Det finns nog egentligen inget att skriva. Det är måndag, en osedvanligt tråkig sådan dessutom. Jag fick lite sovmorgon, Silvio började jobba tidigt och Lovisa var också lite trött. Sen har det mest varit full rulle på Lovisa hela dagen. Massa lek och lite bus.
Hoppas det är nåt på tv ikväll som kan passa in i kategorin program man kan slökolla lite på.

Anna Gavalda – Tillsammans är man mindre ensam

Baksidetext: Camille är en utbränd ung kvinna som gör sitt bästa för att försvinna. Sjuk och nedkyld räddas hon av sin granne, Philibert, som låter henne bo i sin stora lägenhet. Där finns även hans inneboende Franck som arbetar som kock och är butter och ohyfsad. Mormor Paulette är en egensinnig gammal dam som vantrivs på ålderdomshemmet och flyttar in hos de tre.
Handlingen i Anna Gavaldas nya roman utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och aldrig borde ha träffast, men som alla har stora hjärtan.

Jag tycker: En mysig bok, inte jättespännande eller så, men en bok man ändå mår bra av. Klart läsvärd.

Jag och Lovisa tog oss ett bad. Lovisa uppskattade inte alls spektaklet. Jag kan inte begripa varför hon är så galet motsträvig till ett bad, men, men. Det ändras väl förhoppningsvis någon gång. Hon kan ju inte bli en såndär hopplös badkruka som far sin.

Om du läser här (vilket du inte gör), men det är helt ok om du bjuder hem mig på middag när som helst.

NU kom jag på vd jag skulle blogga om innan idag. Det var det där med senilitet…
Jo, det är som så i vårt bostadsområde att hyresbolaget är väldigt missnöjda med hur vi slänger eller inte slänger våra sopor. Det ställs alldeles för mycket påsar och junk utanför sopstationerna. Sopstationerna fungerar väldigt enkelt, det är en vanlig soplucka, bakom den ett "rör", typ 30 cm långt och sen en behållare som påsarna landar i.
Jag har inte upplevt en enda gång att det varit så fullt så jag inte lyckats knö in min soppåse. Tidigare idag när jag slängde en påse låg det redan en påse i "röret", jag har mött grannar som tittar på det, säger att det är fullt och skiter i att slänga påsen. Jag tryckte in min påse och upptäckte att det faktiskt var väldigt tomt i sopstationen. Chokerande? Nej, inte särskilt.
Nu kände jag mig som världen gnälltant, men det är verkligen inte komplicerat att slänga lite sopor. Jag kanske borde starta kvällskurs.. med påbyggnadskurs i sopsortering. Typ.

Nu är det inte så ensamt längre, jag körde min alltid lika välfungerande väckningsmetod. Jag tassade in i sovrummet och såg att Lovisa var vaken. Så jag plockade över henne till vår säng. Då brukar Silvio stiga upp snabbt för han tröttnar på att bli misshandlad. Hon sparkar och klöser, mest för att hon är helt till sig och inte har någon som helst kontroll på sna kroppsdelar.
Lyckat!

Resterande familjemedlemmar sover, funderar på att väcka dem på något lagom brutalt vis. Jag börjar få tråkigt, visserligen aptrött, men kan inte sova mer just nu.

Igår var det full rulle på Lovisa, dels sov hon inte så mycket som hon brukar, det blev bara mitt-på-dagen-vilan sen var det massa lek och bus hela kvällen.
Mitt i sitt lekande somnade hon.

Familjen Erol dök aldrig upp, de hade glömt bort oss och druckit lite öl så de var inte kördugliga. Lite kul. Dock döck Natha och Joel upp efter sin golfrunda, Lovisa fick presenter från Ullared, dels en body och dels en rolig leksak. Precis nåt sånt hon behövde. Tusen tack igen!! Natha ägnade kvällen åt att leka med Lovisa, Joel och Silvio kollade på spel.. inte helt otippat. Kul, kul. Nu har vi ätit också, så mätta och slappa, hela familjen.