En av de där sakerna jag inte velat skriva om har idag fått ett slags avslut, eller kanske snarare en början. Nu känns det okej att skriva lite om det när det är klart och det handlar inte om att hänga ut någon eller så utan mer kanske informera om vad vi har gått igenom.

När Lovisa började förskoleklass var det inte mycket som fungerade bra. Lyckligtvis hade hon (och har fortfarande) väldigt bra fröknar som ville göra det bästa för henne så det var många och långa samtal jag hade med dem och slutligen kopplades skolpsykologen in för att de skulle kunna få rätt stöd. Skolpsykologen gjorde grundliga undersökningar och en preliminär bedömning som ledde till en remiss till BUP där vi varit vid ett par tillfällen för att slutföra utredningen.

Idag fick vi det slutliga resultatet som var helt väntat efter den preliminära bedömningen. Det kunde, som vi redan visste, konstateras att Lovisa har adhd och autism. För oss gör det egentligen ingen skillnad, hon är ju samma fina, underbara tjej som hon alltid varit, men nu med möjlighet att få mer hjälp när det behövs. Skolan har ju redan sen innan gjort saker så himla bra för henne så just nu blir det nog ingen större skillnad.

Så, nu vet ni.

Jaja, jag vet att det redan är supersent på fredag kväll, men liksom ja.. helgen är ju bara påbörjad. Jag har haft barnen ganska länge då deras far varit på vift och nu är på vift igen, men imorgon är det dags för dem att flytta fem portar bort för en vecka. Det innebär att jag än en gång fått uppleva tacofredag vilket får mig att fundera på hur man lär barn att gilla typ pizza eller vad som helst som inte är tacos.

Imorgon väntar eventuellt ett träningspass. Jag misstänker att det eventuella träningspasset kommer att bli sjukt jobbigt och bävar redan. Å andra sidan behöver jag verkligen träna för nu börjar jag känna mig svag lite här och där vilket såklart leder till felbelastning och ont. Ganska så dumt alltså.

Kvällen tänkte jag ägna åt att umgås med en fin en. Känns som om morgondagen blir både intensiv och välbehövlig, en bra blandning av det mesta. Nu däremot väntar sängen för natten till idag fick jag inte sova i närheten av så mycket som jag hade behövt, Victor somnade tidigt igår så han var liksom färdigsoven vid 4-5 nånting på morgonen. Hua!

Som om jag orkat sätta kameran på laddning . Men vi har inte hittat på särskilt mycket värt att dokumentera. Jag har varit så himla trött i helgen och sovit galet mycket. Senaste halvårets sömnbrist börjar ta ut sin rätt så jag sover när jag kan sova. Jag som tidigare aldrig haft problem med att sova har ganska stora problem nu och det blir lite för snålt med sömn om nätterna för att jag ska orka med det vakna livet. Nåja, sömnen kommer väl tillbaka förr eller senare tänker jag mig.

Hitta på saker var vi inte så bra på heller, men vi har pysslat på med våra respektive saker så helt händelselöst har det väl egentligen inte varit. Jag passade på att städa bilen, det har ju inte gjort typ senaste året så det var ganska grusigt i den för att uttrycka sig milt. Nu ska bara utsidan snyggas till också, men det får bli en annan dag.

Imorgon väntar vardagen för oss igen, barnen är ju sådär pepp på att gå till skolan. Jag är aningens mer pepp på att gå till jobbet. Inte för att jag på något vis inte tycker om att umgås med barnen, vila och skrota runt eller vad jag nu gör på helgerna, men för att jag saknar att umgås med andra vuxna och prata vuxna samtal. Där fyller ju onekligen jobbet en viktig funktion.

Nu däremot börjar det bli dags för sängen i hopp om att samla lite sömn inför morgondagen.

Idag tog jag och lyxade till det med en semesterdag. Eller lyxade och lyxade, barnen skulle på synkontroll och jag insåg att jag inte ens skulle hinna jobba halva dagen för att få ihop det så jag tog ledigt hela dagen och passade på att ta en sväng förbi frisören på förmiddagen för att färga utväxten på håret. Den där stunden hos frisören var nog den lugnaste på hela dagen . Sen har det bara rullat på med synkontroller, ärenden och slutligen kvällskvist med en febrig Lovisa.

Extremt dålig timing på den där feberslängen må jag säga. Jag ska nämligen gå en utbildning imorgon och på onsdag. Samtidigt har Silvio lovat övertid på jobbet eftersom det ändå inte är hans vecka. Det är som det är med det och tyvärr blir det ju han som åker på VAB imorgon om det krävs.

Snart är det dags att för mig att gå till sängs. Natten bjöd inte på så mycket sömn eftersom helgens vilande gjorde mig väldigt vaken igår plus två barn i sängen som inte bidrog till god nattsömn. Jag hoppas på bättre lycka inatt, känner att jag borde vara lite pigg imorgon när det är utbildning som gäller.

Precis så himla fint känns det just nu, att veta att det finns en hel helg som ligger och väntar med roligheter. Barnen är hos mig igen och det är ju alltid det bästa, det är så himla tomt och tyst utan dem. Lyckligtvis har jag ändå lånat dem ett par kvällar i veckan som gått, vilket har varit toppen. Allt går ju såklart inte helt smärtfritt, det är ju givetvis lite jobbigt med omställningen för barnen, men det har onekligen gått över förväntan.

För ett par veckor sedan lovade jag bio denna helgen så det tänker vi ta oss an imorgon, jag tror bestämt att det får bli Zootropolis, jag tror att den kan uppskattas av oss alla. På söndag kommer vi att toppa det hela genom att hänga med bästisarna, så himla efterlängtat så det är inte klokt. Jag behöver prata av mig och barnen behöver få busa med sin kompis så det blir toppen.

Veckan som kommer blir ju som veckor blir när det är jobb och skola för hela slanten, inte så värst spännande, men lite kramande och mysande ska vi nog hinna med innan det på fredag återigen blir en vecka på egen hand. Jag kan ju inte säga annat än att det känns hemskt tomt när inte barnen är här. Tystnaden och vilan är skön på sitt sätt, men det är ju ändå något som fattas. Jag antar att jag kommer vänja mig med tiden… eller gör man någonsin det?

Det har minst sagt varit ett par röriga veckor sista tiden. Det är inte det lättaste att bo tillsammans med sitt ex, men det gick det också. I månadsskiftet flyttade han och först gick det lite tid till att ordna med flytten sen tog den om möjligt ännu mer tid att få ordning här hemma också. Än är det inte klart, det är mycket kvar som måste rensas och organiseras, men det fungerar nu. Det som är kvar får bli lite efter hand, ibland måste jag sova också och första veckan efter flytten var jag uppe långt in på nätterna och röjde.

Igår kom barnen tillbaka till mig efter att ha varit en vecka hos sin far. Veckan utan barnen gick lättare än förväntat, kanske för att det var första gången. Såklart var de saknade, tystnaden var riktigt märklig och jag tror att det kommer kännas värre kommande veckor utan dem. Nu är de ju hos mig igen och kaoset är ett faktum i vanlig ordning . De är ju ganska stora och bryr sig inte alltid så mycket om att umgås med mig, men vi får försöka hitta på lite roligt också som tar oss bort från annat enstörigt som lockar.

Idag genomgick jag en förvandling utseendemässigt, det var dags att fixa frisyren. Eller just frisyren är samma som jag haft sen innan sommaren, men idag fick färgen bli riktigt mörk. Jag har saknat att vara så mörk och nu känner jag mig riktigt hemma i hårfärgen, den blev precis som jag ville. Älskar min frisör som alltid levererar och tycker att det är kul med förändringar. Hon trodde att jag skulle vilja bli lite vårblond idag, men tji fick hon.

Idag blev det heldag hemma med den lille mannen. Det där med kinden har blivit bättre, lite rodnad och svullnad kvar, men klar förbättring sen igår. Lite, lite feber finns kvar också, men jag har en pigg och glad kille idag. Nu när barnen är så stora är de ju ofta ganska enkla att ha att göra med när de är hemma sjuka, han har mest roat sig med att spela spel så jag har fått en fri vilodag.

Lovisa hade pratat med en klasskompis om att de skulle leka idag efter skolan så hon följde med kompisen hem efter skolan och var där några timmar. Bra att få även det friska barnet stimulerat och hon tyckte ju att det var roligt att vara hos någon annan och leka lite. Tyvärr är vi ju ganska dåliga på den biten, dels finns det inte så mycket kompisar som bor nära oss, just denna kompisen bor när och bra och dels jobbar vi lite knasiga tider så det blir ju lätt ganska sent, men när det passar är det ju roligt.

Jag saknar jobbet lite när jag är hemma såhär. Inte just kanske själva jobbet, men att träffa jobbarkompisarna och den sociala biten som det innebär. Jag kan ju inte riktigt slänga käft med barnen på samma sätt . Och idag blir det ju heldag med barnen för Silvio kom bara hem och vilade lite och sen åkte han igen för han skulle på teamfest med sina jobbarkompisar.