Det där med att göra av ett barn har varit en minst sagt invecklad historia. Igår slutade det med att han fick vara på Silvios jobb några timmar, det gick bra som tur var. Idag var han en sväng på dagis. Imorgon är fritids öppet, men han ska även vara på kvällsfritids och då inte på det som han tidigare varit på.. jamen ni hör ju. Och den biten är allt utom löst. Tur att Silvio börjar jobba sent imorgon så han kan fortsätta sitt neverending ringande till diverse instanser.

Däremot hände det något riktigt positivt i mitt liv igår. När jag var i full färd med mitt jobbande kom min chef med mycket allvarlig min och sa: “Emma, kom till mitt kontor klockan tre när du har rast”. Behöver jag säga att allvarliga miner gör mig lite nervös? Nu var det ju inget att bli nervös över även om jag fick våndas en timme. Jag blev äntligen erbjuden en dagtidstjänst då det bli ett ledig plats i den gruppen. Egentligen var jag ju nummer tre i kösystemet för att få den tjänsten, men de två som var före mig ska börja plugga så det blev lite rälmacka för min del. Jag är så obeskrivligt glad för att äntligen kunna vara hemma på kvällarna och ha ett normalt liv med kvällsmat hemma med familjen, att kunna hjälpa till med skolan nu när den kommer igång för barnen och allt det där med att bara kunna varva ner i normal tid. Det ska bli himla skönt. Jag har ju jobbat till typ 21 i tre år, varav de senaste två åren näst intill varje kväll så saknaden efter normalitet och de där hemma har varit stor. Som jag behövde något som för en gångs skull gick min väg.

Jamen typ så.

Igår skulle jag skriva in barnens barnomsorgsscheman för nästa vecka. Då upptäckte jag att det inte fanns någonstans att skriva in Victor, annat än på kvällsavdelningen. Mycket besynnerligt. Så eftersom Silvio ändå var ledig idag fick han den stora äran att ringa runt för att reda ut var sjutton vår unge ska vara nästa vecka.

Vi kan väl säga som så, att det enda det gav var att vi vet var han inte ska vara. Han ska nämligen inte vara på dagis, för där hade de skrivit ut honom. Annat än på kvällsavdelningen. Fröken gissade att han kanske ska vara på det fritidset som tillhör den skolan som är samma som dagiset, alltså inte alls den skolan han ska gå på sedan, om ytterligare en vecka. På den skolan han ska gå på fanns inte en själ att prata med och inte heller på det fritidset som tillhör skolan han inte ska gå på.

På kommunen hade placeringsansvariga gått hem för dagen, för det handlar ju ändå om en tjänsteman på kommunen och då har man ju det käcka privilegiet att gå hem klockan 13 när det är fredag. Hon är för övrigt hopplös att få tag på annars också, tro mig, ägnade en del tid åt det för ungefär ett år sedan.

Så.. vi kan väl säga som så. På måndag klockan 11 ska jag lämna Victor någonstans, men har inte en jäkla aning om var. Och det stressar ju också eftersom det är så mycket att informera om när det gäller honom. Och man kan ju tänka sig att vi kunde varit ute i god tid och sådär, om man nu tycker att vi är ute i sista sekunden. Och då kan jag säga att vi pratade med skolan han ska gå på någon dag innan de stängde för sommaren och de hade inte heller en susning. Så.. ja, det går bra nu.

Nu är det de sista skälvande timmarna av semestern, imorgon klockan 12 börjar jobbet igen. Jag känner mig inte i närheten av redo utan hade gärna varit ledig ett tag till, typ när barnen börjat skolan . Jag gillar att skrota runt hemma och pyssla lite för mig själv. Fördelen med att även Victor börjar skolan är att jag alltid kommer ha förmiddagarna för mig själv då jag kan hinna med lite så det får väl vara en halvbra kompromiss, men än är det ju två veckor kvar.

Tyvärr går ju mina planer på att bli lyxhustru särskilt bra, jag är varken gift eller har en rik karl så jag får väl snällt dra mitt strå till stacken för att hushållskassan ska räcka till allt som alla vill ha/behöver. Bortsett från det där med stora hål i plånboken har jag trivts ganska bra under min tid som student, det passar mig bra att göra lite vad jag känner för även om det kan bli aningens odiciplinerat mellan varven. Hursom, nu är det tillbaka till jobbet som börjar med rivstart, nu börjar några av årets allra jobbigaste veckor så jag misstänker träningsvärk efter morgondagens pass .

Nu har äntligen Silvio påbörjat sin semester, den där korta på två veckor som han har. Men nåväl, bättre än inget. Denna veckan är vi hemma och roar oss därmed på hemmafronten med det man nu kan roa sig med i en stad där regnmolnen ofta hänger tunga och det inte varit mycket till strandväder.

Idag var vi dock turister i vår egen stad. Ibland behöver jag påminnas om att det faktiskt finns saker att hitta på i Växjö, jag är sällan särskilt imponerad av Växjös utbud. Hursom, vi begav oss till Kulturparken Småland, kanske mer känt som museet då de skulle ha en tillfällig utställning om datorspel. Vi gick även igenom de andra utställningarna när vi ändå var där, jag har tex bara varit där en gång innan och det var på en klassresa i lågstadiet så det kanske skulle finnas något jag kunde uppskatta. Utställningen om Växjö runt 1900 fann jag intressant, liksaså den som kallades för Minnenas vind. Det fanns lite skoj om typ stenåldern, bronsåldern också samt ett slags myntrum. Utsällningen vi var där för, Spela roll, var däremot lite av en besvikelse. Det utlovades lite kunskap om datorspelshistora, möjlighet att lära sig om spelutveckling och såklart lite möjligheter att prova spel och se äldre typer av spel. Och visst fanns det spel, det fanns en del äldre spel och där blev ju Silvio såklart 12 år på nytt, men mestadels var det moderna spel och det enda det hela gick ut på var att man kunde prova att spela olika spel. Så njä… Inte tummen upp.

Vi avrundade med att fylla på semesterbokhögen och sedan lunch på stan.

En varning till alla tidningsägare; anställ mig inte som rubriksättare.

Nåväl. Nu börjar jag komma tillbaka i matchen så smått. Begravningen i fredags var riktigt känslomässigt tung. Det blev liksom så verkligt allt. Jag är inte så bra på det där med att hantera att personer dör och håller mig gärna så långt borta som möjligt, vill bara minnas allt som var bra och liksom skippa den där delen med att personen inte finns längre. Men någon gång måste man väl växa upp också och ta itu med sina problem så nu har jag gjort det. Av förklarliga skäl har jag varit smått under isen sen jag kom hem igen, har mest legat i sängen och ägnat mig åt slösurfande, dåliga serier på Netflix, godisätande och att vara snudd på en skitdålig morsa åt mina sommarlovslediga barn.

Idag började jag känna mig lite bättre igen och liksom lite sugen på att börja ta itu med saker igen, komma ut ur mitt vaccum. Det ska nog ordna sig. Saknaden kommer ju alltid att finnas där, men kanske blir lättare att bära med tiden.

Nu har jag äntligen semester. Så himla skönt att bara glida igenom dagarna och göra det jag känner för. Det fina vädret var ju här innan semestern och nu är det såklart lite sämre med den biten, kanske inget som förvånar .

Igår var jag och barnen hos vännerna i Ingelstad, alltid lika trevligt med massa bus för barnen och lite vuxenhäng. Nästa vecka tänkte jag och Hannah ta en kväll med semesteröl, det var ju så trevligt förra året så varför inte liksom.

Idag har vi äntligen kunnat bocka av fotografering av Victors ögonbottnar och synnerv, det har gått så dåligt med bildtagningen senaste försökten, men idag blev det förhoppningsvis bra bilder. Problemet är att hans syn inte förändras som önskvärt med glasögonen så nu undersöks det om han har något annat fel på ögonen. Jaja, time will tell. Orkar inte riktigt oroas så mycket över det, glasögon finns ju så är det inte värre än så är jag nöjd.

Imorgon åkter Victor på lite semester hos sin mormor, vi får väl se hur länge de står ut med varandra . Han är hur himla pepp som helst och tycker mest det är skönt att slippa oss andra lite.

På fredag åker jag och min bror till Eskilstuna för att gå på pappas begravning. Det är något jag däremot inte är så värst pepp på, men det är ju något som ändå behöver göras för att sätta lite punkt, kunna gå vidare och sådär. Hemma igen får vi ha lite minibegravning med barnen och gå till en minneslund, tända lite ljus och sådär. Eftersom det är en bit att åka till Eskilstuna sover vi över där och åker hem på lördag igen.

Här duggar inte inläggen särskilt tätt längre, men det är ju kanske inte det viktigaste. Det där med att ha tid över till att fundera över saker och formulera dem försvinner liksom i vardagen. Att jag aldrig har några kvällar till övers för lite reflektion över livet gör ju sitt. Min lediga tid är på förmiddagarna och då är det i regel ett enda lånt tjatande och gnatande för att lyckas få iväg motvillig Victor till “tråkdagis” som senare på dagen i vanlig ordning ändras till “skojdagis”.

Hursom, lite har väl trots allt hänt under de två tysta veckorna även om det är enklare att nämna saker som inte hänt, t. ex. att tvättberget fortfarande inte har besgrats, jag har inte blivit multimiljonär eller geniförklarad. Just den senaste punkten ställer jag mig mycket frågande till.

Däremot har jag en son som haft utspark från dagis, han har lite sådär ceremoniellt avslutat sin karriär som dagisbarn och ska nu bli något slags skolbarn. Visserligen ska han vara kvar på dagis över sommaren, men själva den pedagogiska verksamheten är över och nu är det bara bus och lek som står på schemat hela dagarna, sådär som jag önskar att dagis alltid ska vara.

Semestern närmar sig med stormsteg, när jag började min lilla nedräkning var det 10 veckor kvar att jobba, nu är det helt plötsligt bara 4 varav midsommarveckan blir kort eftersom jag tagit ledigt på måndagen. Inte dumt alls, jag ser fram emot sovmorgon, sol, strandhäng och lydiga barn. Jag har eventuellt sovmorgon att se fram emot, det andra är liksom sådant som inte så ofta korsar min väg. Lydiga barn är väl kanske i någon slags utsträckning påverkbart, men barn är barn och de behöver ju prova sina begränsningar så jag är inte så missbelåten trots allt även om det stundtals kan vara lite frustrerande att tala till döva öron. Övriga semesterplaner består i att dricka öl på Kafé de Luxes uteservering som självklart kommer att vara skön långt in på småtimmarna efter en solig dag, har lämpligt nog semester samtidigt som bästa öldrickarkollegan så vi ska nog kunna sammanstråla både en och två gånger, övriga volontärer för uppdraget mottages med tacksamhet.