Efter väldigt mycket om och men blev det London. 23-27 juni tänkte vi göra stan osäker, som vi svenskar brukar säga när vi vill vara roliga. Dock är ju Ryanair alltid lika underhållande, man påbörjar sin biljettbokning och blir så väldans glad för det är så väldans billigt. Billigt är att bara Lovisas biljett skulle kosta. Sen går man vidar ei bokningen när man varit glad ett tag, då kostar det extra för allt och liet till. Det kostar för att checka in, det kostar för att ta med bagage, osv i all oändlighet. Biljetterna som ursprungligen kostade 700 kr ToR slutade på 1800 kr istället. På detta skulle vi ju även bo nånstans, kan bli lite jobbigt att hålla sig vaken fyra nätter, vilket man kan göra om man ska bo på gatan. Dock hittade jag ett hotell som verkar bra, det ligger väldigt bra till och standarden är ju inte det viktigaste. Vi åker inte till London för att vara på hotellrummet. 3500 kr för det. Jag får väl anse det vara överkomligt.
Äntligen semester. Jag funderade på mina semestrar senaste åren och insåg att sist jag var iväg ordentligt var för fem år sedan, då jag och Jonas tågluffade i någar veckor. Efter det har jag skojat till mina semestrar med en helg i Stockholm och en helg i Strömstad. Det var nog det hela. Förra året var jag visserligen i Berlin också, men det var inte semester, det var en present från jobbet.
Så, ja, London. Det kommer bli toppen.
Silvio meddelade genast alla sina WoW-kompisar. Egentligen var det stor träff typ två veckor senare och på andra sidan landet, men ändå. Någon kanske vill träffa oss i London också.
Slänger in en bild för att känna mig avundssjuk på mig sjäv. Jag tror jag har den bilden på ett pussel. Känns jag som en människa som lägger pussel? Nej, och ändå köpte jag uppenbarligen ett. Jag lyckades lägga ungefär halva, det tog ett halvår sen sket jag i det.

Tvättstugan nu igen, det underbara passet 22-02. Lycka till Emma och håll dig vaken. För fanken.

Hur kan jag vara uttråkad? Jag har ju egentligen 1000 saker jag borde fixa, men fan alltså.. palla!
Hursom, med efterforskningars hjälp är jag lite närmre ett semesterbeslut.
Barcelona föll på pris och tillgänglighet. Synd. Jag hade velat se Gaudís arkitektur. Det får bli ett annat år, i ett annat liv. Typ.
Milano är fortfarande ohyggligt intressant, MEN, det är relativt dyrt det också och relativt dåligt med avgångar. Så det är bara kanske, kanske. Men dit kan ju åka i mitt liv efter Barcelona. (åhh.. nu fick jag den där eländiga fotbollslåten i skallen)
Så London. Ja, varför inte. Öl är gott. Starbucks har mumsegod Frappocino. Vi får se. Jag väntar på att han som inte bestämmer ska komma hem också och låtsas bestämma.
Annars finns ju alltid Korpilombolo kvar. Jag har alltid vetlat åka dit för det låter så påhittat. Men det finns. I typ Lappland.

Isobel Hadley-Kamptz – Jag går bara ut en stund

Baksidetext: "Du kan inte döda fler av mina barn nu. Jag orkar inte mer. Och om du ska döda det som lever i mig måste du göra det nu. Inte vänta, inte låta mig tro, inte låta mig älska som förra gången."
Vad gör man när döden och kärleken envisas med att finnas på exakt samma punkt i världen?
Hur överlever man efter att ha älskat en ofödd dotter mer än man trodde var möjligt, och ändå sedan ha dödat henne? Kan man ens ta sig vidare, som samma person, med samma relationer och samma inställning till livet och lyckan?
Isobel kan inte det. Den gamla kärleken, den gamla sällheten kväver henne, trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Sorgen ligger som ett bylte mellan dem och hon orkar inte ens försöka sträcka sig över till andra sidan. Istället dövar hon sin kropp och sitt hjärta med andra män, med andra människor, med allting som i alla fall för ett ögonblick kan få henne att känna sig levande igen. Jag går bara ut en stund handlar om kärlek som riskerar att drunkna i en kärlek som kan övervinna allt.

Jag tycker: Eftersom jag totalt saknar självbevarelsedrift läste jag den här boken som höggravid. Jag ångrar det inte en sekund. Den berör något helt enormt. Jag tror inte att man behöver ha varit gravid för att förstå och beröras av den bottenlösa sorg Isobel får uppleva. Jag kan inte annat än rekommendera den, är du gravid och lättpåverkad så kanske du ska låta boken vila ett tag.

London?
Milano?
Barcelona?

Så mycket skönare om det bara fanns ett alternativ, typ Korpilombolo.

Nu har vi varit på stan med Nina för lite stillsam söndagsshopping. Jag kan dock inte påstå att min shoppingframfart var så värst stillsam.
Hursom, Fröken Hallonsnöre och Mammagrisen har köpt sig nya klänningar. Fritt fram att gissa vilken som är vems.

Idag var det ett år sedan jag fick reda på att jag var gravid. Det har verkligen hänt hur mycket som helst under det här året. Minst sagt det mest turbulenta än så länge. Dock blev allting hur bra som helst tillslut och nu kunde det nog egentligen inte bli mycket bättre.
Alltign började med att jag var helt inställd på att vara ensamstående mamma. Jag skulle fixa det. Den som ens försökte fråga om jag inte skulle bli tillsammans med Silvio var jag beredd att lägga in på psyket omgående. Det fanns inte i min värld att vi skulle kunna ha ett förhållande.
Sen träffades vi ändå, inte så mycket, men ändå. Dock var jag fortfarande själv
I höstas tog vi dock det stora steget och bestämde oss för att flytta ihop, och sen för att vara tillsammans.

Så nu leker vi happy family hela dagarna .

Nu har de verkligen fått till det. Dokusåporna behöver ju bli mer och mer utmanande för att locka tittare. Jag satt och slökollad epå tv nu när jag åt frukost.
Det som ska visas är Bachelorette. Kanske inget konstigt i det egentligen, men tjejen är bi så hon kommer få dejta både killar och tjejer. Sen har de byggt upp det som att det ska bli något slags könskrig. Ja, jösses. Jag börjar nog bli gammal ändå.

Jag vaknade av att Lovisa hade vaknat och låg och krumelurade i sin säng. Egentligen inte mer än så, hon skrek inte eller nåt sånt. Jag tänkte be Silvio gå upp och göra mat till henne, men först kollade jag på klockan. Den var 9. 9:15 börjar Silvio jobba idag. Det blev verkligen fart på honom, så det var nog precis att han hjann till jobbet.
Nu är Lovisa morgonmatad, jag funderar på att morgonmata mig själv. Sen slappa lite.
På stan öppnar affärerna klockan 12 idag sen blir det nog en liten sväng dit. Eller nåt. Jag vill inte sitta inne hela dagen och förgås.

Och det ser fortfarande fint ut hemma hos oss. Det här måste vara något slags personligt rekord. Det spelar ingen roll om jag bott själv eller med annan/andra. Så här länge har det aldrig varit såhär städat.
Visst det tar en liten stund, men å andra sidan de stunderna blir annars en hel dag så i längden är det ju värt det för att trivas och må bra.
Tänkte kanske försöka lägga mig nu. Jag är väldigt, väldigt trött.
Någon annan som också är väldigt, väldigt trött är Lovisa. Tyvärr så vägrar hon att sova. Hon är väldigt gnällig. Är det vanligt att de är såhär gnälliga i flera dagar efter vaccination? Äh, vem vet.

Jag borde säga Godnatt bloggen, men jag tror tyvärr inte att det kommer bli så.

Här kommer lite bilder från dagens shopping och pimpning (klickbara bilder).

1. En lite tröja och två bodiesar som Lovisa fick i Kosta. Riktigt bra kap då jag tycker att det är superbra kvalitet på det märket.
2. Det bladiga till vänster köpte jag idag på IKEA, vasen de står i också.
3. Vägg i sovrummet, det ser litet ut, men fyllde väl ut väggen.
4. Matrummet har fått tyg på väggen som jag köpte igår samt en matta inköpt på IKEA idag.
5. Annan vinkel för att se det coola tyget lite bättre.