Jag måste ha lyckats stänga av väckarklockan i sömnen i morse. Jag vaknade av att de tömde glasbehållaren i sophuset och undrade varför de gör det så tidigt tills jag kollade på klockan. Det  blev lite stressigt och jag kom två timmar sent till jobbet. Inte bra alls.
Väl hemma igen somnade jag på nytt och sov ett par timmar. Så det finns väl inte så mycket att säga om vad som hänt hos oss för vi har mest sovit.

Idag skulle det vara utflykt till 4H-gården med dagis. Det innebar att även Victor fick följa med. Det hade tydligen varit väldigt lyckat och efter att alla kommit tillbaka till dagis och ätit lunch så somnade de. Fröknarna blev lite förvånade för det är alltid något barn som är vaket.
Här hemma sa barnen att det hade varit roligt idag att få titta på hästar och kaniner.

Kvällen har inte varit lika spännande, helvilda barn som stissar upp varanda till max… suck.

Att folk aldrig kan ha koll, eller vet vad de vill, eller hur de nu tänkt om de nu tänkt. Jag skulle idag ut till nya jobbet. Cyklar i det mysiga ösregnet, blir genomsvettig för det är varmt ute och jag hade regnkläder. Kommer dit och blir lite guidad av en kollega så att jag hittar rätt, min tag funkar ingenstans. Pratar lite med chefen, ska bli placerad och upplärd någonstans. Då kommer chefen och chefens chef på att jag inte är fast anställd. Newsflash! Så då ska jag inte vara där jag är utan på gamla stället. Generöst nog får jag cykla tillbaka till gamla stället på betald arbetstid.. Jojo.. Jag ska bara bli utsläppt först för min tag funkar ju fortfarande inte på det stället och man är tydligen inlåst.
Cyklar tillbaka i lika charmigt ösregn och blir ännu mer genomsvettig. Skön början på dagen.

Efter det orkarde jag inte rikgit tänka några positiva tankar på resten av dagen så nu ska jag sova.

..eller vi skulle lika gärna kunna bo i en tvåa.

Idag har det hänt ovanligt mycket för att vara hos oss. Dagen började lämpligt nog med lite sovmorgon. Sen kom våra bilköpare, det blev ett par vi känner som köpte bilen vilket alltid känns lite bättre.
Så snart den affären var avslutad kom yrvädret hem och yrväder var hon verkligen. Jösses, vi fick igen för de lugna dagarna vi haft.
Jag och Lovisa gick ner på stan för att ta en fika med Linda som jag inte träffat på ett år. Hade vi faktiskt fått sitta och fika i lugn och ro hade det varit trevligt, men yrvädret satte stopp för det så vi fick promenera istället.

Någon gillar medicin

För då kommer yrvädret Lovisa hem igen. Hon hade börjat fråga efter mamma idag så då blir det hemfärd för henne imorgon, och mamma behövde få iordning veden också. Lovisa hade fått gå på Fagerhults marknad idag, köpt godis och åkt karusell, det är väl snudd på det bästa som finns när man är tre år?

Jag har inte haft fullt lika roligt. Städat lite, klämt i Victor den illasmakande medicinen och slutligen cyklat. Jag ville provcykla ut till nya lagret så att jag skulle hitta och veta hur lång tid det tar. Fatta kondis jag kommer ha i sluett av sommaren . Tyvärr tycks nyckeln till min cykel försvunnit igår så jag måste ge mig på att stjäla min egen cykel. Idag lånade jag Silvios och den rullar ju hur lätt som helst, inte alls så tung och tradig som min. Någon som känner för att spronra mig med en riktigt snabb motionscykel?

I morse blev det positivt besked för Victor på sjukhuset, han slapp kanylen som inte satt bra och han slipper hänga på sjukhuset. Nu får han vara hemma på heltid om inget händer. Det som var mindre positivt var den galna hästkuren med antibiotika som han ska ha. Istället för en dos två gånger dagligen ska han ha dubbel dos fyra gånger dagligen. Inte billigt! (Sissådär 660 kr dyrt..)

Jag jobbade min sista dag på jobbet. Eller ja, inte riktigt, men på måndag börjar jag på jobbets nya lager istället. Får väl se om jag blir kvar där då de flyttat tillbaka en del folk till det gamla igen. Nåja, det är ju ett eventuellt senare bekymmer.

Imorgon blir det storstädning, gäller att passa på när det värsta stökmonstret befinner sig på annat håll.

Ja, det har nog varit en lite sån dag. Den började med att jag kände mig risigare än risigast. Sömnbrist, stress och dåligt med vettig mat har fått min mage att klappa ihop fullständigt, totalt illamående som inte är över än. Det i kombination med att Victor var sjuk gjorde att jag stannade hemma från jobbet idag, men bara idag. Imorgon ska jag ändå dit och kämpa lite.
Det tog tid på sjukhuset idag, allt går så långsamt så Silvi och Victor fick vara där och vänta nästan hela dagen på ortopeden.
Jag å andra sidan insåg att Victor på sjukhus och Lovisa utan dagis imorgon inte var ett helt vinnande koncept så jag kollade med mamma om hon kunde ha Lovisa nu i några dagar. Det skulle hon ju i vilket fall som, men helst i samband med lite finare väder så att de kan vara ute. Nu blev det som det blev och mamma kom och hämtade Lovisa efter dagis. Lovisa blev först glad när jag sa att hon skulle åka till mormor, men sen när hon förstod att inte jag skulle med blev hon jätteledsen och ville inte krama hejdå. Mamma ringde när de kommit hem och då var Lovisa sig själv igen, babblade på och hade en massa hyss för sig med hunden så det kommer nog gå bra.
När jag äntligen kom till sjukhuset fick jag vända i dörren för då fick Victor äntligen komma hem. Väl hemma var han ett litet fyllo, han var fortfarande ordentligt påverkad av det lugnande han fått när tån skulle tömmas så han yrade runt här ett par timmar och liknade mest sin far efter en firmafest .

..Och jag åkte på kvällspasset på sjukhuset, det gick tacksamt nog väldigt snabbt, men det blev promenad hem i regnet.

Victor tyckte nog att vi hade haft det lite väl lugnt på sjukhusfronten sista tiden så idag slog han på stort med heldag på barnakuten. I morse var foten gigantisk och tån var blå så efter att Lovisa var lämnad på dagis gick herrarna till sjukhuset. Där fick de komma in på barnakuten. Hade det rört sig om ett vanligt barn hade det förmodligen inte hänt så mycket mer än kylbehandling och på sin höjd en antibiotikakur.
Men nu är ju inte Victor ett vanligt barn så då var det lite mer action. En ortopedkirurg fick den stora äran att tömma foten på vätska. Sen började problemet med att sätta kanyl på Victor eftersom han skulle ha intravenöst antibiotika. 6 timmar tog det då de inte lyckas sticka honom. Jag och Lovisa kom till sjukhuset efter jobb och förlängt dagis. Vi talade om igen att det är lättast att sätta en nål i insidan av handleden och till sist gick de med på att prova det förslaget och minsann, det gick bra.
Egentligen skulle antibiotikakuren doseras fyra gånger så det skulle blivit övernattning, men det gick att ändra så att vi fick vara hemma över natten. Feber har han också, lillskroten.

Det har det verkligen varit. jag har gjort så myckt att dygnet had ebehövt dubbel så många timmar.

Idag var Silvio i Kalmar på lite äventyr så barnen fick vara lite längre på dagis så att jag hämtade dem när jag slutade jobbet. Victor var då lite hängig, han är både snuvig och har sin sista tand på utväxt. På hemvägen såg jag att hans ena tå var väldigt svullen och han verkade öm. Efter lite konsultation med diverse sjukvårdsinstanser hamnade vi på jourläkarcentralen. Efter en snabb titt konstaterades det att han nog “bara” hade slagit sig lite väl illa. Så lite extra koll på lilla tån och hoppas att det går över snabbt.

Nu på kvällen tänkte jag ägna mig åt att tömma bilen och sen har Silvio fått i uppdrag att sälja den imorgon. Inser att jag inte har möjlighet att laga den i nuläget eller inom överskådlig framtid så det är lika bra att sälja, den inbringar nog inte så värst många kronor.