Okej, det var ett par timmar sen vi var klara för idag. Så himla skönt att ha det ordentligt städat igen. Efter några veckor med blandad krasslighet har städandet gått lite på halvfart och det har mest handlat om att ta tag i det mest akuta. Och i en skenande hastighet hamnade saker i hallen som egentligen skulle till förrådet eller sophuset. Nåja, nu är det som sagt snudd på färdigt, men det får vara tills imorgon. Victors rum har vi nog städat fyra gånger.. suck. Finns nog ingen som stökar till det så mycket som honom och ställer till det på en massa andra sätt. Tur att han är så söt .

För att faktiskt få klart så hade vi datorförbud tills alla rum var städade. Annars blir det så lätt att man bara ska ta en liten paus och blir sittande med något. Pauser blir det ju ändå, men inte lika långa när inte allt skoj som finns på Internet lockar.

Imorgon blir det mer lek och bus på schemat och sen ska vi nog försöka jobba lite båda två med våra olika sidoprojekt. Silvio har jobbat med en hemsida sen en tid tillbaka och ska färdigställa den och casha in lite pengar. Och jag ska fortsätta läsa på om alla och inget hos tullverket.

Någon som har några roliga planer eller annat skoj att se fram emot?

Vi ska kicka igång morgondagen med välbehövlig storstädning. Inte så roligt, men det känns ju alltid skönt när det är klart.
På söndag vet jag inte alls vad vi ska hitta på, men något brukar vi ju komma fram till. Vad det blir i slutänden beror mycket på väder och vind.

Jag har fortfarande inte kommit ur morgonchocken. Ja, alltså.. jag och mornar är precis allt annat än ett vinnande koncept. I kombination med två barn som är ungefär lika motsträviga som mig på morgonen så blir ungefär ingenting bra. Alla är trötta, Victor vimsar runt, Casper är på lekhumör, Lovisa är.. Lovisa. Men snart har jag nog vaknat..

Dagen har inte ägnats åt så värst mycket än. Barnen blev lämnade på dagis, jag kikade lite på nya gruppuppgiften i juridik sen blev det lunch och sånt. Tandläkaren har jag också hunnit med. Tandköttet såg finfint ut och nu ska det utredas huruvida jag ska behöva betala 390 kr eller inte för att ha fått konstaterat att mitt tandkött ser finfint ut för att sedan tagit idolbild på samma finfina tandkött. Allt som allt ägnades max två minuter åt mitt tandkött. Bra timpenning där, grattis Landstinget .

Idag  mår jag lite bättre även om jag lever på Alvedon. Jag har förstått att som jag mått senaste dagarna är någon helt ny version av mensvärk och jag känner mig smått döende, jag har varit förskonad hittills i livet och inte haft så mycket att oja mig över. Idag kan jag nästan stå upp, illamåendet är nästan borta och huvudvärken är nästan borta. Om några veckor ska jag ändå på cellprovskontroll så jag kan passa på att fråga om det är normalt att det kan ändras såhär mycket. Jag vet att det är helt normalt för somliga, men det har aldrig varit såhär för mig och jag känenr mig helt handikappad.

Nu ska jag dock till jobbet, det blir förhoppningsvis skoj.

Victor är äntligen av med febern, vilket känns bra för imorgon finns det inte tid till sjuka barn, det går bara inte. Jag mår fortfarande lite konstigt, men jag kommer fortsätta ignorera det. Det går säkert över snart, det brukar det ju göra.

Jag startade dagen med att köpa skridskor. Toppen! Sen åkte vi och storhandlade lite så vi har mat i veckan. Vi kommer sen att ha matkasse varje vecka, innan var vi haft varannan vecka och den där kassen har varit saknad. Visserligen tycker vi båda att vi fixar godare och billigare mat på egen hand, men tiden och orken finns inte riktigt att planera och handla allt som behövs. Nu kommer vi ju dessutom inte att ha någon bil och utbudet i våra närbutiker är väl sissådär så det blir bra och jag tror inte att vår totala matkostnad kommer att bli högre ändå.

Efter storhandlingen gick vi ut för att åka skridskor. Den tanken var vi inte ensamma om, det var fullt pådrag på isbanan. Jag har inte åkt skridskor på 15 år så det var minsann lite vingligt, jag var ändå helt okej bra när det begav sig. Sen har jag lyckats köpa mig ett par konståkningsskridskor, det har jag aldrig åkt med innan och det kändes också lite avigt. Nåja, tyvärr blev det inte så mycket åkt sen för jag fick vrålont i fötterna mer eller mindre på en gång. Så himla synd, mina fötter är verkligen inte gjorda för att trycka ner i ett par skridskor.

Istället gick vi till en hundrastgård för att Casper skulle få röja loss lite, där var det redan två andra hundar, men det funkade bra att låta Casper vara med dem även om han tyckte att de var lite läskiga. Den ena var hur stor som helst, måste vara den största hund jag sett, helt galet, men den ville gärna busa med Casper som såg ut som en liten miniatyrhund i jämförelse.

Nu får det bli lite lugn och ro ikväll, jag är inte riktigt pigg. Huvudvärk som bråkar och sådär.