Alltså.. Victor är inte så värst bra på att hålla sig frisk och nu var det dags igen. Silvio ringde mig i eftermiddags eftersom skolan ringt så jag fick åka och hämta skruttungen. Han är mest lite hängig och lite lätt febrig, men här hemma är han vid gott mod. Det värsta är nog att hans ena kind är väldigt röd, svullen och öm. Jag skulle gissa på att det är någon slags allergisk reaktion. Han hade varit lite trött igår i skolan och lagt sig i soffan i klassrummet och hade då legat på just den kinden. Läraren trodde att tyget kanske var lite strävt, men det är ju sofftyget hemma också utan att det blir reaktion. Jag funderade på om skolans sofftyg kanske kan vara behandlat med något och då framkom det att soffan är ganska ny så den är ju inte tvättad eller något. Och så mycket kemikalier som finns i tyg.. hua. Nåväl, eftersom Victor inte känner sig svullen i typ halsen eller så utan att det just bara är kinden avvaktar vi tills imorgon och tar då kontakt med vården om kinden fortfarande är som den är.

Det känns nästan som att jag har jinxat det här med sjuka barn, förra vintern pratade jag med lite jobbarkompisar om att mina barn brukar hålla sig relativt friska, att det inte brukar bli så mycket VAB och blir de väl sjuka brukar det hålla sig till helgen då vi ändå är hemma. Som jag fått äta upp det nu… Så jag och unge herrn är hemma idag och imorgon sen har ändå Silvio semester ett tag så uppstår sjukdomar då är det ju inte något direkt problem.

Både det där konkreta som i att det är mörkt ute när man stiger upp på morgonen och slutar jobba på kvällen, men även det där mörkret som tar min kropp i besittning varje höst. Längtan efter att bara ligga i sängen och äta choklad tills det blir vår igen. Höstdepp är liksom den där återkommande fnurran i livet, men nu är den ju så välbekant så det är bara att hålla i något stadigt och härda ut. För det blir bättre även om allt känns tungt och jobbigt just här och nu.

Nåväl, kanske att det är en lite extra tung höst, den där första utan pappa. I lördags var vi på kyrkogården och tände ett ljus i minneslunden och sen blev det ligga i sängen, äta choklad och böla resten av kvällen. Ungefär så. Det var en tung dag på många sätt, men livet går vidare det också och det kan vara skönt också med tid för eftertanke för det bjuds det inte direkt på i vardagen när allt annat pockar på uppmärksamheten.

Det går inte riktigt som planerat här i sjukstugan. Igår kändes Victor ganska fräsch igen, ingen feber natten innan och ingen på hela dagen, bara några få, men jobbiga hostattacker så vi provade skolan idag. Förväntade mig hela dagen att de skulle ringa, men inget samtal. Så kom han hem och somnade, vaknade med massa hosta och feber. Härliga tider. Den här gången får Silvio vara hemma med honom. Inte för att jag på något sätt vantrivdes med att ligga i sängen, äta choklad, kolla på dåliga Netflixserier och lösa livets mysterier med min son, men jag behöver också komma lite hemifrån, prata med andra vuxna om helt andra saker än feber, hosta och vad tusan vi ska äta till kvällsmat.

Lovisa hade skolfotografering idag, det blev inte beställning av porträttbilder, alltså bilderna återspeglar ju Lovisa väldigt bra, men de kanske inte är så roliga att rama in och hänga fram om man säger så . Det blev ju fina bilder förra året som jag ännu inte fått tummen ur att skicka till berörda släktingar, men det får väl komma samtidigt som Victors bilder istället.

Så ligger landet, trötta jag ska strax bädda ner mig och titta på Bonde söker fru. Är väldigt trött, vilket kanske inte är så konstigt efter att ha haft fem nätter som innehållit mer hosta och feberyrande än sömn.

Det var ju det där med frekvensen på mina uppdateringar, men när man liksom har blivit hostad på i fyra dygn så har man inte så värst mycket av varken skrivlust eller livslust. Det är Victor som ägnat senaste dagarna åt att vara sjuk, ovanligt nog har han haft en del feber också, men imorgon bär det av till skolan igen, nu är det bara “vanlig” förkylning kvar och den brukar ju bli ganska segdragen så vi provar och ser imorgon. Jag har ju också fått äran att vara hemma och se till att det där lilla sjuka barnet klarar sig, det har gett mig oändligt med tid att ligga i sängen och titta på halvkassa serier på Netflix, såpass att jag längtar efter att jobba imorgon.

I lördags var det dock lite min dag för då hade jag en frisörtid inbokad. Det är inte helt lätt att få tid till min frisör, innan gick det ju lite smidigare när jag kunde gå på förmiddagarna, men nu när jag ska få till det på helgen blir det ganska lång väntetid. Nåväl, jag älskar min frisör så det är väntan värd. Denna gång slutade jag som brunett. Jag vill ju gärna ha förändring när jag går till frisören och håret var ju redan relativt kort så det fick bli färgförändring istället. Jag är väldigt nöjd och kanske har mitt IQ ökat lite nu också .

Det blir inte mycket skrivande här. Jag köpte mig en surfplatta i somras och den täcker mina behov och jag orkar inte blogga från den, men idag när jag ändå var hemma så passade jag på att gå igenom mailen ordentligt på riktiga datorn och då kunde jag passa på att skriva ett par rader.

Vardagen rullar på nu. Barnen tycks ha funnit sig tillrätta i sina respektive skolor och det känns himla skönt. Förra läsåret var en smärre katastrof med barn som inte ville till något av sina dagställen och det var lite stökigt och bökigt på många vis med många extra möten och annat som totalt dränerade mig på energi. När det inte fungerar som det ska med barnen fungerar inte jag heller. Att jag numera är hemma på kvällarna tycks också ha en positiv inverkan och det är säkerligen också en bidragande orsak.

Idag är jag som sagt hemma eftersom Lovisa kräktes i skolan. Nu tycks det varit falskt alarm gällande magsjuka då hon mått bra hela tiden och inte haft några andra symptom heller, men för att vara på den säkra sidan är vi hemma imorgon också. Bra med det är att vi kan fokusera fullt ut på hennes svenskaläxa, unga fröken är ju mer för det där med matte så svenskan är lite kämpig, men vi har gott om tid att ordna med det imorgon.

Helgen som var jobbade Silvio sin sista varannan helg-helg och det ska bli himla skönt att ha honom hemma lite fler helger. Det är verkligen för mycket för mig att rodda helgerna med trötta barn och mig själv som trött så att kunna dela upp oss eller vara två vuxna som tar itu med saker och ting känns som en vinst.

Jag borde egentligen bli mer aktiv här för jag har ju massvis med saker jag vill prata om och visa, egentligen. Så kommer den där slöheten och jag hamnar i sängen med surfplattan och slöläser diverse trådar på facebook. Inte bra för mig .

Nu är det verkligen full spinn på vardagen igen. Ryggsäckar som ska packas, barn som ska upp tidigt. Jag som föredrar att vara inne i semestersnurren istället har lite svårt att anpassa mig . Nåja, det blir nog ännu bättre rutiner från och med måndag när jag börjar jobba dagtid istället, det blir naturligare avrunding på dagarna då. Något som är riktigt positivt med att jag börjar dagtid är att Silvio ska plocka bort det där med att jobba varannan helg. Han gjorde ju det som motprestation till att sluta tidigare på vardagarna. Nu kan det ju bli kvällar i veckorna, men det spelar inte så stor roll, det känns bättre att vi kan vara hela familjen tillsammans på helgerna. Någon helg då och då kommer han säkert jobba för det ingår, men det ska bli skönt att slippa ha det så varannan vecka.

Idag slog jag på stort och var på gymet. När jag var i full färd med att lämna Victor i skolan fick jag ett sms från min jobb/träningskompis så det var bara hemma och byta om för att sedan köra intensivt en stund. Vi gjorde en egen liten cirkelträning, lagom avancerat . Bäst är att vara på gymet på förmiddagarna för då är det inte så många där utan man kan bre ut sig och göra lite vad man vill. Fördelen med att gå dit på kvällen är att kunna gå på roliga pass, det har jag längtat efter.

I helgen väntar simskolestart för barnen, Victor har äntligen bestämt sig för att han också vill gå på simskola, när han väl kom på det fanns det tyvärr inga lediga tider på samma dag som Lovisa, men det blir nog bra ändå. Ännu en fördel med att Silvio slutar jobba varannan helg, det räcker liksom att ta med det barn som ska ha simlektion .

Idag var äntligen dagen här, den som Victor längtat efter i ett år och den som Lovisa försökt fötränga ungefär lika länge. Skolstartsdagen! Lovisa fick sällskap av Silvio som var med en stund då det var upplagt för att föräldrarna skulle kunna vara med en stund och när allt kom omkring var det kanske inte så hemskt som hon föreställt sig. Mest av allt ser hon fram emot att lära sig mer matematik för det är hennes favoritämne, läsa och skriva har hon en väldigt ljummen inställning till däremot. Jag hoppas att det bli bra det som blir.

Jag fick äran att följa med Victor som började förskoleklass. Han har ju längtat sen Lovisa började och var riktigt pepp. Första gången på länge han steg upp snabbt och kom iväg snabbt för dagis har han ju aldrig velat gå till. Jag var med under hans första tid och sedan var det dags för mig att åka till jobbet och för honom att vara på fritids. Dock hade han fått gå på en introduktion till då den klasshalvan som skulle ha på eftermiddagen bara hade två elever som dök upp. Jaja, det blir nog bra det också vart det nu leder.

Nu ska den här trötta mamman sova för idag var väckarklockan åter igen ställd på 06:30. Brutalt tidigt, men så ser min vardag ut. Förstå vad skönt att jag börjar jobba dagtid nästa måndag, då passar min dygnsrytm lite bättre till när jag behöver gå upp på morgonen.