Om alla dagar var som denna skulle det kännas helt okej. Vi återhämtade oss ganska snabbt efter förmiddagens missöde och gick ut igen på eftermiddagen. Vi började med att vara ute på vår egen tråkgård, men det passade ändå ganska bra… en stund. Casper fick följa med ut så att han inte skulle känna sig övergiven, det gick ganska bra. Sen bytte vi till en annan gård och då tyckte inte Casper om livet längre. Han är så himla överbeskyddande gällande barnen så om han inte ser dem eller om de klättrar så blir han helt till sig och skäller på dem. Inte så trevligt, men vid det laget var han ganska välrastad så vi lämnade honom hemma igen innan vi gick till lekparken.

Där träffade vi kompisar från öppna förskolan så det blev en bra avslutning. Så värst trötta barn har jag dock inte .

Nu väntar vi på matkassen och Silvio, återstår att se vad som kommer först .

Ända sen igår har jag peppat barnen jättemycket att vi kan gå till öppna förskolan. Så de var ju såklart supersugna på det och sprang nästan hela vägen, slängde av sig skorna och skulle gå in. Då har de ändrat om i schemat för på vilka tider olika barn får vara där så nu för förmiddagen var det bara för bebisar och på eftermiddagen för barn upp till tre år. Såklart började båda barnen gråta. Bra start.

Men vi gick till en gård och hängde där ett par timmar istället. Vi har ju begåvats med områdets tråkigaste gård, vi har bara en sandlåda och lite gungor, på de andra finns klätterställningar och annat skoj.

Dags att fixa lite lunch innan vi tar oss an eftermiddagen. Jag har ju varit vaken ett par timmar så jag börjar känna mig redo för lite sömn igen. Herregud, jag är ju som en bebis, bara sover och äter.

Känner mig lite småseg i vanlig ordning, men det är inget mot hur jag kände mig igår. En dusch sen gör nog susen.

Silvio hann berätta innan han gick att han nog hittat ett nytt hem till katterna som kommer att passa förträffligt. De får den lugn och ro de behöver. Lite ledsamt känns det ändå, Kattja kommer att bli särskilt saknad då hon är så himla go och mysig.

Jag berättade sedan för Victor att katterna ska flytta. Han var ju inte helt nöjd med det. Han är ju vansinnigt förtjust i alla djur. Hursom, jag lovade honom att vi kunde plantera lite roligheter på balkongen. Det har ju inte varit någon mening att göra det med katterna då någon av dem eller båda har grävt upp alla planteringar för att bajsa istället. En del har vi täckt över med nät, men det blir ju ändå inte riktigt bra, så flytten för ju med sig en bra sak. Ja, förutom Tassans protestpinkande.

Silvio jobbar. Finns det mer att säga? Givetvis tillsammans med den oslagbara kombinationen skittrött jag och regn ute. Så det är två ytterst härjiga barn som gjort sitt bästa för att stöka till det som fortfarande var ostökat. Hunden är en ganska bra hjälpreda också i barnens stökkarusell.

Och katten som hämnades på dagens märkliga vis. Han fick sin låda tömd, städad och påfylld med ny fräsch sand. Han tackade genom att bajsa på tvätten i badrummet. Jag är riktigt trött på honom nu. Han trivs verkligen inte alls här och sättet han visar det på är både äckligt och dyrt för oss. Det finns människor som tycker att har man tagit ansvar för ett husdjur ska man behålla det för det är någon slags skyldighet. Samma människor brukar inte vara särskilt intresserade av att ha tex en katt som kissar på precis allting hela tiden. Konstigt? Saker vi måste göra här hemma är att tvätta ALL tvätt i ättika för att få bort den värsta kissdoften, vi har varit tvugna att köpa ny soffa med allt vad det innebär och den som lägger ett plagg/handduk eller vad det nu må vara får skylla sig själv för ganska omgående blir det kissmarinerat. Så himla trött på det. Vi har försökt skänka bort katterna jättelänge utan någon respons och jag känner nu att vi nått punkten där vi måste ta bort Tassan för det är ohållbart. Det känns lite extra trist att det blev såhär då vi valde katterna på grund av att de var innekatter, vana vid barn och hund. Allt fungerade bra hos förra ägarna, men de ville inte ha katterna för de tyckte inte att de hade tid för katterna sen de skaffat just barn och hund. Att Tassan inte alls fungerar hos oss och att det har blivit ännu värre sen vi skaffade Casper är inte särskilt roligt.

Idag undrar jag om hjärnan har varit påkopplad, jag har mest ägnat mig åt att skada mig. Det första lyckades jag med när jag klivit av tåget i Värnamo. Jag skulle väja lite för några som var i vägen, noterade att det var en bänk på ena sidan om mig. Sen small det till (det lät alltså) och jag hade gått in i armstödet. Armstöden stack visst ut och det hade jag inte noterat. Fick såklart förbaskat ont och haltade till skolan. Det gör fortfarande förbaskat ont och jag kommer med största sannolikhet få dras med ett praktfullt blåmärke halva sommaren.

Skada två uppstod på kvällen i samband med kvällsmaten. Det var bland annat ugnsrostade grönsaker. Och så blev det lite kaos. Lovisa ville inte ha mat, hon höll för näsan, sa att det luktade äckligt och började stortjuta. Jag som redan var trött och kände mig stingslig tänkte inte till när jag öppnade ugnsluckan utan fick en massa ånga på ena handen. Det gjorde ännu ondare än smällen i benet. Så på vänterhanden har jag ont i alla fingrarna och ner över knogarna. Suttit med isig handduk om handen hela kvällen och tyckt ytterst synd om mig själv. Jag förmodar att det blir blåsor som spricker, jävlas och allt vad som nu händer när man bränner sig.

Imorgon tänkte jag ägna dagen åt att klä in vår lägenhet i madrasser och sedan ska jag lösa livet så att jag aldrig behöver gå ut. Jag kommer dessutom bara att äta typ hemkörningspizza alternativt mat som Silvio lagar. Hunden får väl lära sig ta hissen ner och kissa själv .

Jag läste ett inlägg hos Apan satt i granen och skrockade nöjt. För typ sådär sett mitt skrivbord ut och det är helt jäkla hopplöst. Jag tänkte dock bespara er en bild på mitt. Men vi kan väl säga som så. Det brukar ligga diverse skolpapper här, och jobbpryttlar, godispapper, tomma glas, några tallrikar, mer godispapper, leksaker jag ska laga när jag hinner, vattenflaskor, blanketter som ska fyllas i någon gång och så vidare i all oändlighet. Ibland får jag knuffa lite saker åt sidan för att se skärmen. Typ så. Men nu är det inte ens ett dygn kvar tills sista tentan är skriven för läsåret och jag kan ta itu  med det där skrivbordet.

Heja mig!

Det blev jobb och mer jobb, mycket mer jobb som i övetid. Trevligt med lite extra pengar och så sparar jag ju in diverse kostnader för gymkort. Som jag svettats idag .

Nu ska jag renskriva det sista av mina litteraturanteckningar och imorgon ska jag till biblioteket eller så hela dagen så att jag får vara i fred och kanske lyckas nöta in det sista.

Sen inbillar jag mig att jag spridit en doft stank av kattkiss på jobbet. Inte så trevligt, men jag har hela tiden känt doften så kanske att kattskrället kissat på mina byxor. Orkar inte ens bli förvånad om så är fallet.