Typ. Ännu en natt har Lovisa sovit i vår säng där hon flaxat runt och hostat mig rakt upp i ansiktet. Otrevlig vana skulle jag kalla det. Nu håller jag tummarna att hon stannar i sin egen säng när febern har flytt fältet. Den där febern, den flydde ju inte så värst lång, i sann lördagsanda så är Silvio febrig. Någon som ens orkar lyfta förvånat på ett ögonbryn eller två?
Innan Silvio följde sin lördagstradtion var han och Victor på upptåg, det inkluderade andmatning, rutschkaneåkning och lördagsgodisinköp. Jag och Lovisa kortade ner programmet och handlade bara lördagsgodis sen försökte jag sova. Det gick ganska bra, någon minut i taget när Lovisa inte vill något livsviktigt. Livsviktigt för henne var saker som att tala om att hon hade kissat, tala om att hon har hosta, vråla lite på mig för att jag inte engagerade mig fullt ut i hennes hosta och lite annat sånt som man skiter i när man vill sova lite.
När pojkarna var hemma och jag fick sova lite på riktigt ritade barnen och Lovisa “skrev” på en massa papper, när det var klart frågade hon om hon fick tejp. Hon skulle visst göra en tidning, vi löste hopsättningen på annat vis än tejp och Lovisa var mycket nöjd över sin egenhändigt skrivna tidning.
Nu ska jag sova igen, på riktigt, för natten som jag hoppas blir lugn.
