Jamen ungefär så. Idag har vi varit i skolan hela dagen för att pyssla med en gruppuppgift. Vi hann bli klara med det mesta, det hade varit skönt att få det klart och godkänt på plats, men det är inte mycket kvar nu.
När jag kom hem hämtade jag barnen. Victor klagade på ont i magen och en stund senare förstod jag varför. Han fick upp lunchen. Jag skrev för ett tag sedan om hur korta luncher de har och det kan ju aldrig vara bra för någon, allra minst små barn att stressa så med maten. Det som kom upp var osmält, knappt tuggat. Han måste mått superdåligt. Jag som efter två jobbiga graviditeter är självutnämnd kräkexpert såg ju att det där var ju resultatet av stressätning. Det gör mig både arg och ledsen att de har 30 minuter lunchrast då de ska hinna ta mat, äta och plocka undan allt. Då det sker i matsal är det ju köer också som tar tid. Det är vid händelser som denna jag vill vara hemma med barnen på heltid. Stress lär de få nog av i det här sjuka samhället.
Över till något roligare, jag har preliminärbokat en lokal för barnens kommande födelsedagskalas. Jag diggar konceptet med ett par timmar i en gymnastiksal. Jag är glad att det varit så enkla kalas för det mesta bland kompisarna och att det verkligen uppskattas. Då barnen fyller så tätt får de ha kalas tillsammans, de känner ju varandras kompisar också så det är väl bara att köra på. Hoppas att bokningen går igenom.
.
). Hembakat är dock godast och det blir för lite av det, men nu har jag bunkrat upp med ingredienser så att mina fikor är räddade närmsta tiden.
