Jag tror att den som läser här har förstått att mina barn slår sig och skadar sig lite mest hela tiden. Tack och lov är det sällan något allvarligt, men de ser ju inte så jättesnygga ut då de ständigt är täckta av diverse sår och blåmärken. Men det kanske hör lite åldern till att snubbla, ramla och springa in i allt? Och sen alla rivsår som blir när de slåss.. jösses.
Idag var det Lovisas tur att slå sig igen. På vår gata har de satt upp en vägbom för att minska tarfiken här, inte för att det hjälper, men ändå. Lovisa har nog inte direkt tänkt på den för det är så sällan vi går den vägen. Hursom, hon joggade på lite och sen sprang hon rakt in i bommen och ramlade. Som tur var så blev det inte värre än lite näsblod som snabbt gick över och en skrubbad underarm. Men ändå..
Och i torsdags eftermiddag meddelade Victor att foten inte gör ont längre. Han haltar inte mer än vanligt nu. Han haltar alltid lite på högerfoten, jag tror det var den som blev lite knasig när han fick åka sådär dundermegaakut till Lund, det blev lite syrebrist i foten och sådär så ja.. om det nu var den sidan. Nåja, han haltar alltid lite på den foten, men nu har han inte ont längre och det var väl det viktigaste 
.
