Dagen har ju varit lugn tills jag hämtade barnen. Den där kilometern vi har hem tog 1 timme och en kvart, det var visst mycket som skulle göras på hemvägen, det gäller att inte ha bråttom . Efter kvällsmaten blev det disco, barnen ville lyssna på en rosa helikopter, det är nog något de lyssnar på på dagis för båda kunde låten och den brukar inte spelas mer än en gång om året här hemma. Sen sjöng Victor med i Idas sommarvisa så jag fick en liten tår i ögat.

Dagis imorgon också innan den här familjen tar helg, ja bortsett från Silvio då som ska jobba en sväng på fredag också. På lördag tänkte vi åka till slottsruinen då det skulle vara aktiviteter där, barnen tycker ju också om slottet så det passar bra.

Vi började med sovmorgon, allid lika skönt. Men alltså, usch så ont jag hade i ryggen, känns aldrig helt bra. Kanske är sängen som inte är helt bra, egentligen skulle jag/vi behöva en annan, men det händer väl kanske inte just nu. Vi hann med öppna förskolan en sväng också innan vi gick hem och vilade, fikade, lagade mat. Silvio jobbar 16-21 idag så jag får den stora äran att umgås med de trötta, gnälliga barnen. Jag är också trött och gnällig efter att inte ha sovit ordentligt på ett tag så det är ju ingen bra kombination på något sätt. Men, men.. sen blir det lite kvällsmacka och bad, hoppas barnen somnar i vettig tid idag.

Jag kanske låter lite gnällig, och jag känner mig ganska gnällig mellan varven, men det är en väldigt intensiv period nu känner jag. Victor har ju allt som oftast varit väldigt foglig och bara sagt ja, nu är det mycket nej från hans sida. Båda barnen har starka viljor och hur man än gör har man minst ett barn som gallskriker. Tex när vi ska hem från dagis, man kan gå två olika håll, Lovisa vill alltid gå ena hållet och Victor det andra. Den som får sin vilja igenom är ganska nöjd, den andra gallskriker och springer ändå det hållet den vill. Kompromiss finns inte i deras vokabulär utan jag får välja vem som riskerar att bli överkörd och springa efter den, medan den andra lallar iväg någon annanstans. För enkelhetens skull får jag oftast sätta en vilt protesterande Victor i vagnen, vilket inte heller är särskilt roligt. När vi väl kommer hem (någon som tar tiiiiid) är det mer eller mindre konstant slagsmål, de slåss och bråkar om allt. Det blir väldigt påfrestande, för lite annat vill man ju hinna med hemma än bara separera dem, plåstra om alla blessyrer och torka upp allt de slänger/slabbar på golvet.

Ja, jag låter bitter.. Nej, jag tycker inte att livet är särskilt roligt just nu. Ja, det skulle vara skoj om barnen en liten dag kunde göra som man säger och inte försöka slå ihjäl varandra. Jag tycker ju egentligen att det är väldigt roligt att umgås med barnen, men det som kunde bli något som vi alla tycker är roligt blir så sällan det och ja, det är ju inte ens särskilt ofta vi ens hinner det som vi skulle göra eftersom det händer så mycket annat än bara klä på sig och gå ut.