Igår fungerade inte internet på hela kvällen. Det är då det märks hur mycket jag faktiskt använder internet. Jag försökte hitta på saker jag kunde göra, men alla resulterade i att jag behövde internet. Tills jag kom på att jag kunda skriva ut lite visitkort. Min gamla skrivare kastade ju in handduken för några veckor sedan och igår fick jag tummen ur och köpte en ny.

Igår var Victor på kontroll på ögonmottagningen och det hade inte skett jättestora förändringar med hans syn, men det blir nog ändring av styrka på glasen till hösten för då har det nog skett lite mer förändring. Lovisas är fortfarande på vift…

Ibland är det verkligen inte någon ordning alls. Det blev helknas med jobbtiderna idag då jag trodde jag var inbokad på min vanliga tid, men hade fått en annan tid och inte uppmärksammat detta så mitt i det där med att brotta på Victor kläder innan dagis så ringer jobbet och undrar varför jag inte är där. Nåja, det hade ju varit trevligt om jag var tillfrågad innan jag blev inbokad på andra tider än de jag sagt att jag kan. Slutet gott, allting gott och jag var nog inte ensam om den fadäsen.

Imorgon på förmiddagen ska jag och barnen till sjukhuset för det är Victors tur att kolla upp synen igen. Lite pinsamt att ta med Lovisa som förra veckan la sina glasögon på något superbra ställe som ingen vet var det är. Vi har letat överallt känns det som utan att hitta dem. Det är väl bara att fortsätta leta helt enkelt. Lite ärenden tänkte jag hinna med, funderar på att köpa en ny skrivare då min gamla trotjänare tycks ha kastat in handduken för gott och jag behöver verkligen en skrivare. Annars väntar en fredag med lediga barn och föräldrar som arbetar i skift. Överskattat att faktiskt umgås . Ja, nu sitter vi ju ändå vid varsin dator och headset på så skillnaden är väl inte så stor.

Fullt ös alltså. Barnen var ju tvugna att hålla sig hemma idag också och jag var tvungen att fila lite på uppsatsen. Inte en klockren kombination, men genom att ge dem lite för mycket skärmtid så gick det också. Inte helt idealt, men man får väl ta till det när det behövs. Har sällan behövt dem på dagis så mycket som idag och igår. Nåja, nu hoppas jag att alla är friska så kör vi på dagis imorgon.

Det där med lugn lördag var bara att glömma. Victor skulle på kalas på Leos Lekland och Lovisa hade simskola. Eftersom vi skulle hämta pojkarna sen frågade jag om hon ville dit på en gång efter simskolan så att hon kunde leka och det ville hon såklart. Det var flera kalas och massa folk så det var full fart där.

Nu är vi hemma, föräldrarna är trötta. Victor har lagt sig för att vila då han mår dåligt och Lovisa är osedvanligt ostudsig.

Med det ska jag nog också ta och vila lite för jag är supertrött.

Förmiddag med sovmorgon.. typ. Sen åkte vi iväg för att fixa födelsedagspresent till kalaset Victor ska på imorgon. Vi åkte även till djuraffären för Lovisa hade följt med en kompis hem igår som hade en hamter och hon var lite nyfiken på det där med hamster. Vi har lovat henne en hamster om hon håller ordning på sitt rum. Med andra ord kommer vi aldrig behöva köpa en hamster för hon är bra på att berätta för varenda människa att hon gillar stökigt.

Bilen däremot fick sig en tvätt idag. Nu när vi har en bil som är fin och rostfri kan det vara bra att försöka hålla den i bra skick. Tyvärr har vi ju en trist grusväg upp till garaget så den blir skitig på nolltid.

Idag fick vi även besked om Lovisas skolplacering. Det blev inte förstavalet som är den skolan hon går på nu utan det blev vårt andrahansval, Ulriksbergsskolan. Vi måste dock få ordning på det där med fritids på kvällstid, det har de ju där de är nu och det behovet kommer ju tyvärr inte att försvinna.

Nåväl, nu blir det snart jobb kvällen lång.

Jag har mycket att göra nu. Dels skola och dels jobbar jag varje dag så det blir inte så mycket tid över till annat. Men solen alltså, så glad jag är att den är framme. Vintern har ju bara varit lång och grå, det har känts riktigt motigt, men nu med ljuset får jag helt ny energi.

Idag blev jag förvånad att gatorna sopades på området, förra året dröjde det till långt in i maj innan det skedde. Jag är glad att slippa allt grus som följer med in, gör ont att trampa på och tar trist tid att dammsuga upp.

Annars är det mest förkylda barn här hemma, men inte värre än att de orkar med vardagen. Hoppas att det inte blir segdraget och att det inte drabbar mej . (Tycker såklart synd om dem också.)