Helgen började rimligtvis i lördags, det kändes som helg då iallafall. Lördag var också den dagen jag skulle premiärfesta med att gå på skäggfest. Skäggfest är kort förklarat en fest där festdeltagarna stoltserar i nån slags skäggväxt, naturligt eller jävligt konstgjort då vi lite mer kvinnliga deltagare har lite svårt att odla naturlig skäggväxt.
Så glad i hågen packade jag ihop min lilla familj och stack ner på stan för att leta skäggmaterial – det gick åt helvete. Vi spexade sedan till det med en alldeles för dyr lunch på espresso som (iaf min sallad) inte var värd priset, vattniga tomater, isbergssallad och fejkparmaskinka. Jaja, jag överlevde det också och körde sen en rejäl taktikvila inför spektaklet som skulle gå av stapeln klockan 19. Klockan 19 blir jag väckt av Silvio som försöker intala mig att Lovisa vill ha mat. Redan här kanske ni fårstår att jag spräckt alla tidplaner som någonsin funnits.
Klockan 20 undrar Hannah lite försynt om jag ens tänker dyka upp. Jag meddelar käckt att jag bara ska laga mat, äta den, duscha, fixa och hitta en buss. Anledningen till bussletandet är att min bil inte är färdiglagad ännu.
Klockan 22 är jag änligen redo och står prydligt vid busshållplatsen med ett av mini bror lånat busskort. I samma ögonblick som bussen gestaltar sig över backkrönet och börjar blinka in till min hållplats hörs en biltuta på anda sidan gatan. Jag trotsar alla mina vanor och kollar vem som tutar, då är Nina ute och kör, varför förstår jag inte alls, men vafan. Som tur var var hon hur sugen som helst på att skjutsa mig en sväng till Teleborg, tackar vi för och jag kan äntligen ansluta till festen. Jag sörplar i mig min ohyggligt goda 0,5 liters cola och njuter av atmosfären i den sunkiga kvarterslokalen. Ehhh.. äh, det var trevligt. Hemfärden fick bli via en taxi, funkar det också, om än ganska dyrt, men Hannah och Martin delade ju också med mig.
Söndag, sovmorgon. Eller hur, bebisar vill inte alls ha sovmorgon. Jag fick iallafall tillbaka bilen, ett fel lagat, men sju nya var upptäckta. Eller ca 3 åtmindstone. Suck, jag blir trött, tröttare, tröttast på bilar. Ingenting funkar ju som man vill och allt bara går sönder särskilt när den skötts dåligt innan.
Senare på eftermiddagen kommer Silvios bror och hans dotter på besök, två timmar senare när de åker är jag helt slut. Shit alltså, hur mycket energi kan det finnas i en så liten människa? Jag hoppas Lovisa blir lite lugnare annars kanske jag redan nu ska boka in en säng på närmsta psyke för det lär behövas.
Jepp, det var nog helgen i sammanfattning.

Idag har vi varit en sväng på stan, det resulterade i lite nya kläder till Lovisa i vanlig ordning. Bortskämd unge det där. Eller rättare sagt en mamma som älskar att shoppa, men totalt saknar kropp för att det ska vara lite intressant att shoppa till sig själv.

På dörrmattan ligger en liten, märklig lapp. Grannen två våningar ner ska ha fest och passar samtídigt på att bjuda in sina grannar till den. Hygglo skulle jag säga!

Sitter uppe nu med en morgonpigg krabat, jag tycker hon borde anamma vår dygnsrytm istället. Sen hon vaknade för en timme sen har hon ätit, ätit och ätit, sen festade hon till det med en jättespya över mig. Sötnosen.

Imorgon ska jag på nåt så knasigt som skäggfest så jag måste knåpa ihop ett skägg av något slag, hur nu det ska gå till.

Min bilhistoria…

Min favoritbil underkändes på besiktningen i höstas, det skulle vara ganska enkelt och billigt att laga det som var fel. De ringer från verkstan och säger att det kommer kosta 7000-8000 ehhh., liite väl dyrt.
Det hela slutar med att jag köper en ny bil för 5000 istället. Den gick inte heller igenom besiktningen, men snälla svärfar fixade alla problem och den är ok sen två veckor tillbaka.
Nu lånade jag ut bilen till en bekant igår för han skulle flytta, han ringde nyss och säger att bromsarna är helt paj, men att han fixar det nu på en gång så att det är gjort som tack för hjälpen. Det blir ju lite att betala, men skönt att det blir gjort.
Men alltså, kan inte saker bara sluta gå sönder, det är så satans tröttsamt. Jag ska nog gå med i en bilpool istället och bara ha bil vid behov. Vad kostar det?

Silvio ligger och sover på soffan, rumpnissen ligger och sover i sin stol. Försöker väcka Silvio eftersom det börjar bli kväll och typ dags att äta.

Jag: Ska du sova hela kvällen..?
Silvio: Jag känner mig statisk
??
Silvio: Jag känner mig som en kattunge ungefär..
Jag: Du är inte vaken va?
Silvio: Nä..

Det är hysteriskt roligt att prata med honom när han sover, han snackar så mycket goja, detta var nog en av de mer vettiga saker han lyckats säga.

Jag är i chock! Hon sover.. Mållös.
Måste ställa i ordning ett rum här eftersom min brorsa ska sova över inatt och ja, det rummet som finns över är proppfullt med allt som jag inte orkat packa upp, Så antingen måste jag packa upp eller kan jag komprimera det ouppackade lite. Jag röstar på förslag två då det innebär minst jobb för tillfället.
Jag skulle nog tvätta nu egentligen, men då jag glömt bort vad som var så jäkla viktigt att tvätta så kan jag ju lika väl hoppa över den biten. Jag är för trött.

Timmar bebis sov i natt = 0
Först var Silvio uppe med henne då ingenting passade, sen väckte han mig efter min en timmes skönhetssömn och påpekade att han skulle upp om 4 timmar så han ville gärna sova lite.
När Silvo gått till jobbet sov hon hela 2 timmar, fantisktiskt. Jag är ju precis hur utvilad som helst.
(Jag hoppas ingen missade de 17 kg ironi som döljde sig i de två föregående meningarna).

Mailkonversation med Silvio:

Jag: hon slog på stort och sov hela två timmar när du gått…
Silvio: låter som hon har kommit in i den där andra perioden som syrran pratade om..
Jag: vad för andra period? se till att ens föräldrar hamnar på dårhus?
Silvio: typ..

Nu ska vi till Sofia och betala vagnen då det inte lyckades på nåt sätt igår, verkade vara fel kontonummer.
Sms till Sofia:
Jag tror jag råkar glömma henne hos dig sen

Efter att ha hällt i henne lite ersättnign somnade hon som en stock, säkert bara för att hon vet att jag ska vara vaken nu då jag har bokat in mig på annat än sömn.
Men jäklar vad jag tycker om min hemska unge ändå.

Lovisa vaknade tidigt i morse och var hur gnällig som helst. Vaknar hon tidigt brukar hon bara vilja ha lite mat och det är inget man störs nämnvärt av. Men så var det inte idag, det var gnäll, gnäll, gnäll. Efter mycket om och men fick jag henne och mig att somna om. När man äntligen får sin mikroskopiska dos skönhetssömn kommer posten. Jävla skit, jag vaknar igen. Och får dessutom en elräkning.. Orka somna om igen..

Såg att bokus.com lagt ut sin rea, jag kommer att bli ännu fattigare än vad jag redan är. Man blir ju inte särskilt fet på föräldrapenningen.

Idag blev det någon form av sovmorgon, efter det skulle jag ju vara hurtig och promenera. Lillskiten skrek som en stucken gris och jag trodde nästan att promenaden skulle läggas på is, men efter att fått på oss kläder så somnade hon innan jag ens kommit en våning ner i trapphuset. Vi började med att promenera planlöst på Väster, en stadsdel jag är totalt obekant med. Jag hittade en massa fina hus som jag vill ha, men typ aldrig kommer att ha råd med. Sucks…
Efter det gick jag ett varv runt sjön, det var full rulle där och förmodligen fler än jag som passade på att ta en promenad i den förmodligen väldigt tillfälliga solen.
Sen skulle jag äta lunch med Nina klockan 15, men efter två timmar gående var jag helt mör så jag gick upp på jobbet för att vänta på att hon skulle få lunch. Jag behövde inte mer än komma dit så blev Lovisa kidnappad av Erika som bar runt henne på hela bygget.
Jag blir väldigt stel i kroppen efter de här promenaderna, borde inte mitt stillsamma lunkande mjuka upp istället? Därför känns det skitjobbigt att jag inte får bada än, ett varmt bad hade nog gjort susen nu, men jag får ta en dusch sen istället.
Nu är det matlagning på gång, jag tänkte fylla kycklingfiléer med gorgonzola och soltorkade tomater för att sen rulla in dem i bacon eller nåt. Blir säker asbra. Min karl är ju hungrig

Idag monterade jag ihop babygymet. En del gick sönder under monteringsfasen, men what the hell, det lär ju inte Lovisa märka i alla fall. Nu ligger hon och tokstirrar på en röd, jävlig plastig kanin som skallrar om hon slår till den. Lyckan är total i hemmet, bebis är tyst och jag ehh gör annat.
Annat innebär att jag ska få tummen ur och klä på mig och gå ut på en liten promenad när solen för en gångs skull skiner i den hör gudsförgätna staden. Jag har ju kondition som en lungsjuk tvååring så jag brukar sällan komma hälften så långt som jag hoppades på när jag optimistiskt snörade på mig skorna. Men eftersom jag och vågen inte är ett dugg överens om vad som ska stå på den så är det bara att knata på i hurtigt (läs flåsande, släpande) tempo, det finns ju faktiks en beach 2015 som kallar.