Inväntar mannen

Ja, den där mannen som för inte så länge sedan meddelade att det där med helg tar han inte på så stort allvar utan han ska jobba imorgon. Jovisst, lönen blir ju fin sen så det är väl bra. Det blir ju lite svårare för honom sen att spontanjobba över som han gör nu. Dagis löste sig bra också, barnen har nu tillägget kväll och helg, så nu behöver ingen ligga sömnlös över det. Jag insåg dock att jag får vara sjukt bra på att planera och hålla planerna för att det ska fungera. Jag vill ju kunna jobba så mycket som möjligt samt plugga så jag blir godkänd, samtidigt ska ju inte barnen vara på dagis i all evighet, men det löser sig nog det också. Jag tror jag är lite bättre på att plugga ekonomi än räkna kemi ;) .

Förmiddagen tillbringade jag och barnen på öppna förskolan medan Silvio ja.. jag vet inte riktigt vad han gjorde mer än prata med barnens rektor. Han sa någon om att städa, men det ser inte ut att ha hänt ;) .

Jag hårdtränar inför jobbet nästa vecka och går in mina nya jobbskor, än så länge de skönaste jag haft.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Hej hej helgen

Jodå, vissa tjuvstartar helgen. Vissa är jag och barnen. Efter dagis togs de väldigt trötta och gnälliga barnen med till öppna förskolan för att sluta upp med alla andra trötta och gnälliga barn. Fruktansvärt bra kombination.

Nästa vecka börjar jag jobba på riktigt, det känns gött. Fast vi vet ju inte om vi har dagis på kvällarna och eftersom jag är så grymt smart tackade jag till jobb innan jag kollat det. Jag har ju lämnat in ansökan och sådär, men rektorn var inte där idag. Dock lät det lite som på personalen att det nog inte skulle bli några problem. Det är jus å att jag bara ska jobba 15-20 när jag jobbar och ibland jobbar ju Silvio till senast 21 och vanliga dagis stänger ju typ 18 eller nåt sånt, men det finns kvällsverksamhet till 22. Men det får lösas imorgon.

Imorgon blir det öppna förskolan för det är sista dagen för sommarvikarien som varit där så då måste vi ju säga hejdå och allt sånt.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Än finns det en del att se fram emot

Den här helgen blir lugnare än lugnast. Kanske ett skogsäventyr om det bjuds på uppehåll, men inga större planer. Vi la ju allt krut (eller i det här fallet pengar) på att gråta i karuseller förra helgen så nu är det hålla i pengarna som gäller.

Men, bara för att dagis börjat igen och kvällarna blir mörkare så är det inte slut på sommaren. Vi har två roliga helger som väntar. För nästa helg åker vi till Öland och visst ska väl solen skina varmt på oss så vi kan bada i havet? Helgen därpå tänkte vi dagsfestivala oss lite (och hoppas att vi får biljetter, men det får vi väl? ;) ). Det är en festival i Tyrolen som vi fann intressanta, barnen ska givetvis med och det blir förhoppningsvis riktigt roligt. Förmiddagen på festivaldagen börjar ju också bra med att jag  och Hannah ska klämma på en massa fina barnkläder, jag förmodar att våra kära män får fullt upp med att hålla ställningarna som lekansvariga under tiden ;) .

Och någonstans mitt i allt detta när vi är hemma från Öland börjar skolan också, något som gör mig lite pirrig på ett riktigt bra sätt.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Fot kollad

Ibland får jag lite hybris och tror att jag är världsbäst. Oftast är det ju sant ;) . Idag kändes det lite så. Foten är kollad hos läkare och jag kände mig klokare innan jag gick dit än efter. Vi hade ju redan kollat foten hemma och den hade inga symptom på att något skulle vara trasigt och det var ungefär vad läkaren också sa. Inget var trasigt och det fanns inte direkt något att göra, det kan ta någon veckan eller två tills det onda går över för det kan vara lite inflammerat.

Sen började läkaren ägna sig åt att söka information på fass.. och ja.. ehhh.. Äsch. Jag lämnade Victor på dagis och så var det bra med den saken.

Nu försöker jag få lite jobb gjort, men det går inte så värst smidigt alls, mest för folk inte svarar i telefon. Ja, jo.. jag är ju inte bättre själv, men en liten telefonsvarare är inte så dumt att ha.

Posted in Övrigt, Vardagsliv | Leave a comment

Den lilla olycksfågeln

Ingen sommar utan att Victor skadar sig, eller hur det nu är. Nu är det ingen jätteallvarlig skada. I lördags tyckte Lovisa att det var nödvändigt att lägga fälleben för Victor, han ramlade och slog foten i golvet. Ingen svullnad eller så, men lite ont fick han. Eftersom det inte var svullet och han kan gå på foten har vi inte direkt jäktat med att söka vård, det mesta bruakr ju gå över på ett par dagar. Men idag var haltandet fortfarande kvar och efter att ha rådfrågat lite så ringde jag först sjukvårdsrådgivningen som tyckte att eftersom han fortfarande haltar kan det vara lämpligt att känna igenom foten så efter att ringt vidare til vårdcentralen fick Victor en tid imorgon.

Annars har jag typ inte hunnit något idag, lämnade barnen på deras nya avdelningar sen ner på stan för workshop hos coachen. Hem igen för att snabbt få i mig något ätbart och sen hämat barnen igen.

Snart får det bli lite mat och så kommer ju Silvio hem också.

Posted in Övrigt, Vardagsliv | Leave a comment

När jag blir stor

Ja, nu har ju andra omgången kommit i vad man är antagen till i höst. Jag vill ju fortfarande egentligen bli receptarie, men jag får ju liksom inte ihop det på något vettigt vis. Det är en utbildning som (för mig) är väldigt pluggig och tar mycket tid. Jag behöver ju också kunna jobba och ha barnen på dagis 12 timmarom dagen känns inte optimalt. Så jag sökte till högskolan igen. Jag är fortfarande reserv till mitt första val, vilket känns lite tråkigt då jag verkligen tyckte att det passade mig då jag läst mycket liknande innan, men inte knutit ihop det på något vettigt sätt. Det är väl bara att inse att det inte var det rätta. Istället kom jag in på något så galet otippat som en butikschefutbildning. Ja, det låter ju märkligt, men jag tror det blir toppen. Jag har ju alltid haft någon märklig liten dröm om att “ha affär” så nu blir det så på riktigt. Dessutom är utbildningen bara på två år och jag räknar iskallt med att kunna läsa den på helfart så jag blir klar. Och ja, hoppas på en lysande framtid, bli stor och jobba på riktigt så småningom. Nu har jag en plan. En skitbra plan.

Posted in Övrigt | Leave a comment

Hejdå sommarlovet

Snudd på, vi kör fortfarande hemmahäng imorgon med lite tandläkarbesök och sådär. Sen får det bli lite allvar igen. Jag ska försöka få lite jobb gjort i veckan (eller ja, det ska ju göras, men jag får ta och styra upp när/var/hur). I övrigt blir det nog mest lite mjukstart och det är ju inte så dumt det heller. Året sommarläxa tycks också vara avklarad, Victor är blöjfri. Tjoho! Denna veckan har det inte inträffat en endaste liten olycka på den fronten så vi får vara väldigt nöjda, på sikt blir det blöjfria nätter också, men det dröjer nog lite till även om jag tror vi är där snart också.

Nu blir det sängen om jag ska orka masa mig upp imorgon och få med mig barn till tandläkaren.

Posted in Vardagsliv | 1 Comment

Karl-Oskar, årets upplaga

Vi kan väl säga att det blev lite blandade recensioner av årets upplaga. Lagom laddade gick vi ner på stan när det började bli eftermiddag. Först gick vi för att åka karusell. Det gick väl sissådär. Första karusellen har ju barnen åkt förr och det har gått bra, nu började Victor gråta nästan på en gång och när han och ett annat barn som började gråta fick hoppa av ville inte Lovisa heller åka mer. Efter det svalnade intresset för karusellåkning, men vi hade två biljetter kvar så jag och Lovisa åkte pariserhjulet.

Något som hägrade desto mer var ponnyridningen så vi gick dit istället. Lovisa fick den allra största ponnyn och Victor hoppade av efter halva varvet, då tyckte han att han ridit klart. Lite kissepaus på det och sen ville vi äta.

Och det var nog det började gå utför. Victor sa att han ville ha ris och kött så vi tänkte att kinabuffé borde passa bra. Vi tänkte också att det nog kunde vara ganska fullt på Hong Kong eftersom det ligger mitt i allt så vi gick till Royal Thai. Det brukar ju vara ganska okej där på lunchen och även hämtmaten på kvällen. Vi plockade på oss lite mat och började äta. Det var inte ens ljummen mat, den var mer rumstempererad, riset var som geggig gröt och ja.. inte så bra alltså. Vi påpekade att maten inte var varm och att de nog borde göra ny mat. Det personalen gör är att plocka ut maten i köket och värma på den lite i ugn/micro eller vad de nu har till hands. Ingen ny mat.. och inte ett dugg aptitligt eller bra. Så vi sa att vi ville ha pengarna tillbaka för vi ville inte äta något som hanteras så dåligt. De hade inte vett att skämmas och de tog fortfarande betalt för att Victor ätit lite geggigt ris, Lovisa ätit några gurkbitar samt att jag och Silvio druckit läsk.

Så ja, sen köpte vi lite godis, vann lite nya fula gosedjur på lotteri innan vi lunkade hem igen.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Tack ändå för betongen

Det har väl inte undgått någon att jag inte är himlastormande förtjust i vårt bostadsområde, det är liksom lite för stökigt och eländigt mellan varven. Helst vill jag ju ha långt till grannar, en egen trädgård att strutta runt i och sådär. Inget som stör, och ingen risk att jag stör någon annan. Helst vill jag ha det så alltså.

Men nu har jag inte det, utan jag bor i ett bostadsområde som har sin motsvarighet i alla andra städer i det här landet. Det är skitfula lägenhetshus byggda på 60-talet. De som bor här är är kanske inte de som har det bäst ställt i samhället. Många är arbetslösa, måna är invandrare och andra står på andra sätt lite vid sidan av den det vanliga samhället och avviker på ett eller annat sätt från våra egna idéer om en norm, en mall som alla borde passa in i. Men vet ni? Det är inte bara negativt det här, det är (för mig) en fördomskrossare av rang. Jag lär mig massvis och får förutfattade meningar både bekräftade och krossade. Jag tycker om att bli överbevisad, att bli av med fördomar, att kunna lägga förutfattade meningar åt sidan. Det är väldigt utvecklande på många sätt att inte se allt i svart eller vitt, det finns så mycket mellan de båda ytterligheterna. Jag har insett att vi som är invånare kan lära varandra så väldigt mycket. Vi sätter gärna oss själva i en sits där vi tror att vi är lite bättre och att vårt sätt är det enda rätta, men så behöver det inte alls vara utan det finns mer.

Varför tänkte jag på det här just nu då? Jo, för att Silvio skrev en grej på sin facebook, ganska snabbt fick han mothugg av någon som tyckte väldigt tvärt om, någon som jag kallar väldigt inskränkt och någon som kör klassikern “jag är kompis med flera invandrare… “. Nej, att du är kompis med/känner flera invandrare gör dig inte till mindre främlingsfientlig, du tror dig bara ha hittat det perfekta alibit.

Posted in Övrigt | 3 Comments

Vi lever än

Men nu när det är sista dagarna av sommarlov har vi äntligen kommit in i den yttersta latheten. Gigantiskt långa sovmornar och sådär. Men visst, vi hinner med mycket annat också. Idag skulle jag tex till mitt nya jobb för att skriva på papper, få kläder och sånt. Sen har jag ju ingen som helst aning om när jag börjar jobba på riktigt med just det uppdraget. För att ha lite annat att göra fick jag lite småuppdrag att dona med nästa vecka så det blir väl fullt upp. Imorgon ska jag coachas också, egentligen borde jag nog ändra lite i min projektplan nu när jag fått jobb, då finns det ju andra mål, men näää.. den får vara kvar som den är för jag vet faktiskt inte hur jag skulle vilja ändra den just nu.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment