Silvio jobbade. Så det var jag och två helgpigga ungar som skulle försöka göra det bästa av dagen. Jag tillhörde tyvärr inte de piggas skara. Nåväl, det blev som det blev och vi hann med några timmar ute och inne blev hela lägenheten förvandlad från något ganska okej till jordens kaos.
Eftermiddagen tillbringades i Strandbjörket, platsen som tar fram precis allt mitt ogillande till andra människor. Det finns så många.. konstiga. Tur att jag är bra på att behärska mig. De som varit där känner väl till cykelgrejen. Den går liksom bara runt, runt och det är några cyklar man kan trampa på och andra man bara kan åka med på. Lovisa och Victor satt på en den och Lovisa kan trampa på ganska bra nu, Victor når okejbra så han kan hjälpa till. Nåväl, sen kom det en massa småkids med taxben och någon som föreföll vara någon slags mamma öste upp alla på cyklarna. Lovisa trampade på, det gick ju ändå bra när det bara var hon, Victor och ett barn till. Sen blev det liksom jävligt tungt. Lovisa sa då till de andra barnen att de fick också trampa för det var för jobbigt. Personen som föreföll vara någon slags mamma sa till henne att de kan ju inte trampa för de når inte ner så du får trampa själv (!!!). Vi kan väl säga som så, det var nog tur att Silvio var på jobbet för han är inte lika skillad i att bita sig i tungan som jag är. Lovisa insåg att det inte skulle funka så hon lämnade och då lämnade Victor och en drös ungar till. Då förstår ni när personen som föreföll vara en mamma helt plötsligt var själv med ett barn gick det visst bra att anstränga sig…
Sen blev det bättre för Lovisas del, hon hittade en dagiskompis och sen såg man knappt röken av dem, de hade roligt och lekte länge och väl. Det är inte ett barn hon brukar leka så mycket med på dagis, men de kommer ändå bra överens så jag tror hon tyckte det var lite roligt att kunna leka lite med henom för sig själv.
.
