Inför Lovisas skolstart behövde vi få lite ordning på arbetstiderna då det inte känns särskilt bra att hon börjar skolan vid 8 och sen inte kan bli hämtad förrän 21 på kvällen för att behöva gå upp igen dagen därpå. Kvällstid kräver ju liksom lite sovmorgon. Jag är ju i den hopplösa sitsen att jag bara jobbar kvällar även om jag tänker flagga för att dagtid vore lämpligare på jobbet. Silvio har blandade tiden och får lite vad som helst mellan 7-21 med blandning mellan korta och långa pass. Alltså ingenting som passar någon som måste vara i skolan klockan 8 varje dag.

Silvio hörde sig för på jobbet om hur han skulle göra och de kunde inte ändra så att han bara fick dagtid. Däremot kunde han välja att låsa en dag i veckan då han alltid ska jobba dagtid och i övrigt får han önska dagpass. Chansen att få dagpass ökar om han går tillbaka till att jobba varannan helg så det får bli så. Inte helt idealiskt, men nu fungerar det ju bättre med helgjobb än det gjorde innan då det största problemet var att jag förlorade så himla mycket pluggtid på det.

Nu håller vi tummarna för att det blir så bra som möjligt det här. Och sen önskar jag lite vettig lagstifning som skulle förenkla för arbetstagare att kunna arbeta på tider som passar med familjen. Slår man ut det där med anpassade tider på ett helt yrkesliv så rör det sig egentligen om ganska få år, någonstans mellan att barnen börjar skolan och tills de kan ta hand om sig själva lite bättre.

Tidigt, tidigt vaknade jag av att det lät en massa i sovrummet, det var inte det vanliga oljudet av snarkande familjemedlemmar utan prasslande och annat. Det tog mig ett tag att lokalisera ljudet och det visade sig att en liten, liten fågel hade hittat in. En timme tog det innan den hittade ut igen. Efter det där ofrivilliga morgontumultet höll vi alla på att försova oss.
Jag kan inte förstå hur den hittade in, fönstrena är bara pyttelite öppna så den måste varit riktigt enträgen.

Inte blir det tätt mellan uppdateringarna, men det finns liksom inte så mycket att förtälja. Det mesta rullar på som vanligt här hemma, jag jobbar, tvättkorgen är bottenlös och diskberget frodas. Inget nytt alltså .

Idag hade barnen en ganska kort dag och i helgen köpte Lovisa något kit med recept och kakformar som hon ville prova så när jag slet hårt piskade mina arbetskamratet så bakade resten av familjen kakor. Jag misstänker att det gick bättre än förra gången Silvio skulle hjälpa barnen att baka .

På återseende!

Idag var det tillbaka till jobbet som gällde. Det var en bra första dag att ha för det flöt på osedvanligt bra med allt så det kändes helt okej att vara tillbaka ändå även om jag gärna hade varit hemma och sovit ett par veckor till.

För sovit har jag minsann varit br apå under semester, lite siesta har det blivit så gott som varje dag och det är nog då jag fungerar bäst . Av det mesta annat som jag föresatt mig blev det inte mycket gjort, och andra sidan prioriterade jag mig själv mest och såg till att jag fick ordentligt med återhämtning och att umgås massvis med barnen. Det var lite blandade känslor med dagis idag, Lovisa var pepp och Victor var inte ett dugg sugen, men vi slog på stort och var i tid första dagen, alltid något.

Sen är det dags för jobb igen, något jag inte längtar jättemycket efter, jag gillar ju det där med ledighet, men ledighet betalar inga räkningar så åter till paketens underbara värld på måndag.

Igår hade jag och Hannah vår lilla dejt, det var riktigt trevligt. Vi drack ett par öl och pratade om allt och inget. Känns konstigt att kunna prata ostört, det var några år sen sist . Vi får väl skärpa oss och göra om det snart igen.

Ikväll var vi en sväng till stranden, det är inte så dumt att åka dit när det är nästan folktomt. Helt ensamma var vi inte mer än en liten stund. Det var skönt ändå och barnen busade och badade.

Silvio har varit ledig idag och igår för han jobbar i helgen. Imorgon blir det fest med lite jobbarkompisar, det blir förhoppningsvis trevligt det också. Om inte annat en bra avslutning på semestern.

Jomenvisst, inbokad visit hos Mobergarna blir ju aldrig pannkaka. Jo, just idag blev det faktiskt det, men det berodde mer på de goda lunchpannkakorna. Sen var det mest fullt ös på barn och mycket prat med vuxna. Som sig bör alltså. När det var dags att åka hem fick vi nästan med oss ett extra barn hem för det var en liten rackare som inte ville skiljas från vännerna utan som kröp in i vår bil istället.

För att toppa denna dag så bestämde jag och Hannah att vi ska gå ut en kväll och dricka några öl och nu har vi äntligen lyckats spika datum för det också. Det ska bli himla skönta för det var åratal sen vi kunde umgås utan barn och män så det är verkligen på tiden med lite ostört häng.
Det är vid sådana tillfällen jag kan sakna mina vänner. De där som känt en hela livet. De där som man lekt med som liten, som känner ens föräldrar, som varit med under alla knäppa fester, funnits där genom alla pojkvänner och som känner en utan och innan. De där som kan hela ens bakgrund och man kan påbörja ett samtal om vad som helst utan att behöva dra bakgrundsinformation. Vänner av den sorten har jag bara en kvar på hemmaplan, men ack så värdefull hon är.
Jag är glad även för nytillkomna vänner som kan ge perspektiv på både det ena och det andra, men jag kan verkligen sakna att umgås med de där som känner mig. Hursom, vi får det förhoppningsvis rasande trevligt på vår uteafton.

Alltså, jag känner mig fortfarande helt golvad efter boken jag skrev om igår.

Men idag är en ny dag och den inleddes med tandläkarbesök för den unge herrn i familjen. Han går ju ganska ofta eftersom det är superviktigt att han inte får några inflammationer i munnen. Allt såg fint ut och det var ju bra. Hans två framtänder i nerekäken har varit lösa jättelänge och de nya har kommit upp, men de gamla vill inte släppa taget, mest för att han tvärtemot alla andra barn inte vill vicka på dem tills de lossnar. Hursom. hygienisten var lite orolig för det eftersom det är svårt att borsta bland alla tänder, men tandläkaren var lite mer chill och tyckte att vi kunde fortsätta vänta. Annat var det med Lovisa förra veckan eller förrförra kanske det var, hos henne har tandtrollen byggt små bostäder igen så det blir nya lagningar till hösten. Konstigt det där, hur olika det kan vara. Barnens tänder får samma skötsel och Victors är alltid jättefina och Lovisa får bara en massa hål. Nåja, vi är ju alla olika med det där och Victor tycks brå på mig, men Lovisa på Silvio.

Jag passade även på att boka in en tid till mig själv då jag behöver en bettskena till nätterna. Jag biter ihop en hel del och gnisslar tänder. Det leder till att jag för det första inte kan gapa ordentligt, krångligt att äta alltså. Sen gör det ju även ont i käken, huvudet och ibland tänderna. Det syns även på tänderna och jag vill ju inte förstöra dem så min lön får väl denna gång gå till något så spännande som en bettskena. Det där bitandet tycks jag ägna mig åt i synnerhet när jag är stressad, men hela mitt liv känns som ett enda stressmoment på olika sätt så det är lite svårt att bryta, men jag får komma på något vettigt. Vore det inte för att jag inte vill vara gravid eller ha några fler barn skulle ju någon slags årslång föräldraledighet vara ganska trevlig, men jag inser ju att det bara är någorlunda stressfritt när man får sitt första barn sen är det full fart i ekorrhjulet .