Silvio skulle bara ha licensnyckeln på min gamla laptop. Lovisa fick syn på den och fick leka lite med den. Numera har vi en rejäl hög med lösa tangenter.

Ibland är mina små odjur ganska söta tillsammans. Nu försöker Lovisa äta lite ärtor och majs. Katten sitter under stolen och är nog faktiskt den som får mest av det.

Mycket kalasande blir det. Nu var det visst ännu en teamfest inbokad. Härligt, härligt. Det är ävl bara att passa på, lär bli ännu mindre festligheter sen framöver, eller svårare att få ihop.
Så, Hannah, jag har petat lite på dig med en förfrågan .

Vad gör man i ett vänrum på ett sjukhus i två timmar? Jo, man läser allt man kommer över. Okej, jag träffade min barnmorska en kvart också för att göra lla kontroller och än en gång konstatera att jag inte har några frågor.
Hursom, någon flitig rackare hade knåpat ihop en pärm med information om socker. Högst aktuellt då jag också gjorde ett diabetestest av äckligt slag.
Alltså det är ju helt sinnessjukt hur mycket socker man får i sig. Om jag inte missminner mig så var det rekommenderade intaget 17-20 sockerbitar per dag. Har man käkat lite frukt, någon macka osv så är man ju där. Usch, inte konstigt man mår som man gör med sockersvängar och allt vad det är. Kan ju konstatera att jag äter betydligt bättre nu än förra graviditeten, men efter förlossning och allt sånt trist så blir det till att ta i med hårdhandskarna på riktigt. Det behövs en viktnedgång, men jag tror inte det är rätt att lägga all fokus på att gå ner så mcyket som möjligt så snabbt som möjligt även om man ofta vill ha ett synligt resultat. Det viktiga borde ju rimligtvis vara att skaffa sig sunda vanor för att få en hållbar effekt.
Det enda glädjande med den pärmen var att det är "nyttigare" ur sockermängdssynpunkt att jag fortsätter mala i mig mina chokladkakor än att äta naturgodis .

Efter en trött och seg morgon är jag äntligen hemma igen och får äta frukost. Av någon anledning osm jag inte kan förstå hade miott järnvärde sjunkt riktigt mycket, konstigt. Men jag ska prova med att äta lite mer järn. Annars var allting bra. Gluskosbelastningen gick bra, men den var sjukt äcklig att sörpla i sig på morgonen. Som tur var så visade den inte på några konstigheter utan jag mår fina fisken. Den enda som fick en liten sockerkick var bebisen som sprattlade runt som tusan i magen. Jag är bara supertrött.
Lovisa sover gott, hoppas hon tänker göra det en stund till.

Egentligen är jag inte hungrig för det var inte så värst längesen vi åt middag. Däremot får jag inte äta, dricka eller RÖKA efter midnatt så jag tänkte bunkra upp matreserverna så gott det går. Lite kvällsmacka och sen sova alltså. Läste not om prickig korv på PJs blogg och nu är jag naturligtvis sugen på det. Men hur mycker prickig korv har vi hemma? Ingen alls… Ska komma ihåg att köpa det imorgon.

Så, om man håller sig till de utstakade lederna bör man inte bli biten i knäna av dammråttorna. I övrigt tar jag inget ansvar för någons hälsa.

Städa är verkligen inte min favoritsysselsättning. Det märks. Visserligen har kära dottern varit lite extra uppmärsamhetskrävande idag men ändå. Problemet ligger också i att det finns så mycket jag vill fixa iordning här i lägenheten, men sen finns aldrig ork till mer än grundstädningen. Och det stör mig nåt förbannat.

Och appropå titeln så är det säkert bara Hannah av mina läsare som kan hitta rätt låt att placera in den i. För er andra kommer facit.

I morse låg jag och Lovisa för en gångs skull på samma plan gällande uppstigning. Hon vaknade vid 8, Silvio gav henne lite mat då och jag gick på toa. Nästa gång hon vaknade var 11:40. Jag känner mig faktiskt ett uns utvilad, detta var precis vad jag behövde.
Nu ska jag snygga till lite här hemma. Natha och Erika ska vara här imorgon på morgonen och underhålla Lovisa när jag är på sjukhuset och Silvio jobbar. Glukosbelastning alltså.. antar att det är precis så ospännande som det låter.

Eller fjortisvarning. Jag har precis hängt upp en plansch på väggen som följde med en tidning. Givetvis är det vikmärken och hela kitet på den. Men, men.. det är ändå bara inne i vuxenlekrummet och där är ingenting snyggt ändå .

Kvällen lyckades vara dramatisk i ungefär en minut. Silvio skulle hämta en blöja åt Lovisa och såg att ytterdörren står öppen. Frågan som följde var givetvis var katten var. Katten var längst ner i trapphuset och var lite förvirrad och stressad. Nu är han hemma igen och gör livet lite lagom surt för oss.