Nästan iaf. Det är en bra bit kvar. Jag låg på sängen och läste i godan ro. Ännu en bok utläst, det har varit en bra helg. Nåväl, när jag ligger där kommer Silvio farande och påstår att vi måste städa lite för vi ska få besök. Med tanke på vem som kommer behöver det inte vara ens i närheten av kliniskt rent, men det är lite undanplockat och undandiskat.

När vi skulle sova tyckte Lovisa det var en allt annat än en bra idé. Hon var i full färd med att öva sig på pruttljud istället. Kul kanske, men inte klockan 1 på natten.
Några timmar senare vaknade hon och var gnällig så hon fick mat. Allt bra så långt. Sen tänkte Bilbo vara lite snäll så han la sig och slickade henne i örat. Av någon outgrundlig anledning var inte det ett dugg uppskattat hos Lovisa så hon kontrade med att lägga sig på honom. Det var en mycket ynklig, gnyende katt jag fick gräva fram under Lovisa.
Tillslut sov alla gott.

Nu tänkte jag gå och hämta min bil som stått på en parkering far, far away sen förra fredagen.

Laddar hem Sims2 med alla tänkbara tillägg. Verkligen uttråkad. Sist jag var såhär uttråkad började jag spela WoW. Som tur är så är inte Sims lika fängslande.

---

Äh, efter att ha laddat ner halva spelet upplyser Silvio mig om att det inte funkar med Vista. Trodde ju han kollade sånt innan.
Bara vänta tills på måndag alltså när lönen hans kommer så jag får lite speltid på WoW.

Alltså böcker. De kostar apmycket. Särskilt de jag egentligen vill läsa just nu. Det tar alltid en evighet innan de kommer på pocket. Blä. Kan de inte bara komma ut på pocket på en gång? Eller nä, då tjäntar ju inte bokförlagen lika mycket pengar. Jag tror knappast ersättningen till författaren blir annorlunda.
Alternativ två; ge mig livstidslångt obegränsat köputrymme (gratis givetvis) på en välsorterad bokhandel. Egentligen skulle jag vilja ha en egen bokhandel, men, men. I ett annat liv kanske.

Jag hann läsa en bok till under eftermiddagen så det är väl lika bra att lägga den till handlingarna.

Jean-Dominique Bauby – Fjärilen i glaskupan

Baksidetext: Jean-Dominique Bauby är 42 år och framgångsrik chefredaktör för franska Elle. Han har tre barn och fru som han lämnar för en yngre kvinna. Han befinner sig mitt i pulsen och det glamorösa livets mittpunkt när han under en biltur med sin son drabbas av ett slaganfall.
Bauby blir totalförlamad och kan bara kommunicera genom att blinka med ett öga. "Locked-in-syndrom" kallar läkarvetenskapen tillståndet, då patienten med bibehållen intellektuell förmåga blir instängd i sin egen kropp.
Med hjälp av förlagsredaktören Claude Mendibil skriver han en bok med sina blinkningar som verktyg. Bokstav för bokstav, ord för ord. En blinkning för ja, två för nej. Så dikterar Jean-Dominique en häpnadsväckande läsupplevelse, ett vittnesmål om den fullständiga ensamheten i dödens väntrum, men också en uppfordrande hyllning till livet, kärleken och medmänniskorna.

Jag tycker: Varför låter alltid böcker bättre i beskrivningen än vad de är? Det enda bra med boken är sättet han skrivit den på. I övrigt handlar den i korta historier om hans liv på sjukhuset och lite om livet innan olyckan. Jag hade faktiskt hoppats på mer då det är en väldigt omtalad bok. Men faktorn att han var känd kanske hjälpte till en hel del.

Paulo Coelho – Elva minuter

Baksidetext: Elva minuter bygger på en sann historia in en ung, vacker kvinna från en bergsby i Brasilien. "Mitt mål är att förstå kärleken", skriver Maria i början av sin dagbok. Men hennes första möte med kärleken slutar olyckligt och hon bestämmer sig för att aldrig älska någon igen. Av längtan till ett bättre liv låter hon sig dock förföras av en schweizisk teaterdirektör och flyttar till Genève, där hennes förhoppningar om rikedom och berömmelse slutar i prostitution.
Efter det hårda mötet med verkligheten drivs Maria allt längre bort från drömmen om att förstå kärleken. I stället försöker hon få grepp om livet och människans innersta väsen genom de flyktiga relationerna med sina kunder. En dag dyker konstnären Ralf upp, och deras möte blir en vändpunkt för dem båda.

Jag tycker: Inte sduperspännande och särskilt givande, brukar verkligen älska Coelhos böcker. I vanlig ordning är det också en personlighetsutveckling som står i centrum. Kan väl säga att jag varken tycker bra eller dåligt om den.

Frågar man Lovisa om var kissen är så letar hon direkt efter honom. Frågar vi var mamma eller pappa är skiter hon fullkomligt i att kolla efter oss. Tack liksom, Bilbio har bott här i två veckor. Det blir indragna julklappar resten av livet.

…eller LOL som Silvio förmodligen skulle uttryckt

Nåväl, ikväll begav sig jag och Honey till Campus för att se ännu en konsert med Winnerbäck. Trevligt, trevligt. Vi hittade parkering hyfsat nära och kom snabbt in på konsertområdet. Precis när vi kom dit började Sofia Karlsson (?) spela. Inget vi la någon större uppmärksamhet på, lite för mycket folkvisestuk, men säkert bra egentligen. Efter det spelade Miss Li, ännu trevligare med lite gladpop som får det att spritta i hela kroppen. Men vi stod stilla längst bak.
Kvällens huvudattraktion Winnerbäck drar igång. Kalas. Vi står ganska bra. Sen bestämmer sig ett gäng killar modell skitlånga att ställa sig framför mig samt ett gäng överförfriskade 50+ bestämde sig för att dansa på Hannah. Nåväl, de gav sig och allt var frid och fröjd i nästan en hel minut. Sen kom en skitfulll tjej och tyckte att jag verkade se ut som ett dansgolv. Jag övervägde i 9½ sekund om jag skulle börja mig 2 cm framåt och sjunga jättehögt och jättefalsk i hennes öra. Tyvärr är jag en mespropp. Nåväl, jag lyckades elininera henne också efter en ljudlig svordomsramsa när hon trampade på min onda tå. Nu verkade allt frid och fröjd igen. Trodde vi. Ett gäng, ca 3 st, alldeles för fulla tjejer parkerade sig precis bakom oss och lyckades överrösta musiken med sitt pladder om allt utom Winnerbäck. Det avhandlades semesterresor, fyllor osv.
Ungefär vid den här tidpunkten kände jag att jag lika gärna kunde åka hem och lyssna på en skiva. Dock ville någon att jag skulle stanna för resten av konserten var toppen. FIck alltså avnjuta iaf halva spelningen utan störande moment.
Sin vana trogen avslutades hela kalaset med Kom änglar. Eller inte. Lite snopet. Men avslutet blev Hjärter dams sista

Ikväll blir det bara en massa, massa kärlek.

Innan dess bör jag ha hunnit fixa middag, duschat och piffat till mig. Enda sega är att jag har lite ont i magen, på en punkt. Har för mig det var så sist också. Sjukt irriterande iaf då det gör ganska ont ibland. Det växer väl så det knakar.

Vet inte hur många gånger hon grät inatt. Hon blir totalt otröstlig och tillslut är det bara mat som hjälper. Verkar märkligt då hon innan sovit hela nätterna. Provade att flytta in henne i vårt sovrum igen. Får se hur det går natten som kommer. Hursom, är helt slut efter det där. Det är ju inte så lätt att somna om när man varit uppe en stund.