det på något sätt. Så.. jag kör på med det teoretiska och nästa år när vi inte ska vara i Kalmar särskilt mycket kan jag i lugn och ro göra laborationera.
Förhoppningsvis funkar det lite bättre.

Nu är det snart dags att sova eftersom jag ska stiga upp ohemult tidigt imorgon igen.

Hon är duktig minsann, min lilla toka . Känner mig mäkta stolt såhär på kvällskvisten.

Imorgon är det tänkt att jag ska till Kalmar med tåget som går 06:28. Efter att ha läst och hört om snöande under natten kan jag inte göra annat än hoppas på det bästa. Just nu är inte mina förhoppningar om att komma dit särskilt stora, men under har ju sett förr.

När man egentligen ska plugga hittar man en massa andra saker att göra istället.
Saker som jag gjorde istället var att hänga upp några fler lampor, greja lite med bokhyllan i köket, packa upp ytterligare några lådor och hänga upp gardiner i ett par rum.
Kökslampan ja.. Vi köpte den strax efter att vi flyttade in här för två år sedan. Idag hängde jag upp den för första gången. Det behövde ju lite modifieringar i upphägningsanorningen och då är det lätt att det tar lite tid. Egentligen behöver den lite mer modifieringar, typ korta av sladden, men det kan ju dröja två år till.

Nu ska vi bara hitta plats för allt småplock och sen tid att bära ner en soffa i förrådet, vilket innebär att vi först måste ställa iordning i förrådet så att soffan får plats.

Nog om det, nu ska jag plugga en sväng till innan jag ger mig för idag. Okej, kanske skurar köksgolvet också.. Låter man Lovisa vistas mer än 30 sekunder i köket är det tydligen nödvändigt.