..men eftersom det visat sig att en stor del av läsarna här läser bara för att hålla koll på Silvio så ska ni också få veta vad han gör.
Ni kommer att få veta fullständigt meningslösa saker som att han går och hämtar en kopp kaffe, kissar, kliar sig i ögonen, byter strumpor.
Kul va?
Det skulle vara ytterst välbehövligt just nu. Eller kanske inte direkt från mig själv, jag är ganska lättsam att umgås med. Men alla krav, måsten och all annan skit skulle jag vilja ta semester ifrån. Dålig (ok, skitkass, obefintlig) ekonomi, sjukhusbesök, sömnlöshet och all allän oro. Vill få saker att bara fungera och vara bra. Nu går all tid och ork åt till att försöka upprätthålla någon slags överlevnad istället för att leva.
Sugigt.
Det var de väldigt efterlängtade pengarna som kom.. Reseersättningen. Tog bara ett par månader att få rätt på dem.
Sen gick jag till affären… och sushin såg god ut 
.
Nåväl, vi överlever.
Lovisa har varit supersöt idag och pysslat en massa med Victor, klappat på honom och pratat med honom. Hon längtar nog en hel del efter att han ska växa upp så att de kan leka tillsammans.
Jag sov bort 4 timmar i förmiddags, det var skönt och välbehövligt. Lovisa behövde tydligen också sova lite för hon sov gott hon också. Det har ju inte varit helt bra med sömn för hennes del när vi varit iväg. Hon har haf svårt att komma till ro ordentligt både på natten och till middagsvilan så det känns skönt att vara hemma igen.
Ännu skönare hade också varit att få veta redan nu när vi ska till Lund igen för operationen., det tar ju ändå en hel del tid i anspråk.. inte för att jag är någon planeringsmänniska, men ungefär. Det väntar ju en sommar och logistiken och det finansiella ska ju fungera bra också.
Men kirurger, kardiologer och alla andra som kan tänkas vara inblandade ska fundera över när de har tid.. så jag förmodar att det blir ganska kort varsel när det väl är dags.
Imorgon kommer det lite pengar på mitt konto. Jag har ingen aning om varför. Dock är det sjukt välbehövligt. Hur mycket man än snålar så blir Lund alltid dyrt.
Kanske, kanske att det kan vara reseersättningen sen förra gången vi var i Lund. Summar kan ju stämma med det.. men att det skulle dröja såhär länge. Himmel och pannkaka.
Hoppas ändå det är de pengarna så slipper jag ringa och efterlysa.
Fan så gött.
Dammråttorna och tvättberget har varit saknade.
Victor hade stabiliserat och förbättrat sin syresättning under natten så vi blev utskrivna i samband med morgonronden.
Det tackar vi för.
Nu är det nog mest vila som gäller för de flesta av oss.
Lite mera välling i den trötta damen och hon somnade. Tack för det.
Idag har jag lyckats med bedriften att nästan svimma. Det var på postop, jag hade Victor i famnen och de skulle bara ta bort en kanyl på honom. Det slog tydligen slint i mitt huvud. Hatar att vara så känslig. Men tack vara de snälla söerskorna så blev allt bra 
.
Med den upplevelsen i bagaget kände jag mig inte särskilt uppladdad inför blodprovet jag skulle ta på eftermiddagen till det där forskningsprojektet. Men ett par rejäla klickar emla och en väldigt förstående provtagerska gjorde att jag fixade det galant.
På lappen man skrev under kryssade jag i att vi ville ha besked om de hittar något avvikande. Egentligen är jag en sån som inte vill veta sånna saker. Men.. om vi någon gång i framtiden skulle få fler barn vill jag veta om det finns några extra risker. För ärligt talat, hela den här vårdsvängen är asjobbig.
Men, men.. inget som behövs ta ut i förskott direkt. Det kan ju lika gärna vara nog med skitungarna vi har och då finns ju inte så mycket att bekymra sig över.
Status än så länge: Omöjligt.
Jäkla unge som ska kasta iväg den när apoteket har st’ngt >.<
Nåja, förr eller senare tröttnar hon väl. Det gick ju inte att ha henne i min säng, då skuttade hon bara runt, fnissade, skrattade, försökte kasta sig ut från sängen och slog lite oförsiktigt på mig.
Så hon får hållas.
Vi har ställt hennes säng i det lilla köket som är här på rummet, då får hon ett eget rum, som hon är van vid, och tycker inte att det är lika tråkigt att somna.
Kateteirsering.
Det gick bra. När det var klart ringde de efter oss eftersom han låg på postop. Där hittade vi en hes liten hungrig kille. Med dålig syresättning.
Efter några timmar fick han flytta ner på 67an, vår gamla avdelningen. Dock går det fortfarande inget vidare med syresättningen. Den är låg, men tycks ha stabiliserats lite nu på kvällen. Alltid något.
Jag hoppas innerligt att det är bra imorgon så vi får åka hem. Jag orkar inte vara här mer.. Men det är ju knappast för min skull vi är här så vi får väl härda ut om det är nödvändigt.
Silvio sover med Victor på sjukhuset.
Jag och Lovisa sover här p anhörighotellet. Lovisa har lyckats kasta bort sin napp. Jag antar därför att det kommer bli smått problematiskt att få henne att sova. Hon har ett sovkrav – napp.
Idag var det ett litet happening på BUS (Barn och Ungdomssjukhuset) så Henke Larsson var där i eftermiddags. Det var ganska underhållande. Inte Henke Larsson, men alla som tittade på honom. Barnen var såklart väldigt glada. Papporna som var där var ännu gladare. Sen hängde ett gäng fnissiga syrror i bakgrunden.
Silvio fick en liten skymt av förr i tiden. Det resulterade i en omväg runt typ halva sjukhusområdet. Men det är kanske ganska förståeligt. En del vill man inte träffa på.
Lovisa var inte ett dugg rolig inatt. Hon vaknde vid halv 12 och var helt otröstlig. Oftast brukar det hjälpa med lite mat när hon är sån, men inte inatt. Hon fick panik om man försökte lägga ner henne i sin säng igen.
Så hon fick vara i vår säng. Det går bra i ungefär fem minuter åt gången. Sen tycker hon det är så kul att vara där så hon skuttar runt. Försökte lägga ner henne i sin säng igen efter ett par timmar, men det funkade inte så det blev ytterligare ett tag med en galen unge i sängen.
Till sist gick hon med på att sova i sin säng..
Silvio gick upp tidigt då Victor skulle vara på sjukhuset klockan 6 för att bada inför ingreppet. Och så skulle den där kanylslanggrejen sköljas också.
Lillskiten kommer ju inte lukta bebis på länge. Redan igår luktade han bara sjukhus. Usch.. :’(
Well, well.. nu väntar vi bara på att de ska ringa och meddela att allt gått bra. Jag tänkte ta en dusch.. och lilla fröken ska också ta en dusch..Hon tycker det är kul att mosa banan och kleta på hela sig.
Jo, kom på en sak till. Victor har ju varit snorig och snuvig hela livet. När vi var i Lund förra vändan så kan det fortfarande varit efter att kroppen inte fått ordning på sig än.
Sen har han varit snorig hela tiden sen dess. Det eskalerade lite när Lovisa var som risigast.
Nåväl, detta har vi tagit upp med alla vårdpersonal vi haft med att göra. Ungen är liksom snart fyra månader och har varit snuvig hela tiden. Det känns ju inte helt normalt. Men det har ständigt avfärdats.. droppa i lite koksaltlösning… Jo, tjena..
Likadant var det senast han var på läkarbesök.. det var tydligen inget att bry sig om.. bara droppa i lite koksaltlösning så drar han i sig snoret och bajsar ut det.
Ingen har någonsin reflerterat över att han varit snuvig hela tiden.
Förrens nu.
De var lite upprörda över att han varit snuvig så länge.
Men det var väl inte deras bord att bringa ordning i det.
Så Victor får fortsätta vara snuvig.
Få koksaltlösning i nästan.
Svälja snoret.
Och bajsa ut det.
