Jag trodde att det skulle trötta ut barnen som hade mer energi ön vad jag kan uppbringa på ett år. Men vi var ute och de sa sig vara trötta. Och nu funderar jag på hur jag ska överleva resten av dagen. Jag orkar inte. Fan, det är popcorn i HELA vardagsrummet, för det var visst bara gott att äta några stycken och sen var det roligare att hälla ut alla och trampa runt så det är småsmulor överallt. Och jag hatar det. Och jag kommer aldrig mer låta dem äta popcorn. Precis som att jag inte pallar köpa mer juice efter att Victor skulle hälla upp ett glas och inte slutade hälla när glaset blev fullt utan när juicen tog slut. Och det är inte första gången. Jag pallar inte en sekund till.
Nu har jag väntat en timme på att popcornen ska städas upp. Det får de fan göra själva och innan dess händer inget roligt alls. Victor vill dammsuga och jag säger att det inte få plats i dammsugaren så han måste sopa först. Så han står och viftar med sopborsten framför Casper. Om det går bra? Inte särskilt.
Silvio ska iväg i veckan. Torsdag till lördag. Överlever jag det överlever jag allt. Problemet är att jag har asmycket att göra och jag känner mig stressad och gråtfärdig över att jag inte kommer få något gjort under de tre dagarna. Det är som det är, han ska på begravning. Och att ta med barnen på det evenemanget är ju inte särkilt lämpligt.
En vecka i juni ska Silvio eventuellt iväg en vecka med jobbet. Jag sa att det var okej om han förser mig med en livsförbrukning lugnande och terapi. Vet inte riktigt hur det blev med den saken. Men ptja.. det var det där med att jag har noll energi och barnen har massor. Jag orkar helt enkelt inte.
