Nästan. Det känns som det. Allt är ju relativt och beror på när man la sig kvällen innan. Kvällen innan hann övergå i nytt dygn innan jag kom i säng. Innan barnen fakiskt somnade hann det gå ett par timmar till. Det märks. De har inget tålamod alls.
Frågan är vad vi ska hitta på idag, det återstår att se..

Det känns bra, sen är det jobb igen med överid igen tll midnatt. Men det är då, nu är det helg.
I morse kom en mycket ynklig Victor upp. Världens hosta och feber. Som tur är har febern gett med sig och hostan kunde avhjälpas med lite medicin. Det är så enkelt nu när vi äntligen kan ge honom mediciner. Först var han för ung, sen åt han Waran.

Helgen blir nog ganska lugn. Victor är ju inte riktigt kry. Ska försöka hinna med att ordna lite här hemma för nu är det för jäkla stökigt och eländigt, värre än vanligt, men det är nog snabbt ordnat.

(Tänkte fotat kläderna som inhandlades igår, men min kamera börja sjunga på sista refrängen så jag måste gå genom Silvios dator eller laptopen för att föra över bilderna då de har minneskortläsare, men jag orkar inte med hela den proceduren).

Det var så roligt att äntligen träffa pappa (och Margareta också såklart) igen, det var ju nästan ett år sen sist. Pappa bjussade också barnen på lite shopping så vi packade in oss i bilen och åkte till Grand Samarkand då vädret var lite opålitligt. Det blev en hel del nytt till främst Lovisa, men även Victor fick lite nytt och fint.
En trött och förkyld Victor bäddade ner sig en stund efter att vi kommit hem, Lovisa åt en massa knäckebröd och de vuxna drack kaffe (nej, jag blir aldrig vuxen;)).

Imorgon blir det äntligen helg, ska bli skönt. Vi har inte så värst stora planer utan få anpassa oss efter väder och vind. Det är ju lite misslyckat med allt regn, regn är det värsta vädret jag vet och jag vill bara sitta inomhus och kura när det regnar ute.

Idag blir det tidigt i säng, så natti natti kära ni.

Pappa ringde för en stund sen och sa att de var i Växjö. Härligt! Så imorgon ska vi träffas och hänga efter att jag jobbat klart. Upplyftande nyhet .

Det måste väl ändå vara något av det äckligaste som finns? Det går visst löss på dagis så idag inhandlades en luskam och Lovisas rufs är genomkollat, så även Victors även om han inte är så rufsig. Jag hoppas verkligen att barnen klarar sig från eländet.

Snart dags för middagsfix sen hoppas jag att jag kan uppbringa ett uns energi så jag för röjt lite här hemma, mest i hallen så man kommer fram.

Eftersom detta är en gratisblogg får jag dras med lite reklam. Just nu tycks jag ha en stor bild på ett skinande rött och fint kök. Sen hasar jag mig upp ur stolen och går ut i köket för att beskåda mitt bleka, slitna, stökiga sunkkök. Så känns det lite tristare. Men jag får väl trösta mig med att det där röda, snygga köket inte skulle se så snyggt ut med disk, barnens matkladd och gamla mjölkpaket.

Det är inte det lättaste att få barnen i säng. Varifrån får de all energi, och varför just på kvällen? De skuttar upp hela tiden och har ärenden om än det ena än det andra de kan hitta på. Blöjor åker av och det kissas på golvet. Kylskåpet öppnas (trots rejält med gaffatejp) och innehållet förflyttas till köksgolvet. Lovisa hoppar i sängen och slår huvudet i väggen ett antal gånger. Sen drar de hela tiden bort lakan och bäddmadrass. I snart två timmar har vi ägnat oss åt att ställa till rätta allt ovanstående och vi är inte ens i närheten av klara.
JAg behöver gå till affären så jag kan ordna en matlåda tills imorgon då det inte blev några matrester kvar av kvällsmaten och sen skulle de ju vara trevligt att få sova mer än fem timmar en natt…

Usch, nu känner jag mig bara negativ, men de här förbaskade kvällarna fullständigt tömmer mig på energi. Mest vill jag bara sitta och gråta lite för jag blir så jäkla knäckt av att inte kunna göra något alls på kvällarna. Jag vill kunna fixa iordning lite här hemma, kunna varva ner lite och känna att jag hinner lägga mig i tid.