Och hur mamma ska kunna fylla den med en massa fina (???) bilder. Lovisa sprang runt i skogsdungen och sa “Mamma, kom här.. titta vad jag ha hittat. Ta kort!”. Så här är ett av Lovisas valda motiv. För att vi ska kunna känna oss lite mer tjenis med varandra fick stenen ett namn så han slapp ligga där i sin mossiga ensamhet och vara anonym.
