Ont i ryggen

Men jag tänker inte klaga. Jag blev lite lätt fast i Heja Abbe-bloggen så jag har suttit i soffan med laptopen på alla upptänlkiga vis som går. Nu har jag snart läst hela bloggen. Jag tycker den är alldeles fantastiskt, mycket för att han som skriver inte förskönar något eller väljer bort något utan berättar om allting rakt upp och ner, alla dalar (för de är många) och alla toppar.
Det kanske känns bättre för mig då jag kan relatera till innehållet, ta del av vad som komma skall. Och det känns inget bra. Känner mest för att rulla ihop mig och gömma mig under täcket tills allt är bra igen. Så funkar det dock inte utan enda valet är att ta tag i det. Vara där, vara delaktig, bryta ihop och komma tillbaka. Och givetvis glädjas och den nya bebisen. För bara det är stort.