Men blärk så tråkigt väder. Vad hitta på? Jag hade ju tänkt att vi skulle vara ute en hel massa, men jag är inte regntålig. Jag h a t a r regn. Alltså på riktigt, det är det sämsta vädret. Det spelar ingen roll om man har regnkläder, allt blir blött, det rinner i håret och nä.. jag ska sluta vara så negativ nu. Vi nöjer oss kort och gott med att jag hatar regn. Mina barn hatar inte regn, men det får stå för dem. Jag vill liksom bara gå ner på stan och köpa pärlnålar eftersom jag inte hittar mina och jag har fått för mig att jag ska väva.

Men det är inte bara regn och tråkigheter idag. På förmiddagen kom ett toppenmeddelande med bil och allt från Hannah, nu har lillebror anlänt och Elvira har blivit storasyster. Jättegrattis till hela familjen som visst också slagit sig in på att föda upp jättar .

Victors nyinköpta solglasögon var fortfarande hela, Victor hade på sig dem hela tiden och sa till alla att han var cool.

Lovisa var fin i ansiktsmålning när jag hämtade på dagis, trots den buttra uppsynen så var hon glad.

Jag tänkte för några dagar sedan att nu när Silvio jobbar på försäkringsbolag så är mitt liv mer komplicerat. Innan har jag liksom larvat runt med min hemförsäkring jag haft i 200 år (typ), samma gamla bilförsäkring, det enda revolutionerande jag gjort är att försäkra barnen. Nu lusläser Silvio villkor, ersättningar och än det ena än det andra. Givetvis är ju försäkringarna på “hans” försäkringsbolag mycket bättre än snål-Emma vill betala för. Men, men.. Jag är inte omedgörlig så det ändras om och betalas mer. Bilförsäkringen blev det faktiskt inte så stor skillnad på, hemförsäkring blev dyrare, men det var visst för att den gamla bara omfattade mig och mina prylar, men eftersom allt utom Silvios dator och den något slitna soffan är mitt så är det väl okej? Men nu ges det utrymme för övriga familjemedlemmar att trasha sina saker, ja Victor jobbar ju redan hårt på det. Men sen går det snudd på överstyr ibland, som när Silvio påpekar att man kan ha flera försäkringar av samma sort på olika bolag. Barnen har ju ett annat bolag eftersom de är generösa nog att betala ut ersättning för Victors sjukhusvistelser, visst, visst.. lägre ersättning, men någonstans måste gränsen gå. Och så länge jag får leka ekonomifjant i den här familjen så vinner jag. Ja, jag kallar mig ekonomifjant, mest för att jag är löjligt oekonomisk, men jag tycks ändå vara marginellt mest ansvarsfull.. och så betalar jag räkningar och storhandlar.. så jag vinner igen.

Och nu är det ju ganska mycket vardag. Det finns inte så mycket att skriva om gällande oss när det är skola/jobb/dagis för hela slanten. Inte hela slanten, men några timmar i veckan, lite beroende på person.

Förutom det försöker jag minska på vårt tvättberg, det går ganska långsamt, men imorgon har jag en tvättid. Barnen har gjort sitt yttersta för att kräkas och kissa på en massa täcken, kuddar och tillhörande sängkläder så det är liksom lite väl mycket just nu. Igår tänkte jag på det, när tvättkorgarna inte räckte till utan det ligger ett berg innanför badrumsdörren och så en liten smal gång för att komma längre in i badrummet. Så jädra eländigt det är.  Tur att det bara rör sig om någon dag. Hursom, det ledde mig helt osökt till mitt favoritprogram att förfasas över. Jag älskar program att förfasas över, sådana som får mig att känna mig lite bättre. Min absoluta favorit i genren är Hoarders, eller Extrema samlare som det heter på svenska. Det går att se på tv3 play. Det är heeeeelt galet. Alltså verkligen. Ibland tycker jag att det svämmar över av prylar. Sen kollar man på ett avsnitt och inser att man (jag) är snudd på manisk slängare och organiseringsfreak. Och om jag kan få de epiteten i jämförelse är det galet. Jo, jag förstår att de tar till extremfall för det ska ju göra sig bra på tv också. Men alltså… Då kan de liksom bara struntat i att städa i 20 år eller så, för det är liksom ingen idé med alla saker som är i vägen. Alla sakerna är livsviktiga för personen, men allt är så smutsigt, skitigt, mögligt och förstört så de har ändå ingen nytta av det. I ett avsnitt var det en tant som äääälskade katter, hon hade massvis med katter, men bara för att hon hade så mycket prylar (och katter) dog katterna överallt så när proffsstädarna kom fanns det kattlik överallt. Riktigt äckligt och hemskt. Alla katterna som levde blev omhändertagna och fick vård. Det märkliga var att tanten skyllde de döda katterna på sin son, för han hade ställt en tv på golvet som var ivägen. Alltså, den stod ju där för det var enda platsen. Nåja.. Och för att återgå till mitt tvättberg, det typiska för alla är att de har små gångar för att kunna förflytta sig i bostaden. Än så länge är min gång bara en meter lång och kommer imorgon att vara obefintlig. Så ni behöver inte oroa er, inga katter dör.