Och lite söndag också

Idag vaknade jag snudd på utvilad. Jag fick sova helt själv i sängen hela natten (okej, katterna var säkert där ibland), men så skönt.

Lite mitt på dagen var det dags för ‘jumpastik’ (Victors ord). Det var inte mycket roligare den här gången. Jag hade ju förväntat mig något som var mer som gymnastiken jag gick på som liten, men detta är mest diverse springlekar. Barnen tycker förvisso att det är jätteroligt, men springer runt gör de ju ändå hela tiden så vi får väl se om det blir något besök nästa söndag. Det var inte många från förra veckan som var där idag.

Utöver det fick jag sålt skruttbilen idag. Inte för någon större summa, men det är skönt att ha blivit av med den. Det gick förvånansvärt snabbt när jag väl lagt in en annons. Det prutades ganska friskt, men då någon slags skrotupphandlare var andra alternativet så fick jag nog ungefär vad den var värd med tanke på vad som är att laga på den.

Nu hoppas jag att barnen lugnar ner sig lite sen får det bli natt för deras del. Jag tänkte förbereda en skoluppgift som snart ska vara inlämnad. Och ta itu med det sista på den som  helst skulle varit inne för längesen, men som är sista dag på onsdag. Men det är väl självförvållat att det blir lite småstressigt nu antar jag.

Med mitt pointsräknande går det bara fint. Igår slog jag på stort med lite (läs: mycket) lördagsglass, men jag håller mig inom ramarna. Det ska bli spännande att se på tisdag hur det gått (ja, jag har tjuvkikat och det ser ljust ut, men det är ju tisdag som är ‘på riktigt’).

Posted in Från soffpotatis till superpingla, Skola, Vardagsliv | Leave a comment

En lördag som inte riktigt blev som planerad

Vaknade av att Victor kissat i min säng. Blött och äckligt. Så det blev uppstigning ganska så snart därpå. Sen var det ju dags att åka till ishallen med Lovisa, hon var lite seg med att klä på sig så det blev lite bråttom på slutet, men vi hann. Och hur mycket jag än älskar Lovisa så är det dödens tråkigt att se henne i inte allt för rask takt stappla fram på isen. Eller hon stapplar inte ens, hon hasar fram för hon vågar inte lyfta på fötterna så det är ju inte så värst mycket action ;) .

På hemvägen åkte vi förbi leksaksaffären då barnen valde att få en lite leksak istället för lördagsgodis. Oftast köper de kinderegg och blir sura på att det är för lite godis och leksakerna är verkligen urkassa så det är minst sagt bortkastade pengar. Lägger man till några kronor kan man istället få en Playmobilfigur, något litet legobygge, kanske en Littlest Pet Shop eller liknande. Och idag hade barnen valt att få en liten leksak var. Bra val, de har ju ändå kvar lite snacks från igår så gotte får de ju i vilket fall som helst.

Och då var det ju det där ständiga helgprojektet städning, men istället ägnar sig Silvio åt att ha feber IGEN så det har inte blivit så värst mycket tid till att städa. Lite har det blivit, men inte så mycket som jag velat.

Kvällen ägnar jag åt att tvätta som en tok. Två tvättpass på raken ska väl få bort det värsta tvättberget. Det där med tvättandet är ett dilemma. Silvio verkar få utslag av allt som inte är sensitive och parfymfritt, det ska vara det i tvättstugan, men han brukar ändå få en massa klåda. Så därför har bara tvättmaskinen hemma använts senaste månaderna. Och då blir det ju istället smutstvättkaos så fort man (jag) missat att tvätta på någon dag eller två.
För att sätta en extra dimension till det hela, med alla pälsbollar här hemma fastnar mycket päls på textilierna. Det försvinner ju bara vid tumling. Vi har ju tumlare i vår tvättmaskin, men att kalla den effektiv är ju att ljuga. Och jag far illa av att det är så mycket päls kvar på lakan och sånt.
Den gyllene medelvägen är att jag tvättar allt utom Silvios kläder i tvättstugan så får det väl vara gott nog.

Ja, just det.. jag önskar mig en riktig torktumlare ;) .

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Nu tar vi kväll

Sjukhusbesöket gick över förväntan. Det resulterade i att Victor inte kommer behöva glasögon som det ser ut nu. Jag var säker på att det blindstyret skulle behöva ett par. Han hade ju inte helt perfekt syn, men skulle han tex ta körkort skulle han inte behöva glasögon. Sen hade han inget brytningsfel heller och det var ju största orsaken till att han inte fick glasögon till skillnad mot Lovisa som har ett brytningsfel, men överlag ser bättre. Det blir ändå återbesök i sommar för att se om det skett någon förändring.

Nu har barnen fått fredagsmys, i deras värld är det att få lite chips eller ostbågar. Jag fredagsmyste med en ruta mörk mintchoklad. Dyrt i points, men jag hade råd idag. Nu när jag är så tung har jag ju en ganska så generös pott med points, hela 37 om dagen så jag har (tyvärr) inte behövt vara superstrikt utan har kunnat välja lite sämre matalternativ. Och sen är det ju en himla tur att frukten är gratis så det kan jag gotta mig ordentligt i.

Posted in Från soffpotatis till superpingla, Vardagsliv | Leave a comment

Fredagsbestyr

Först och främst ska jag ynkla mig eftersom jag är förkyld och det är inget trevligt alls.

När jag ynklat mig färdigt ska jag och Victor till sjukhuset för han ska till ögonmottagningen och testa synen på alla upptänkliga sätt. Jag misstänker att besöket kommer utmynna i ett besök hos optikern.

Sist, men inte minst ska Silvio jobba kvällen så vi andra får klara oss själva, men det ska vi nog reda ut.

Posted in Vardagsliv | 2 Comments

Torsdagen avbockad

Idag var det visst min tur att känna av förkylning, Silvio har ju varit dålig sen helgen och Victor är snorig (som vanligt). Jag har ont i halsen och känner mig seg.

För att fira det åkte vi till Grand Samarkand eftersom jag behövde hitta mig ett par skor. Det uppdraget lyckades. Victor skulle även få lite nya byxor eftersom han har vuxit lite på sista tiden och inte har fullt så mycket taxben längre, de flesta av hans byxor har fått flytta ut ur garderoben och det har inte varit så bra tillströmning från Lovisas avlagda.

Dagen avrundades med lite kvällsjobb både för mig och Silvio. Ganska skönt ändå att ha varit tillsammans hela dagen och jobba samma tider.

Posted in Barnkläder, Shopping, Vardagsliv | Leave a comment

2 veckor klarade jag

Ja, jag är en vek jäkel, men utan bil mitt i vintern. Nej, fy sjutton. Jag är för bekväm för att överleva något sådant ;) .

Nä, men seriöst hittade vi precis en sån bil som vi ville ha och då är det ju urbota dumt att inte slå till. Så nu har vi en stor Volvo som precis får plats i garaget, Silvio lär får många skratt när jag ska köra in eller ut.

Imorgon ska jag försöka få tag på ett par skor för just nu har jag inga. Eller jag har festskor i för liten storlek och ett par skitfula obekväma vinterkängor. Absolut inga vanlig skor jag kan se lite vettig ut i så jag måste ha tag på några imorgon. Sen kommer jag/vi vara så dunderromantiska att vi båda jobbar kväll.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

VAB

Eller ja, jag är ju inte hemma från jobbet idag, men jag har ändå ett sjukt barn här hemma. Nu är hon visserligen frisk, men ändå. Igår efter dagis fick hon en av sina feberattacker, de brukar hålla i sig över natten och på morgonen är allt bra igen. Så även denna gång, men man ska ju hålla sig hemma i ett dygn efter feber så hon får hänga med mig idag. Det ska nog gå bra det också, plugga lite ska jag göra och grupparbeta. Jag behöver fara ner på stan också och fixa ett par grejer, men det får bli lite senare.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

En lång väntan börjar nu

Kvällen har ägnats åt att beställa lite smycken till min shop. Så himla spännande och smått omöjligt att begränsa sig. Jag har beställt hem lite från olika stilar så det blir lite smått och gott, nu börjar den långa väntan på produkterna. Lätt för mig som är så fruktansvärt otålig ;) . Allt är fint som snus såklart. Jag tänkte till en början använda shopens facebooksida, den känns nämligen lite småtrist att dra igång den stora websidan utan att ha särskitl mycket att sälja, men jag hoppas det kommer att gå bra ändå och jag kan expandera i en lagom takt, utöka sortimentet och få en liten (ja, jag förstår att det verkligen är tal om liten) slant till mig själv också.

Hoppas ni hänger med när det är dags :) .

Posted in Företagande | Leave a comment

Poängräkning

Idag gjorde jag något jag länge velat göra, jag blev medlem på Viktväktarna. Hade jag vetat det när jag vaknade hade jag ätit en nååågot bättre frukost, men jag tror jag får ihop dagen ändå. Jag gillar tanken att jag egentligen får äta vad jag vill så länge jag håller mig inom en viss ram, det är ju egentligen samma som kaloriräkning, men detta känns ändå smidigare på något vis. Lite extra pepp har jag blivit av att se Jennies fina resultat, jag har ju dock en hel del mer att gå ner. Jag tänkte ge det detta året och hoppas att jag är i mål innan nyår.

Det har ju verkligen gått upp och ner sen jag gav mig in i gravidkarusellen för snart sex år sedan. Jag vägde 75 kg när jag blev gravid med Lovisa, kräkte mig ner till 72 innan det vände igen. Sista vägningen innan förlossningen stod vågen på modiga 110 kg. De första 10 kg gick ju av bara farten då de var relaterade till att vara gravid, ytterligare 10 kg försvann  ganska smidigt och jag vill minnas att jag vägde ca 90 kg när jag blev gravid med Victor. Än en gång hoppade vågen upp till 110 kg lagom till förlossningen. Sen hände det nog inte så mycket, vi var ju på sjukhus i ungefär en månad, jag hade ont efter snittet och foglossning så det var inte mycket som fungerade. Jag lyckades äta “jag måste bli pigg nu-choklad” tills jag vägde 113 kg.
Då fick jag lite nog. En magsjuka i början av sommaren tog snabbt bort sötsuget och sen rann kilona av ganska snabbt. Jag började även röka under sommaren (jag var ett smärre vrak efter att Victor med nöd och näppe klarade livhanken) och rökningen sätter ju igång en smått sinnessjuk förbränning i kroppen (min iaf).
Det tuffade på neråt och för ganska exakt två år sedan var jag mitt uppe i att jobba natt och nådde min bottennotering på 77 kg. Det kändes riktigt bra just då. Tills det började vända igen, jag gick från nattjobb till tvåskift, återigen blev det en hel del choklad på menyn i hopp om att hålla mig pigg. När jag dessutom slutade röka 25 augusti drog det iväg ännu värre.
Idag vägde jag in mig för att veta vad jag hade att utgå ifrån, vågen stannade på 106,6 kg. Inte okej i något avseende. Helst vill jag landa någonstans på 67-70 kg, det skulle kännas fint. Som sagt, nu ger jag det här detta året. Idag är det tisdag och min första dag så på tisdagar kommer jag framöver plåga mig själv (och er) med en bild på vad vågen visar. Eftersom jag kör onlineversionen kan jag inte skämmas för någon annan utan ni får bli de där som jag visar vikten för tills det blir ordning på den.

Posted in Från soffpotatis till superpingla | Leave a comment

Ny vecka

Måndag är ju av någon outgrundlig anledning alltid lite nystart. Idag insåg jag att det bara är två veckor kvar till tenta så nu gäller det att plugga. Och det gjorde jag, det gick bra och jag lärde mig nog något också ;) . De tyngsta bitarna har jag dock framför mig.

Kvällen slutade inte så värst roligt. Barnen hade lagt sig och jag trodde Lovisa sov. Tills hon kom ut och ville att vi skulle titta på hennes vägg. Hon var stolt, tills hon ganska snabbt förstod att vi inte var särskilt nöjda över hennes väggmålning. Hon hade såklart ritat jättefint och det hade ju varit helt okej i alla avseenden om hon hållt sig till papper, men det var visst för mycket begärt. Nu känns det så himla ovärt att vi lagt så mycket pengar och tid på att hon skulle få fint på sitt rum. Hon har ju varit duktig och inte ritat på vggar på evigheter… tills nu. Så himla tråkigt. Det var ju kul att ha ett fint rum i lägenheten. Nu är vi tillbaka på noll igen.

Överlag är det så himla fult hos oss. Det är ritat på typ alla väggar, möbler. Det mesta är trasigt på ett eller annat sätt. Jag vet inte, men ibland känns det som om jag fått barn som inte kan hålla sig inom gränser på något sätt, det går inte att lämna dem obevakade två sekunder för då är det något som blir förstört. Alla vet ju att man (jag) ibland behöver gå på toa eller så, och alltid (nästan) är något förstört sen på ett eller annat vis. Allt ska provas, från att rita på väggar till att se vad som händer om man häller ut ett paket mjölk på bordet.  Jag vill så himla gärna ha det lite fint och mysigt här hemma och rent. Eller ja, rent blir det väl när det städas såklart, men det ser ju inte rent ut ändå när allt är sönder och väggarna ser ut som fan. Det går ju uppenbarligen inte att få ha det fint heller, jag trodde Lovisas rum skulle hålla sig (okej, Victor ritade en mindre grej för ett par veckor sedan), men icke. Vi får väl fortsätta bo i något som mest liknar en knarkarkvart när jag helt av allt vill få fina (läs: rena) väggar, ny fin soffa, hyllor, mattor och sånt. Det är inte kul att inte trivas hemma, det ska kännas skönt och avslappnat hemma. Jag blir bara stressad och ledsen av hur det ser ut. Och jag vet inte hur i hela fridens namn det någonsin ska kunna bli fint igen.

Posted in Skola, Vardagsliv | Leave a comment