Sådärja, nu var det här med långledigt slut för denna gången och vardagen tar över igen.

Igår var vi hos vännerna i Ingelstad, en alldeles utmärkt eftermiddag och vi kunde snylta lite på deras koncept trädgård. Något som vi verkligen saknar så det är extra kul att kunna vara och leka hos någon som bor i hus och har den friheten.

Idag hade jag och Victor date. För några dagar sedan pratade vi om en film han var lite sugen på att se och eftersom det bara var han som var sugen passade det fint att vi gick själva och att han fick lite egentid med mig. Vi började med att gå ut och äta innan vi tog oss an bion och såg på Home. Första gången vi kollade på 3D-bio och det var ganska ballt. En bra stund hade vi, men sista 20 minuterna började Victor få lite myror i brallan så det var tur att filmen inte var jättelång.

Imorgon blir det hemmadag för resten av familjen. Lovisa har haft lite ont i magen idag så det får bli VAB, hoppas innerligt att det inte rör sig om magsjuka.

Det blir ju inte så värst mycket firande eller så, Silvio jobbar hela helgen så jag och kidsen får umgås själva. Vi ska nog kunna sysselsätta oss, brukar ju inte vara några större problem.

Eftersom det ändå var Silvios lediga dag idag var vi hos mamma på lite middag. I vanlig ordning var det livat och Victor höll låda tills han höll på att stupa och ville åka hem för han var så himla trött.

Planlös helg alltså, hoppas att vi får roligt. Och hoppas att jag blir frisk någon himla gång. Efter att jag var hemma på VAB i onsdags och jobbade igår tyckte en jobbarkompis att jag borde vara hemma och VABa mig själv för att jag lät så eländig. Kanske vore vettigt, men orkar inte vara hemma hur länge som helst för en förkylning eller influensa eller vad det nu var/är.

Det går sådär bra för oss just nu med sjukdomar. Nåja, inte värre än förkylningar så sett ur det perspektivet är det inte så farligt, mest tröttsamt. I söndags fick Victor feber, han som liksom har feber en gång om året och då efter sitt influensavaccin så att just han fick feber kändes lite märkligt. Jag som redan varit hemma en vecka var pepp på att träffa lite folk, hosta upp slem ur lungorna och sådär så Silvio fick den stora äran att ta VAB på igår eftersom man måste vara hemma i 24 timmar efter feber.

Idag rivstartade vi med mitt besök hos sjukgymnasten klockan 8 på morgonen. Barnen fick följa med och skötte sig fint. När vi kommit hem igen ringde dagis och frågade om Victor skulle komma för om han skulle det var de på utflykt i parken där vi bor så jag kunde lämna där. Väldigt smidigt och så blev det ju lämning en timme tidigare än planerat så att han skulle hinna vara med på utflykten. Skönt för mig som skulle börja jobbet lite tidigare. Nåja, på jobbet hade vi möte och när det var klart kollade jag på telefonen och såg att Silvio hade ringt en massa gånger. Victor var dålig och behövde hämtas…. Efter en tidig morgon hade han varit lite trött och somnat på dagis, de tyckte sen att han var varm och kollade tempen. Den var väl gränsfall, men han fick komma hem. Och då var det ju det där med 24 timmar för någon feber han han ju inte nu så jag sa till min chef på en gång att jag är hemma imorgon på VAB. Lite ledigt mitt i veckan blir det, om inte annat för att hänga med en av de bästa jag vet.

Nu håller vi tummarna för att alla får vara friska, på fredag är det ju planerat att åka till mamma och med tanke på att långhelg hägrar så borde vi rimligtvis göra come back på tisdag friskare och piggare än någonsin.

Alltså, jag har ju verkligen haft roligare veckor om man säger så. Allt började i söndags kväll då jag helt plötsligt kände mig förkyld. Det kändes inte värre på måndagen så  jag åkte ändå till jobbet, men väl där kändes det värre och värre. Jag sa till min chef så fort jag såg honom, jobbade kvar ett par timmar till så att det kunde komma en ersättare för mig och sen åkte jag hem. Det gick ju ändå bra att jobba de där timmarna för jag bytte till mig truckpass, men jag hade aldrig orkat hela dagen. Var förbi apoteket på hemvägen och sen blev det krasch i sängen. Och ungefär där har jag varit hela veckan.

Nu har det äntligen börjat vända och jag hade förhoppning om att jobba på fredag igen. Men såklart så ringde de från Lovisas skola och hon hade kräkts. Jippie! Ingen mer kräks från henne, men hon har feber så när det var tid för dagens lägesrapport med min chef och planer på när jag kunde komma tillbaka fick jag säga att visst, jag börjar må bättre, men måste ta VAB nu istället.

Inte så dumt ändå kanske. För jag hade nog kunnat jobba på fredag även om jag inte hade varit 100% återställd, men nu kan jag ändå vila lite extra och förhoppningsvis bli ännu friskare. Det är jobbigt att vara på mitt jobb med minsta lilla snuva, det är helt klart nackdelen att man ibland sjukskriver sig för saker man kanske inte hade gjort på ett mindre fysiskt tufft jobb. Inte för att lite sjukdom hindrade mig när jag var yngre, men då fanns det ju mer ork och det var lättare att sova på exakt all ledig tid .

Så det är den tråkiga statusen här hemma. Jag är dessutom lite bitter och har ont över en trasig tand. Jag som aldrig haft några hål i tänderna har lyckats bita sönder en tand och det är jäkligt oskönt. Det är ju inget nygjort, utan har med att jag biter ihop käkarna så mycket att göra, men i helgen lossnade en bit av tanden. Det är en tand långt bak så rent estetiskt struntar jag i att göra något åt det, men blir det mer oskönt får man väl kanske dra ut den eller nåt.

Att jag älskar böcker har väl knappast undgått någon. Numera blir det typ en bok i veckan, men mer tid finns inte som det är för tillfället. Nåväl, jag kom in på ämnet i veckan när jag pratade Hobbitfilmer med en jobbarkompisar. Att prata med någon som inte läser böcker är alltid intressant för jag tycker ju att de missar något stort, men jag försöker inte övertyga någon om att läsa, folk får liksom göra som de vill. Det som dock var intressant denna gång var att jag äntligen fick förståelse för varför man kan välja att leva ett boklöst liv. Jag tyckte ju att jag inte behöver filmer för när jag läser en bok ser jag allt i huvudet, det jag läser omsätts till filmsekvenser, jag kan känna känslor, dofter och får tydliga bilder av personer, miljöer, dialekter. Ja, rubbet!

Det min jobbarkompis förklarade var att när han läser är det bara ord, de får ingen innebörd, de stannar kvar vid att bara vara ord så det ger honom ingenting.

Vad jag ville ha sagt? Förmodligen ingenting, men jag tyckte att det var en intressant infallsvinkel från min totala motsats.

Idag hade jag läkarbesök. Det var ju både positivt och negativt. Smärta är ju alltid lite märkligt och svårt att förstå sig på. Nåväl, det som var bra var ju att det inte verkade vara något fel på mig utan alla olika “tester” gick finfint. Han var övertygad om att det jag har ont i ländryggen etc har samband med att jag är så hopplöst svankryggig så det blir sjukgymnastik och regelbunden träning för att få ordning på den biten.

Det mer nytillkomna med ont i axklar, arman och skuldror däremot är en lite svårare nöt att knäcka för mig då det är spänningsvärk. Som jag tidigare berättat kan jag ju inte gapa ordentligt för att jag är så spänd i käkarna att de låst sig typ. Jag förstår ju att det beror på all stress jag upplever. Kanske låter knepigt, men det är ju mycket jag aldrig skriver om här för att det blir för privat på olika sätt, men det är mycket som hänt senaste åren som varit väldigt jobbigt och det blir ett stressmoment för mig som ger mig en massa smärta.

Nåväl, jag fick utskrivet lite smärtstillande och antiinflammatoriskt för att få lite rätsida på mig. När jag berättade för min chef om det hela och att jag blev rekommenderad sjukgymnastik erbjöd han sig att ordna det också till mig. Sjukgymnastik ingår ju ändå i jobbets friskvårdsbidrag så det är där notan hamnar i slutänden ändå.

Så nu väntar smärtstillande, mycket träning och sjukgymnastik. Jag behöver också lösa mina stressfaktorer, men det är ju ett längre projekt. Jag ska banne mig bli smärtfri igen.

Ja, klart jag gick och jobbade idag. Även om det som jag var sjukskriven för i fredags hade gått över så hade ju nya åkommor tillkommit.

Nåja, eftersom jag ogärna vill ha ont så frågade jag min chef om det finns någon företagsläkare att gå till eller om jag själv behöver kontakta vården. Plättlätt så skulle han ordna en läkartid åt mig för “total genomgång” eftersom jag rabblade upp så många besvär. Har ju sällan ont överallt samtidigt utan det flyttas ju runt lite efter hur jag belastar och sådär. Hursom, hoppas att det blir bra det här och att det går att få fram en vettig lösning.

Nu får det bli sängen så att jag orkar lämna mina busungar imorgon innan jag tar itu med mitt eget liv.