En ypperlig benämning jag hörde idag angående personer som tvungen måste vräka ur sig åsikter ingen bett om. Idag tror jag att jag fick en oombedd åsikt skriken efter mig från en total främling.

Jag var ute med barnen, eftersom vi skulle till biblioteket satte jag på ståbrädan på vagnen ifall Lovisa inte skulle orka gå hela vägen. Eftersom Victor ÄLSKAR ståbrädan ville han stå i början och Lovisa bruakr då vara väldigt snabb med att hoppa upp i vagnen eftersom hon kommit på hur otroligt bekvämt det är att bli skjutsad. Nåja, på det viset gick vi några hundra meter innan vi stuvade om eftersom Victor inte orkade stå upp längre, men under den tiden hann en kille mer eller mindre slänga sig ut ut bilrutan för att skrika något om för stort barn i vagnen och hur hemskt det var.

Fantastiskt. Och vem sjutton orkar ens bry sig? Ja, jo, han orkade tydligen. Men vad trodde han att han skulle uppnå med det?

Har inget att säga om idag, det verkar vara tråkväder ute, Silvio jobbar till 21, barnen har en släng av energiöverskott, vi måste gå till affären och den förlorade sonen ville fotas när han kom hem igen.

Victor plockar själv fram kameran och säger “ta kort på mig”. Så ja, vem är jag att neka honom. Men tyvärr vill ju inte det andra yrvädret vara med på kort så det blir ju lite ensidigt och tjatigt för er med mestadels kort på Victor.

Regn och åska. Det var ju inte riktigt enligt planerna. Känns som vi är tillbaka på ruta ett när det gäller sommarlov; Silvio jobbar, det regnar, barnen över inför kommande mästerskap i ultimate fighting.

En vecka till ska vi ägna oss åt sommarlov sen är det tillbaka till dagis, jobb, skola och allt va det nu blir som väntar i höst.

Vi lever dessutom på sjukt stram budget just nu eftersom vi fick väldigt mycket mindre pengar den här månaden. Det blir tufft, så inga utsvävningar förutom lördagsgodis. Men, men, om tre veckor är vi på Öland.

Idag kom lilla pratkvarnen hem igen, han var alldels alldeles nöjd över sin vistelse hos mormor och Kalle, allt hade gått bra.

Eftersom vädret inte gick att klaga på bestämde vi oss ganska snabbt för att åka till stranden så efter lite lunch åkte vi dit och spenderade några skönar timmar i solen och vattnet. Det stora traumat kom när vi skulle hem, Victor ville inte alls lämna stranden så han skrek, grät och spjärnade emot allt han kunde. Silvio som varit ledig i två dagar påbörjar nu sin jobba-sju-dagar-på-raken-vecka och eftersom jag är så snäll lovade jag något i stil med att åka till stranden imorgon. Själv med två barn. Hujeda mig. Sällskap är ytterst välkommet.

Vi började med att åka till stranden. Planen var att hänga där större delen av dagen, men Lovisa fick ett ryck av insektsfobi och ville inte under några som helst omständigheter vara utomhus något mer så det blev “bara” 2 sköna förmiddagstimmar innan vi åkte hem.

Hemma igen ringde telefonen och jag fick ett hejdundrande trevligt besked. Jag fick jobbet jag var på intervju för förra veckan. Det är ett deltidsjobb och passar synnerligen bra med studier så nu kanske jag äntligen kan bli klar en gång för alla och bli vuxen på riktigt, det skulle väl sitta fint?!

Imorgon sker hemleverans av pratkvarnen. Det har ju varit väldigt tyst senaste dagarna, Lovisas insektsfobiskrik undantaget så det ska bli skoj att få öronen sönderpladdrade igen. Jag har dessa lugna dagar ägnat mig åt total lättja och massvis av Lovisahäng så jag känner mig mer lugn och harmonisk än på mycket, mycket länge.

Började i vanlig ordning med sovmorgon, helt klart ett vinnande koncept. Sen gick jag och Lovisa till öppna förskolan och lekte lite. Vi hade bestämt lunchdejt med Silvio så när öppna förskolan stängde mellanlandade vi hemma innan vi for ner till stan. Vi tänkte smaka maten på det nya indiska stället, många har talat gott om stället. Och gott var det. Om Lovisa tyckte det var gott vet jag inte för hon åt bara en tomatklyfta. Bonus för personalen som erbjöd extra ris och gav Lovisa en egen tallrik sallad även om vi inte beställt mat till henne. Lovisa äter ju oftast inte kött och sås så vi tyckte det var bättre att hon fick lite av oss om hon ville ha. Men eftersom hon satte sig på tvären fick hon proviantera på gyllene måsen när vi gick tillbaka till bilen.

Nästa punkt på dagordningen var strandhäng. Hur skönt som helst och det var varmt och skönt även om vi kom dit sent. Lovisa ville bara bada hela tiden och helst på det djupa vattnet. Tyvärr hade hon bara en badring för det fanns inte så mycket annat i affären vi var i innan vi badade, men med den kände hon sig ändå fri och började få lite koll på hur hon kunde röra på sig och förflytta sig i vattnet. Eftersom det fungerade så bra köpte vi nya armpuffar och simdynor till henne på kvällen så kan hon prova ännu mer imorgon.

Det känns väldigt tomt utan pratkvarnen Victor här hemma, det är väldigt lugnt. Nu på kvällen pratade Lovisa en hel del om Victor och vad han kanske hittade på hos mormor så hon saknar allt sin lillebror hon också.

Igår var han så söt. Han skulle absolut ha tomtekläder på sig. Sen när vi skulle äta kvällsmat hade han helt plötsligt somnat i Silvios stol. En liten snarkande tomtenisse.

Lovisa är i vanlig ordning en riktig pajas när man ska ta kort på henne. Igår stilade hon till med det här .

I förmiddags åkte Victor iväg med mormor för att vara där några dagar. Silvio skulle iväg på jobb så här hemma blev jag och Lovisa kvar. Lovisa har varit lite allmänt surmulen och tillbakadragen, men nu när lillebrorsan åkte iväg så öppnade hon upp sig och blev en riktig solstråle, så himla roligt.

Morgondagens planer är att äta lunch med Silvio på stan och om solen fortfarande skiner åker vi till någon trevlig strand och badar.

Käre tid, vilken dag jag haft än så länge. Vissa dagar är ju helt klart lite sämre än andra. Ingen jobbigt har hänt eller så, men det kunde gjort… flera gånger. Allt började med att jag sov dåligt inatt, det var nog för mycket katthår i kuddregionen i sängen så andningen trasslade hela natten. Nåja, jag lever och det gick över så fort jag steg upp. (Jaaa, jag vet det fullständigt idiotiska i att ha två katter när man inte riktigt tål katter, men det här var faktiskt första gången jag kände av dem.)

Dagens höjdpunkt var att jag skulle till AF. Eftersom allt klaffade så bra skulle givetvis Silvio jobba heldag idag så jag fick ta med mig två vildingar. Jag lever ju i en liten tro om att myndigheter och liknande öppnar på morgonen. Så var det tydligen inte. Så när jag och mina vildingar kommer dit klockan 9 är det bara öppet till ett litet rum med två datorer så man kan hitta lediga jobb. Efter en väldigt kort stund deklarerar dessutom Victor att han är kissnödig. Och ja… då får man raska på så vi sprang ut och leta upp närmsta buskage, väldigt stilfullt.. verkligen. Vid det här laget var det ju bedrövligt lång tid tills det faktiskt skulle öppna klockan 10 så vi ägnade åt oss den traditionella sporten ‘slå dank’. När de slog upp portarna klockan 10 var det inte ett dugg öde och vi slussades in i något magiskt kösystem. Vi kan väl säga så här.. besöka AF med två ystra barn och vänta en timme var kanske inte dagens roligaste. Jag tror de flesta andra som väntade samt stora delar av personalen var ganska trötta på oss. Dessutom deklarerades det kissnödighet igen, denna gång fick vi dock en toalett anvisad så vi slapp att ännu en gång riskera 800 kr i böter för naturbehov. Efter den där timmen fick vi äntligen träffa en arbetsförmedlare och ha det där samtalet som väl mest bestod i att få barnen att inte möblera om hela rummet och svinga sig i taklamporna. Vid det här laget hade dessutom min parkeringstid gått ut för längesen så jag var lite stressad och oroad över böter. Lyckligtvis verkade även parkeringsvakterna lugna idag så det gick bra. Nu är vi hemma, har ätit lunch och jag inväntar vad mer som kan tänkas hända idag.

Åhhh.. jösses.. jag glömde ju den värsta hjärat-i-halsgropen-händelsen. När jag låst upp bilen här hemma såg jag att jag inte hade någon ruta på min plats. Den var visst nervevad. Sen i lördags.