Efter mycket velande fram och tillbaka är det nu bestämt, imorgon jobbar Silvio sitt sista arbetspass. Vilken märklig känsla på något vis.
Jag har liksom hunnit vänja mig vid tanken, jag har inte jobbat på över ett år och hade inga större ambitioner att komma tillbaka efter min flräldaledighet. Jag ville gärna ha en annan sysselsättning, men behöll min anställning just in case.
Så, ähh.. vet som vanligt inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta mer än att det känns lite märkligt.
