Lätt hänt med en rullstol . När vi kom till dagis i morse var alla barnen från de olika avdelningarna ute på gården och Victor blev en magnet, det haglade frågor om vad som hänt och om han kan gå. Inte lätt att förklara för ett jättegäng nyfikna barn.

Hemma så var det plugg för hela slanten, jag behövde skriva klart en inlämningsuppgift och skicka in den. Det gick ganska smidigt, men det blir ju alltid lite bråk med word på slutet för att få allt att se rätt ut och det är alltid någon liten grej som inte blir rätt hur man än gör. Sjukt irriterande. Nåja, inlämnat är det och jag fortsatte sedan med matlagning. Om jag ska jobba gör jag riktig mat till lunch och så får Silvio värma på till kävllsmat åt sig och barnen, det funkar smidigast så. Idag blev det ännu en rätt från matkassen och det var också god, det kändes lyxigt med gott fläskkött, det mesta är så himla intetsägande nuförtiden så detta var en positiv överraskning.

Jobbet gick som jobbet brukar gå, jag sorterade en massa paket och körde en massa truck. Helt lagom arbetspass.

Nu på kvällen har jag ägnat mig åt att skriva ihop en liten lapp att dela ut till alal barnen på dagis så att föräldrarna kan hantera frågor hemma om Victors rullstol, det kändes enklast att göra så.

Efter att barnen lämnats på dagis försökte jag göra nytta en liten stund innan det var dags att hämta Victor för att åka till barnhab. Att de var på dagis innan dess var för att det skulle tas gruppfoto och det gillar ju barnen att ha sen så de fick vara med.
En rullstol fanns redan på plats, men den behövde lite justeringar för att passa Victors taxben, han fick även prova så att bolltäcket var bra. Så fort han provade bolltäcket sa han “vad skönt det är”. Rullstolen ska vi inte ens tala om, han sken som en sol och älskade den. Helen på barnhab är toppen och berättade för Victor och visade honom hur han skulle göra med rullstolen och täcket. Han snappade upp det snabbt.

Tillbaka på dagis visade han stolt upp rullstolen för favoritfröken och vi lyckades hitta en bra plats att ställa den på.

Jag fick stressa hem och försöka slänga i mig lunch så gott det gick och sen hasta iväg till tåget. Vi skulle ha seminarium idag med redovisning och vi var väl inte överdrivet förberedda så vi skulle sitta lite med det också innan. När den sen började fick vi veta att vår grupp inte skulle redovisa eftersom vi hade samma ämne som en annan grupp utan istället fick vi opponera på de andra, något som var sådär skoj när det var om möjligt ännu mer oförberett, men läraren tyckte att vi gjorde det bra trots kort varsel så det känns ju bra.

Hemma igen lagade vi en rätt från matkassen som var himla god så vi (de vuxna) är mätta och belåtna, Victor sov och Lovisa dissade maten i vanlig ordning. Av “salladen” blev det massvis kvar och som turvar hade vi kyklingklubbor i frysen så vi kunde komplettera och få till några matlådor också.

Vi struntade i cirkusen idag, det skulle aldrig fungera med trötta och hungriga barn.

Precis så, det har varit som en cirkus snudd på hela dagen. Det började med att barnen inte alls ville stiga upp, Lovisa kom dock upp ganska snabbt. Victor däremot… käre tid, det tog nästan en timme att få upp honom. Han var så himla trött, vad sjutton han kan ha blivit trött av. Nåja, lite försenade till dagis blev vi och sen åkte jag vidare till campus. Jag skulle kolla om jag hittade något mer matnyttigt att ta med i vårt grupparbete, men det hittade jag inte, eller jag orkade inte leta så jättelänge heller. Jag satt en stund och läste en bok och tittade på folk, blev lite nostalgisk och ville backa tillbaka till åren jag själv bodde där.

Hemma igen lyckades jag stressa upp mig själv och sedan resten av gruppen med att läsa inlämningstidpunkt i fel kurs. Helt galet, och ingen var online och jag stressade och tyckte att ingenting var klart. Nåja, efter att jag fick veta att vi alls inte skulle lämna in arbetet idag kunde jag slappna av, titta på föreläsning och bete mig lite normalt. Barnen hämtades och vi åt kvällsmat.

Sen ringde det på dörren. Utanför stod en stackars karl som plågat alla grannar och undrat om jag bodde där, han hade en matleverans till mig som jag hade glömt bort. Ja, hur man nu kan glömma det, men jag är ju förvirring personifierad. För några veckor sedan la jag in en provbeställning på matkasse hos Familyfood och det var den som dök upp nu. Verkligen välkommet då varken kylskåp eller plånbok skulle bjuda på några större kulinariska läckerheter i veckan. Men nu blev ju allt så mycket bättre och vi får prova några nya rätter som kanske kan bli favoriter. Om vi gillar konceptet tänkte jag att vi skulle ha matkasse varannan vecka. Det är ju ganska dyrt och dessutom vill vi kunna laga egna favoriträtter mer än på helgerna. Men som sagt, vi känner efter först om det är något för oss. Än så länge känns det lovande. Att jag valde just Familyfood trots att de är dyrast är för att de satsar på närodlat och ekologiskt. Sånt gillar jag och ska jag ändå betala överpris för mat kan det lika gärna vara mat jag föredrar.

Imorgon är det äntligen den efterlängtade rullstolsutprovningen för Victor, inte nog med det – hans beställda bolltäcke får vi också.