Jag är säkerligen inte först i världen med att komma på detta, men jag tyckte att det var en ganska kul idé jag fick som jag hoppades skulle fungera på mig (och även Silvio).

Jag är i regel väldigt bra på att starta igång saker, men desto sämre på att verkligen fullfölja och avsluta dem. Lyckligtvis gäller det inte på jobbet för då hade det nog varit totalt kaos . Hursom, det blir ju däremot kaos när man kör den taktiken vid städning eftersom jag allt som oftast börjar lite varstans och när orken tryter så har ingenting blivit riktigt färdigt utan det är halvstädat lite överallt.

Därför tänkte jag ut några saker som jag ville få fixade idag och så skrev jag ner dem på lappar, lapparna veks ihop och las i en liten ask. Därefter fick man dra en lapp och göra den sysslan som stod på lappen ända tills den var klar. När den var klar blev det ny lapp. Och så höll vi på här hemma. Jag tänkte att även om man bara skulle orka en lapp så blir ju ändå just den saken helt genomförd och det är ju långt mycket bättre än att det är halvklart på en massa ställen.

Nu fungerade ju det här så himla bra så det ska jag köra på nästa gång också. Det går säkert att implementera på barnen också på något lämpligt vis, förutsatt att de är med på noterna.

Mer städ-lotto än bingolotto i den här familjen

Nu känns det som att vi får igen för de där åren när vi inte direkt varit särskilt sjuka och typ aldrig har behövt ta VAB. Såklart var ju inte kräkeländet över bara för att Victor mådde bra igen. Efter att de obligatoriska 48 timmarna gått lämnades barn till skola och dagis i måndags och så långt var allt väl. Tills Lovisa kräktes på natten. Bara att ringa jobbet för att vara hemma, Silvio fick ta nästa dag. Där hoppades jag på ett slut för lyckligtvis har det aldrig någon annan i familjen smittats om någon kräkts. Förutom nu då uppenbarligen. Nåja, igår var det jag som vaknade och mådde dåligt så det blev att ringa jobbet igen och få svaret från chefen att “vi ses på måndag”.

Eländes elände, men nu känns det som att det får vara slut på det här. Boven tycks vara dagis där det härjat magsjuka länge som aldrig ger med sig utan bara går runt, runt. Det är främst på småbarnsavdelningarna, men personalen jobbar på olika avdelningar och om Victor är på dagis efter 17 så är han där.. så jippie.

Alltså, ibland orkar man bara inte. Det har verkligen varit upp och ner i helgen och jag är mest sugen på att rymma hemifrån.

Natten till lördag vaknade jag av att Silvio skrek: “Jävlar, han kräks”. Så det där med en lördag med fint väder och möjlighet till en massa skoj gick lite om intet. Nåväl, ungen mår bra och ingen annan tycks ha drabbats. Jag har funderat lite på om han är känslig mot gluten eller så för han har mycket strul med magen. Kanske, kanske inte. I fredags var han väldigt trött och då kräks han ju också.. Han var inte dålig i magen på något annat sätt, vilket man väl ändå brukar vara om man är magsjuk?

Så idag var det söndag och Lovisa hade simskola. Det där med simskola är ju något som inte alltid gått så bra och förra terminen klarade hon inte något av målen så hon fick gå om samma gruppnivå igen. Nu tycks det dock ha lossnat och idag hade hon klarat alla momenten så fixar hon dem även nästa gång blir hon uppflyttad en grupp.

Nu på kvällskvisten är vi lite ovänner här hemma. Victor som är ett massförstörelsevapen av rang tyckte att det var skoj att banka på tv’n med en tvspelskontroll. Vad som hände? Vi har ingen tv. Han gör liksom sånna här saker hela tiden och listan på saker han haft sönder för att han bara känner för det är ohyggligt lång. Han är dyr i drift den där. Konsekvensen var hursom att jag konfiskerade hans dator så nu är han (såklart) skitförbannad på mig.

Det är inte lätt att vara förälder, och inte blir det lättare att ha en Victor som är väldigt destruktiv och aggresiv. Livet har verkligen gett mig prövningar och jag hoppas att det någon gång vänder för detta är banne mig riktigt jobbigt.