Lite sovmorgon först. Eller egentligen var det ju inte sovmorgon. Åtta timmar fick vi sova för Lovisa. Väldigt snällt. Då var klockan tolv när vi steg upp.
Sen har jag mest legat på soffan. Har varit lite skum i magen. Det spänner och har sig, det gjorde lite ont. Nu känns det dock lite bättre så en dos vila hjälpte. Bebisen har bökat runt en del också så den kanske ägnar sig åt att lägga sig till rätta eller nåt. Vem vet, vem vet. Det lär vi ju få se på måndag.
Nu är det dags för lite sen middag. Tjingeling

Nu är Keldas färdiga Carbonara testad och uppäten. Fullt ätduglig om det inte är just Carbonara man vill ha för då blir man ganska besviken.

Nu blev jag lite chokladsugen så jag ska se om jag kan skramla ihop ingredienser till en kladdkaka.

Silvio tyckte det. Jag köpte färdig cabonara. När jag sa det tittade han bara konstigt på mig och gav mig en mindre idiotförklaring. Men vem vet, den kanske smakar jättegott och då är det ju bra eftersom det är billigare än att köpa alla ingredienserna. Parmesan finns alltid hemma förvisso, men inte resten. Äsch, vi får se. Han behöver ju inte äta .

Efter några timmars lek sover Lovisa igen en stund. Hon är fortfarande lite kinkig med maten. Helt plötsligt har hon fått för sig att hon inte vill ha välling. Hon puttar bara bort flaskan. Vet inte vad jag ska ge henne att dricka. Vatten är ju nästan lika hopplöst. Hon tar två klunkar sen vill hon bara leka med det. I somras gick jag nog igenom stora sortimentet med diverse fruktdrycker och liknande för något måste hon ju dricka. Men icke. Så jag har väl varit dum som låtit henne hållas med vällingen och det lilla vatten hon får i sig. Så länge hon kissar ordentligt är ju allting bra.
Så vad erbjuder man? Mjölk?

Sen har jag börjat läsa på lite om förlossning igen. Jag känner mig lugnare av att veta vad jag har att vänta, även sånt som är negativt. Har en jättebra bok om det som jag läste förra gången och nu börjat med igen. Tvärr somnade jag.
Dock dök en tanke upp. Varför är det så in i bängens jäkla viktigt att man måste kissa efter förlossningen?
Jag vill minnas att jag var rätt less på det när jag födde Lovisa. Jag var inte ett dugg kissnödig. Och hade jag varit det så kunde jag änså inte stå på benen. Men det var ett jäkla tjat och de försökte leda in mig på toa, men det gick ju inte.
Så varför så viktigt?

Såhär ser man ut när man först vägrar sova och sen vägrar äta. Just nu är det inte mycket som duger i den lilla damens värld.

På sista bilden vinkar hon, vilket hon nu kan koppla samman med att man säger "vink vink" eller "hej hej". Nu ska hon bara lära sig vinka åt rätt person också .

Silvio skulle stanna kvar på jobbet en liten stund ikväll och ta en öl eller två. Det är sista arbetsdagen för de allra flesta idag så der kommer erbjudas lite öldrickning. Hoppas dock inte att det blir allt för sent för jag är helt jäkla slut idag. En hel veckas mer eller mindre sömnlöshet börjar ge kännbara effekter.

Angående allt firande som kommer närmsta tiden.

Jag orkar inte planera alls. Det har alltid varit ett himla farande hit och dit på julen. Hit och dit har inneburit mina föräldrar som då bodde nån kilometer från varandra. Med min dysfunktionella familj blir det dock genast ett stort problem då alla ska va så in i bängens ego och sen inte ens kan prata med varandra. Jaja. I år skiter jag i dem typ. Eller ja, pappa kan jag ju träffa nån dag innan jul eller så. Mamma ska jobba hela julen så där slipper jag bekymra mig. Förra året fick jag inte ens komma till henne för hon fick för sig att jag skulle börja föda barn mitt i julfirandet.
Så i år blir det väldigt enkelt, vi drar till Silvios föräldrar om jag mår som jag ska för en sån utflykt. Det är inte lika komplicerat.

Sen kommer nyår. Förra veckan träffade Silvio på en kompis som beodrade oss att befinna oss på Pudas för nyårsfirande. Jomenvisst. Eller inte. För det första, hur många frivilliga barnvakter finns på nyår. Nej, ingen alls. Så vi är hemma. Förra året var lagom avancerat. Typ dagen innan bestämde Silvio och Natha att vi skulle fira ihop. Vi bakade pizza hemma, spelade TP, kollade på fyrverkerierna, mobbade Natha när hon gjorde efterrätt och sen var det sova. Väldigt trevligt i all enkelhet. Det gick liksom inte att planera mer än så. Med en bebis som var beräknad till 26 december infann sig tre scenarier; antingen är vi hemma och jag är smällfet, eller är vi i full gång med att klämma ut ungen, eller är vi hemma med en nyfödd fis. Typ..

Och jag insåg just att jag än en gång skrivit ett skitlångt inlägg om ingenting alls egentligen.

Om sissdär några månader nån gång går mitt mobilabonnemang ut. Idag hittade jag en telefon jag vill ha. Såklart. Varför vill man alltid ha saker på en gång? Det är bara att hålla ut och gilla läget. Jag kan ju inte få allt.
Det är ju egentligen inget större fel alls på telefonen jag har nu. Det har blivit nån slags bugg i inställningarna så att internet och så inte funkar på den. Något jag visserligen kan leva med för jag är för lat för att göra något åt det.
Däremot hittade jag nu en telefon som det verkar vara bra kamera i. Just vad jag "behöver". Behöver är ju inte alltid samma sak som livsnödvändigt. Så jag säger väl önskvärt. Mest för att telefonen har man alltid med sig. Kameran är jobbig att komma ihåg.

Ska nog strax lägga mig. Har lite otrevlig huvudvärk som jag hoppas beror på allmän trötthet eller möjligtvis förkylning. Jag fick min dos av misstänkt havandeskapsförgiftning förra året. Det räckte.

Egentligen är jag hur trött som helst, men jag får ingen ro att sova. Det liksom drar och sliter i hela kroppen. Jag vill göra saker. Gå ut på en promenad osv. Men det går inte. Jag kände det precis likadant förra åtet också. Det där med promenerandet tog jag ifatt ganska bra sen. Jag var ute och gick några timmar de flesta dagar. Inte om det var skitväder, så motiverad är jag inte. Men annars. Det var så skönt. Lovisa sov gott, jag blev både pigg och uttröttad samtidigt och det bästa av allt – tiden gick lite snabbare.
Men nu är det inte länge kvar och så vidare det inte blir några konstiga komplikationer eller så bör det inte var något som hindrar från att komma igång igen. Den här gången tänkte jag dock undvika att flytta två veckor efter förlossningen. Jag antar att det inte är särskilt rekommenderat att göra så. Nu gick allting bra och måste man så måste man, men det får vara den här gången.

Har sovit lite mer i natt, dock marginellt mer. Det var ju återigen en liten tjej som inte alls ville sova. Fattar inte. Innan var hon jätteduktig med att somna någorlunda tidigt på kvällarna. Nu är det fullt ös långt in på småtimmarna. Jag hoppas att det är de där växande tänderna det beror på. Nu dyker det upp nya lite mest hela tiden, det måste ju vara superjobbigt för henne och det märks för hon gnager på allt hon kommer över.

Nu känns det som att den stora klappjakten har börjat. Vad ska man köpa för julklappar? Lovisa får mest kläder i julklapp från oss, det känns mest akut för tillfället. Eftersom hon ändå fyller år strax efter jul kan hon få lite roligare saker då istället. Vad nu en sån liten skit tycker är kul? Roligaste hon vet är ju att leka med Silvios skärp, dra i mitt halsband, plocka ut böcker från bokhyllorna samt gnaga på böcker. Extremt lättroad.
Tänkte ta en tur till Samarkand om någon vecka eller så. Där finns ju allt man behöver i affärsväg, jättestor leksaksaffär, klädaffärer osv. Vet dock inte om jag vågar ta med Silvio in i leksaksaffären, det slutar nog inget bra. Han kommer att lägga sig på golvet och grina som en småunge om han inte får en massa Star Warsprylar.

Jaja, idag händer nog inget utöver det vanliga. Lite plock, någon maskin tvätt. Lite dammsugning tänkte jag mig. Kan ju vara trevligt att göra sånt innan det blir allt för smutsigt, nu är det mest lite smulor och så.
Jag har gett upp om foglossningen, nu gör det bara ont hela tiden oavsett. Det kvittar hur mycket jag vilar och är stilla, det gör lika förbaskat ont ändå. Jag vet att det inte är bra att belasta, men jag gör ju knappast något betungande.

Började med att ta ett bad för att lindra värken lite. Som tur var hade den lilla skitungen inte heller sovit något vidare inatt så jag fick ett par stunder med sömn till. Välkommet, men inte tillräckligt.
Nu ska jag också sluta slarva med järntabletterna. Det är lätt att slarva när hela matsmältningssystemet ballar ur, så det får bli lite paus ibland.

Jag hatar foglossning