NU har vi varit och kollat på en lägenhet som skulle passa oss alldeles, alldeles perfekt. Den ligger ute på landet (!), precis vid en sjö. Sjöutsikt från alla rum, en liten vedkamin, fiberbredband, badplats precis utanför, dagis och skola i huset brevid. Osv, osv. Det blir inte så mycket bättre. Dessutom ska den renoveras med nya tapeter och golv samt att köksluckorna är iväg på omlackering. Fräscht!
De ska ringa i eftermiddag igen och då får vi veta helt säkert om vi får den. Vi står först i kö, det hänger bara på om de accepterar Silvio.

Ja, man ska ju tydligen känna att man lever. Eftermiddagen ägnades åt att jag tog med mig Lovisa och gick långpromenad med Nina. Inte för att min kropp är tillräckligt tränad för att orka med det egentligen, men skönt var det ändå.
Nu på kvällen skulle jag fixa lite, typ mat. Så, alla maskiner som kör runt på området i samband med renoveringarna kör sönder alla gräsmattor och drar runt rejält med lera överallt. Lera kan bli sjukt halt. Jag for raklång bakåt och har nu massa ont runt svanskotan och sittbenen. Mindre skönt. Och så blev ju jackan rejält smutsig. Såklart är det kemtvätt på den och jag har ingen annan jacka som går att knäppa runt min förstorade mage. Jippie värre!

Just nu väntar jag bara på att Lovisa ska vakna så vi kan gå ut på en promenad. Och ja, vi väntar fortfarande på den där fastighetsgubben, men han tycks uppslukad av ett UFO eller nåt för han finns inte.
Victor ligger i sjalen och sover gott, han har en massa små konstiga, söta sovljud för sig .

Jag tror att Lovisa blev utbytt på BB. Hon kan omöjligt vara min dotter, hon diggar Backstreet Boys…

 

Nu börjar den här sablars isoleringen bli aprtist. Någon av oss måste alltid vara hemma med Victor. Vi kan inte göra normala saker alls. Typ gå på stan, ta en fika eller vad det nu kan vara. Börjar bli smått trist. Blärk. Eller ja, en kan ju alltid gå och roa sig och oroa sig för fökylningar, magsjukor, rs-virus och annat junk Victor inte får bli smittad av.
Veckans höjdpunkt inträffar ungefär den dagen vi ska till sjukhuset för kontroll. Så på onsdag smäller det igen. Woho.

P.S. Han bajsade till slut. Massvis. D.S.

Tänk om Victor kunde ta och bajsa. Det verkar vara stopp i hans avlopp. Vi körde ett apr doser Laktulos i morse, inget hände. Det brukar annars braka till rejält.

Vi har inte fått tag i den där förgjordade fastighetsskötaren. Har ringt flera gånger och lämnat meddelande. Suck.

Typ. Måndagar är generellt rätt så trista. Idag är inget undantag. Det regnar. Fastighetsskötaren vi försöker få tag på svarar inte. Victor vägrar bajsa. Lovisa vägrar sova. Men bajsa, det kunde hon.

Vi fortsätter vänta livstecken från fastighetsskötaren, vill ju kolla på lägenheten. Helst innan det blir mörkt.

Det här inlägget hamnar solklart i kategorin för total flummighet. Mest för att jag inte alls vet vart jag ska göra av det, men jag har en del funderingar och måste pränta ner dem känner jag.
Det var en lite konstig graviditet nu med Victor minst sagt. Mest för att jag redan "visste" så mycket om den på förhand. Jag hade hela tiden en känsla av att det skulle vara något allvarligt fel på något inre organ. Jag tyckte nästan det var lite jobbigt att prata om graviditeten och kunde inte glädjas riktigt. Den känslan fanns från start. Och mcyket riktigt, ett hjärtfel var det.
Nästa del i oförklarligheter är att jag hela tiden visste att det skulle sluta med akutsnitt. Snittet skulle dessutom bero på syrebrist, lossnande moderkaka ligger väl nära till hands?
Läskigt.
Har funderat en del på det på sista tiden. När jag var mitt uppe i det slog jag liksom bort tankarna och känslan. Men nu faller bitarna på plats.
Men jag bara undrar hur det är möjligt? Det saknas ju totalt rim och reson, det finns ingen logik eller förklaring.

Idag har jag hunnit med lite städning. Det tar sin lilla tid för det tenderar att dyka upp andra småprojekt hela tiden som ger fördröjningar.
Nu är jag i full färd med att baka bröd också. Kan behövas lite påfyllning på den fronten och jag har gett mig fan på att inte köpa något bröd. Mest för att jag har tröttnat på allt bröd i affären. Och sen är det ju lite billigare att baka själv.
Sen tänkte jag baka lite mockarutor också. Mest för att retas med Natha, men även för att det faktiskt är gott. Bullbak får vänta till en annan dag. Annars har Silvio lite önskemål om bullar också.

Annars är det mesta som vanligt, Lovisa är mest söt, Victor är mest skrikig, jag tycker att dygnet ha för få timmar och Silvio får bara kallt kaffe.
En helt vanlig dag hos oss alltså.

Idag har vi i princip inte gjort något alls. Vi har slöat, spelat en gnutta WoW och sovit. Nu håller jag på och tvättar upp tvättberget och lagar lite middag.
Det var det hela. Lite annorlunda mot hur lördagarna kunde te sig för två år sen. Då började man oftast dagen med en ruskig baksmälla som man gjorde sitt bästa för att kurera. När det äntligen började ordna upp sig på den fronten var det kväll och dags för fest igen.
Båda sidorna har sina för- och nackdelar. Överlag är livet lite trevligare nu.