Jag har fått en WP-blogg.

Återkommer när den gör som jag vill.

Alla som någon gång haft minsta lilla kontakt med småbarn vet att när det blir tyst då får man vara förbannat snabb för då är det dumheter på gång. Så fungerar det hos oss. I normala fall. Barnen härjade för full, helt plötsligt blev det knäpptyst så jag skulle se efter vad de gjorde.
Då sitter båda som små ljus och tittar på dejtande bönder.

Idag ha vi bestämt att vi ska gå på bio och titta på Alfons. Det var ju en succé sist så jag hoppas att det är det den här gången också. Hade jag vetat att Victor kunde sitta still längre stunder hade vi nog slagit på stort och sett Nalle Puh istället, men små pojkar får lätt spring i benen.

Vad ska ni hitta på idag?

När vi varit ute på vår tur för inhandlande av lördagsgodis hämtade vi in reklamen. I den högen fanns årets leksakskataloger inför julen. Förra året hängde med fram till sommaren så ni kanske förstår hur populära de är. Lovisa kan sitta i evigheter och bara titta på alla saker och längta. Barnen satt som små ljus en bra stund och tittade noga på allt. Sen började Lovisa med sitt “jag vill ha ditten, jag vill ha datten”. Vi svarade att hon får vänta tills tomten kommer för då kanske han tar med sig något till henne.

Lite senare kom hon och såg väldigt trumpen ut och muttrade “jag är arg på mamma och pappa”. Då undrade vi ju givetvis varför hon var arg, svaret kom ganska omgående “ni måste jobba så jag kan få leksaker”. Sådärja, hon har nästan fattat sammanhanget. Så känns det givetvis trist att vi inte har så mycket pengar så vi kan köpa allt vi skulle vilja, men det kanske inte är så dumt att få länga lite ibland även om man inte är så gammal.

Med lagom sockerstinna barn gjordes slag i saken och pasta tillverkades. Det var väldigt enkelt och det blev gott också. Tills nästa gång blir det lite justeringar, som att kavla ännu tunnare och mjöla den färdiga pastan lite bättre innan den får vila. Poppis var det och barnen åt riktigt mycket, såsen blev ju toksmarrig den också som ett litet plus.

Jag använde hälften durumvete och hälften vanligt vetejöl. 500 gr mjöl till 4 ägg. Det gick åt lite vatten också för äggen var något för små.

Dessa raringar ska torka till sig lite innan de ska i grytan för att sedan förtäras. Jag tänkte servera dem i en sås gorgonzolasås och ett lass prosciutto. Sen parmesan på det. Kan väl knappast misslyckas?

Något som är ytterst sällsynt. Jag är mest tacksam. Det var lugnt i sängen också, bara Victor som tassat in och låg där så stilla och fint.
Förr kunde det se ut som på bilden nästan ända fram till lunch. Det var tider det

Jag föll för frestelsen och köpte lite godis. Men vet ni, det smakade visserligen gott, men inte tillräckligt gott. Det var inte värt det, blev ju bara illamående och eländig. Nej, usch.. nu bestämmer vi att godis är kass .

Imorgon hoppas jag på att få sova ut lite. Idag blev det ju inte alls som planerat på den fronten.

Natti natt!

Och hur mamma ska kunna fylla den med en massa fina (???) bilder. Lovisa sprang runt i skogsdungen och sa “Mamma, kom här.. titta vad jag ha hittat. Ta kort!”. Så här är ett av Lovisas valda motiv. För att vi ska kunna känna oss lite mer tjenis med varandra fick stenen ett namn så han slapp ligga där i sin mossiga ensamhet och vara anonym.

I tisdags skrev jag ju något om hur pepp jag var på att låta bli sötsaker. Behöver jag ens nämna att jag inte känner mig fullt så pepp just nu. Jag vill ha en påse smågodis, och en god kladdkaka, kanske lite glass också. Ojoj. På något vis har jag tillåtit mig att äta gott imorgon när vi ändå anammar lördagsgodis. Hur ska jag kunna välja när jag ska få in hela veckans ranson på en dag utan att bli så sockerstinn så jag kräks. En liten påse smågodis, det får räcka. Eller glass. Nej, godis är bättre…
Inte blir det lättare av att det är godis och kakor på en massa bloggar jag läst idag. Men, men.. jag får fylla på clementinförrådet så ordnar sig nog kvällen.