Varenda gång jag läser om organdonation gör jag en liten minnesanteckning om att anmäla mig till donationsregistret. Dock kommer jag inte längre än så. Nu är det gjort.
Nästa etapp är att jag ska komma över min enorma kanylfobi och lämna blod. Men det krävs nog en del för det .

Såhär käcka såg vi ut förra året när Silvio firade sin elfte 25årsdag. Bäst under kvällen var killen som försökte få alla på uteplatsen att vara tysta och sluta röka för att bebisen (Lovisa) i magen skulle sova.
Och kanske tack Natha som förevigade oss denna afton.

Vaknar man tidigt kan man lika gärna läsa ut en bok.

Anne B Ragde – Eremitkräftorna

Baksidetext: Vid trettiosju års ålder har Torunn Neshovs liv tagit en ny och oväntad riktning. Allt började med hennes farmors död, då hon för första gången mötte släkten på sin fars sida. När Torunn lär känna bröderna Neshov råder det en okaraktäristisk turbulens i deras liv.
Det är i detta skede som Torunn blir brödernas vän. Men hur mycket är storstadsflickan från Oslo villig att förändra sitt eget liv för den nyfunna släktens skull? När Torunn får veta att hon är nästa arvtagare till gården ställs hon inför ett val som är allt annat än enkelt.

Jag tycker: Uppföljaren till Berlinerpopplarna lämnar mig inte besviken. Jag tyckte väldigt bra om första boken och även denna. Vad kan misslyckas med en udda samling i en och samma familj? Boken beskriver personerna med värme och man kommer dem riktigt nära, det är som att sitta i köket hos dem och betrakta allt som händer. Boken lämnade en enorm cliffhanger i slutet så nu är det bara att vänta på sista boken också.
Någon som såg Berlinerpopplarna när den gick på TV som en miniserie? Jag gjorde inte, ville inte förstöra bIlden.

Idag fyller Silvio år. Hurra Hurra. Än sover han gott. Jag har jobbig hosta så jag har gått upp. Snart är det dock slut på friden. Dammsuga lite här och göra det lite fint i största allmänhet.
Får hoppas att Silvio blivit lite förvirrad på gamla dar så han glömt bort vad han får i presnet .

Ikväll ska jag fixa födelsedagstårta åt Silvio. Dät någonstans går min huslighetsgräns idag. Nejvars, jag har diskat lite, tvättat lite och plockat lite här hemma.
Nu skulle Erikas halva godispåse hon gav bort sitta fint. Jag är godissugen, men har inget större ekonomiskt utrymme för godis.

Jag och min kära dotter somnade väldigt rejält innan och vips försvann några timmar. Sover ju inte så bra på nätterna med värken så det behövs lit ekompensation dagtid.
När jag väl hade orkat gå upp så kom Nina hit på lite besök. Aldrig fel. Nu ska jag fortsätta med mitt småplockande här hemma så det går snabbt att städa sen ikväll när Silvio kommit hem.

Fast det blir nog inte en jätterolig dag. Jag har jätteont sen igår, måste städa lite. Det kommer visst en del folk hit imorgon. Inte mig emot, då måste här städas upp lite efter veckans kalabalik.
Tänkte umgås lite med Nina också kanske om hon kan slita sig från böckerna .

Efter att inte ha gjort något vettigt alls på hela kvällen är det väl lika bra att jag lägger mig nu. Silvio installerar WoW på nya datorn eftersom jag är för lat för att göra det. Skulle jag ta mig an det skulle allt ske kvällen innan jag ska iväg så det kanske är bra att han är liiiiite mer otålig än mig på det planet.
Sängen var det ja.. sen borde Tella, Nina och Kerstin skaffa sig nåt litet chatrum för att få utlopp för sina Twilight osv känslor . Det är kul att följa allt ni gör , får se om jag också lyckats fastna tillslut.

Idag kommer den där laptopen som bara råkade bli , ungefär som mina tokungar. Fast jag kan inte riktigt jämföra en dator och ett barn. Vad jag skulle komma till egentligen? Silvio kommer nog ha sysselsättning ikväll. Av någon outgrundlig anledning finner han något slags nöje i att göra alla installationer och inställningar. Jag tycker sånt är aptrist, jag vill att allt bara ska funka på en gång. Jag hade ju ett mindre sammanbrott igår med den nya patchen till WoW, den ställde till en massa elände.

Ni som vet, eller som har varit med förr. Är öpnna förskolan nåt att ha egentligen? Jag får bara konstiga blickar till svar när jag säger att jag inte går dit. Jag har inget behov av att gå dit för min egen skull, jag klarar mig bra med de vänner jag har. Men för Lovisas skull? Är det nåt att ha?

Jösses, det var två grupper som skulle vara på samma föräldraträff. Det var barn överallt, på korsen, tvärsen, golvet, bordet osv. Jag och Lovisa lyckades komma lite sent då det var en liten tjej som var lite väl sömnig när vi skulle iväg. Hon var glad ändå för hon fick en tandborste som var mysig att gnaga på. Kliade väl lite lagom skönt på tandköttet. Nu måste jag/vi alltså komma ihåg tre saker varje dag.
- Lovisas AD-droppar
- Lovisas tandborste
- Mina järntabletter

Kommer vi lyckas? Förmodligen inte..