Lovisa fullkomligt äslakr sin ‘Vov-Vov’ hon fick av personalen på sjukhuset i Lund. Hon brukar ropa efter den och krama den massvis. Sötaste lilla tjejen.
Hon är liiite besatt av hundar just nu.

Jag skulle ju shoppa ny vagn. Hon som sålde vagnen skulle en sväng till Växjö och kunde därför lämna vagnen här. Hon skulle ringa runt 17-18.
Dock ringde hon aldrig då eftersom hon blivit försenad under dagen så i lite halv panik ringde jag Nina och frågade om hon kunde skjutsa mig ändå.
Det gick bra.
Så mitt i våffelgräddning, nattnign av Lovisa och allmänt kaos i min hjärna så kom vi iväg.
Nu har jag den vagnen jag länge suktat efter och det känns kanon. Det enda som känns lite tråkgit är att liggdelen är väldigt liten, vilken den såklart blir i en syskonvagn. Det är bara att hoppas på att Vicor inte växer allt för snabbt.
Ja, och sen var den en grej som fattades också, men hon skulle överlämna den i när hon åker till Växjö så det ska inte vålla några problem.
Nu är jag nöjd .

Helgens projekt blir att snygga till den gamla vagnen och lägga ut den på annons.

Imorgon ska jag hänga med Nina till Kosta outlet. Kan bli spännande. Det kanske går att fynda lite fina barnkläder.

Och förresten, ni underbaringar som skämmer bort våra skitungar med kläder. Sluta köpa vita kläder! Lilla slaskmaja fläckar ner så ohyggligt så det passar nog bättre med ordentliga färger och mycker mönster. Allt för att förvilla .

Silvio ska gå till affären nu…

S: Vad ska jag köpa nu då?
E: Sylt, glass, våffelsmet..
(Liten glassdiskussion utbryter..)
S: Jaha, men vad ska vi äta då?
E: VÅFFLOR!!!!

Förvirrade jäkla karlskrälle

Inser att det är problematiskt att gissa på rätt dag idag. Undrar varför.

Idag har vi varit hos läkaren en sväng. Victor är numera utskriven från hemsjukvården så nu börjar föräldraledigheten på riktigt.
Efter att vi varit hos läkaren tog vi en sväng på stan. Den svängen resulterade i regnkläder och två på skor åt Lovisa.
Sen fikade vi på Gusto. Det var ohyggligt gott.

När vi kom hem igen slog det mig att jag hade haft ett missat samtal igår. Kollade upp det och det gick till ett ställe jag sökt jobb på så jag ska på intervju på fredag.
Lite nervös. Jag måste ju skaffa mig lite anständiga kläder. Jag tror inte att mysbrallor funkar . Helst inte jeans heller. (Tycker jag. Vet inte hur de tycker.)

Om allt går som det ska får vi (köpa) en ny vagn imorgon. Det ska bli väldigt skönt. De få turer vi varit ute med båda barnen har jag irriterat mig på att vagnen vi har är så åbäkig. Så idag såg jag annons på blocket på just en sådan vagn jag hela tiden suktat efter. Knappt använd. Blir ju inte mycket bättre så jag har "tingat" den tills imorgon.

Och när vi ändå är inne på att förnya oss ska vi slå på stort och klippa oss på måndag. Det ska bli skönt. Jag är totalt frisyrlös nu, det står mest åt alla håll och kanter.Långt och ovårdat. Hannah fixade ju till det mest akuta för ett par månader sen, men sen dess har det blivit en katastrof igen. Och Silvio, ja han är ju allmänt långhårig och jävlig .

Jag börjar förstå varför jag är så trött hela tiden. Mer eller mindre all min vakna tid går åt till att reda upp allt som de som har betalt för att fixa inte gör. (Funkar ens den meningen?)

I morse fick Silvio ett samtal från vår kära Försäkringskassa. Det saknades intyg för den begärda tillfälliga föräldrapenningen. Samma intyg som Silvio var och lämnade in för en vecka sen.
När vi började med lite efterforskningar så hade det inte hänt så värst mycket alls med mitt ärende heller. Och mycket riktigt, när posten kom hade jag fått ett brev från Försäkringskassan. De saknade de intyg som behövdes gällande den tillfälliga föräldrapenningen.

Så vi packade ihop hela familjen, trotsade snön och blåsten och tog oss till Försäkringskassan.

Och där fick vi prata med en tant. Hon kunde efter mycket om och med samt guidning i sitt system av Silvio reda ut att jodå, intygen fanns.
Vilket är helt rimligt eftersom de är inlämnade personligen.
Samma sak med mig, allt som behövdes fanns.
Tanten sa att hon kunde skriva in i våra ärenden att de skulle godkännas för det fick inte hon göra.
Konstigt nog höll inte jag riktigt med henne.
Jag sa att jag ville ha allting klart och godkänt innan jag går hem igen för jag litar inte det minsta lilla på att någon kommer att engagera sig i ärendet eller godkänna någon utbetalnig om jag lämnar det åt Försäkringskassans öde.

Jag har nog sällan skådat någon som blivit så totalt handfallen. Snacka om att hon fått sitt livs chock. Någon kommer och ställer krav. Jösses. Skulle hon behöva göra skäl för sin lön också.

Hon gick och hämtade en telefon för att ringa efter min handläggare. Som hon inte fick tag i. Det gick absolut inte att ringa någon annan handläggare heller för godkännande. För hon visste inte hur det skulle gå till. (Jävlar vad jag bet mig i tungan.)
Nåväl, vi sa att handläggaren skulle ringa innan ett visst klockslag om det är så att hon är på lunch, vi tar en kopp kaffe så länge och återkommer efter nämnda klockslag om vi inte fått ett samtal innan dess.

Jag förmodar att tanten inte ville ha några fler besök från oss för det dröjde inte länge alls innan en handläggare ringde upp och godkände utbetalningarna.

Det enda som återstår är att de "inte hittar" intyget från Lund. Som lämnades in med övriga intyg. Men det är fanimig deras problem att hålla reda på.

Jag antar att vi inte är klara med varandra än på långa vägar.

Och förresten ska jag hitta en chef och föreslå mig själv som anställd av dem. Det kan ju inte misslyckas.

(Och om Silvio orkar ladda över sina bilder från mobilen finns det fikabilder.)

Jag kan just nu inte formulera mig i några som helst trevliga ordalag.
Men Försäkringskassan, here we go again.

Ytterst hög jippiefaktor på det. Inte för att jag använder bilen särskilt ofta, men när jag behöver den, då behöver jag den verkligen så jag vill gärna att den fungerar.

Lovisa lyssnar på Silvios knepiga musik och dansar som bara den. Jag ska allt lära henne lite vettig musik också .

Lovisa har varit ute och lekt pinsamt lite. Typ enda gången var en dag på dagis.
Så idag packade vi ihop oss och gick ner till Strandbjörket för att leka lite. Väl där insåg vi att leksaker för småttingar i Lovisas size var begränsat till en gunga. Lite tråkigt, men hon hade roligt ändå. Först vågade hon inte gå på marken. Den kan ju vara smått skrämmande. Men sen blev det lite gungande, gående och mera gungande så lilla fröken blev ganska nöjd ändå.
Nu har hon dock en ny besatthet. Hundar. Hon sa ‘vov-vov’ om allting på lekplatsen och letade efter hundar.