För mig och många andra på jobbet upphör anställningen sista augusti. Det går många rykten hit och dit om det kommer att finnas jobb efter det, men några chefer kan inte bekräfta om så är fallet. Så, nu behöver jag verkligen hitta ett nytt jobb till första september (helst). Försöker slänga ut lite krokar på olika håll. Twisten i det hela är att både jag och Silvio har ett stående jobberbjudande, men det är i Göteborg. Hade det bara varit vi hade vi packat varsinn väska och åkt dit, men med barn och i synnerhet en Victor så blir allt genast krångligare och det funkar inte att bara åka iväg. Väldigt synd. Och folk påstår att WoW skulle vara dåligt

Imorgon är det äntigen fredag, visserligen händer inte så mycket spännande imorgon, men det ska bli skönt med helg efter en tung jobbvecka. Med tung menar jag inte att jag varit överhopad med jobb i veckan, men det som har varit har varit väldigt tungt viktmässigt så jag känner mig lite sliten här och där.

Som vanligt frågade jag Silvio när jag slutade jobba om det var något som behövde handlas på hemvägen. Han sa då att jag inte fick handla för att jag skulle gå med Lovisa sen, hon hade tjatat som en tok om att hon och jag skulle gå och handla när jag slutat jobba. När jag kom hem sov hon, tydligen hade hon varit uppe bara någon minut tidigare så hon missade mig precis. Nåja, det handlad ju mer eller mindre dagligen så det kommer fler chanser.

Idag förkunnade Lovisa för Silvio att “det är roligt med eget rum för då kan vi busa ända tills vi somnar”. Och de må ni tro att de gör.
Barnen har verkligen blivit bättre vänner på sista tiden. Det bråkas inte konstant utan de är faktiskt oftare vänner än ovänner. De kan vara riktigt söta tillsammans, men gösses vad de busar när de är sams.
Lovisa är dessutom en riktigt liten skvallerbytta. Victor har en färbless för kylskåpet och dess innehåll som han glatt kladdar ut högt och lågt, då kommer Lovisa springade och säger det till oss.

Idag tog vi oss en timmes powerstädning på kvällen så vi fick undan stöket från igår och hann även dammsuga. Imorgon fortsätter städandet så det blir fint som snus i alla vrår.

Att göra alltså.

Tydligen hade jag inte tillräckligt att göra på jobbet för jag ansåg att jag fick en snilleblixt. Bakgrunden till den är att Victor inte sovit i sin spjälsäng sen han hade vattenkoppor. Och Lovisa ska vi inte ens tala om, hon har ju intagit soffan sen eoner tillbaka. Senaste veckorna har dessutom Victor gjort henne sällskap på soffan, något som faktiskt har fungerat över förväntan.

Så idag tänkte jag att vi skulle byta lite sovrum med varann. Lovisa och Victor får dela rum och har numera vårt gamla sovrum och vi fick knö in vår säng i Lovisas rum. Det gick bra. Nu är det bara en massa pyssel som återstår, som att montera ner spjälsängar igen, få in alla leksaker i rummet, hänga om gardiner, flytta taklampa, flytta om i garderoberna, hänga om tavlor, tvätta bilmattan. Sen ska vi nog vara i hamn. Nu får vi se hur detta komnmer funka. Dessutom får de ha “skräp-tvn” med dvd i sitt rum och ha sina jäkla filmer på bäst de vill eftersom de ändå aldrig tittar, men likt förbaskat ska ha det på.

Eller gårdagen som blev idag. Igår var ju vädret under all kritik, men idag sken solen från en hyfsat molnfri himmel så vi gjorde slag i saken och for på utflykt. Stadstrafiken är numera gratis om man åker med barnvagn så en del nöjen kan bli riktigt billiga. Vi åkte till Kronobergs Slottsruin. Jag hade inte allt för stora förhoppnigar om att äventyret skulle tilltala barnen, men där hade jag fel. De älskade att få springa runt på ett slott och kika på allt. Vi fikade lite och åt även glass. Helt perfekt med andra ord.

1. Ruinen med sin “nya” ingång sett från när man kommer från land.
2. Lovisa och Silvio spanar in slottsköket.
3. Barnen kollar i ett tittskåp som ska föreställa någon fest med kungabesök.
4. Victor sitter i en trappa upp till ett torn.
5. Borggården.
6. Silvio räknar hål för kanoner.
7. Lovisa posar
8. Borggården ur annan vinkel.
9. Barnen vid vattnet utanför den gamla ingången.
10. Andspaning på ångbåtsbryggan.
11. I bussen, dags för hemfärd.

Ett tag kändes det som att helgen var oändligt långt borta, den här veckan har varit sjukt seg då det varit lite för lite att göra på jobbet mellan varven. Så länge det finns saker att göra går tiden hyfsat snabbt, men när man mest bara sitter är det som om tiden står still.

Barnen hade visst varit väldigt busiga idag så Silvio hade haft fullt upp och lite till med ständigt städande och tvättande efter dem.

Victors tå har läkt fint nu. Svullnaden har varit borta ett tag och nu har även ny hud vuxit fram och den gamla punkterade håller på att lossna så snart är han nog sig själv igen. Funderar fortfarande på vad han fick infektionen ifrån och det slog mig att när vi var och badade sa han att det gjorde ont i tån så han kan ju ha slagit sig lite på någon sten och sen har det kommit in bakterier. Jag läste i tidningen att provtagningarna på just den badplatsen hade visat lite dåligt resultat just vid den tidpunkten, nu skulle det dock vara bra igen. Undrar hur det var förra sommaren då när jag och Lovisa blev magsjuka efter att ha badat där. Synd om det ska ställa till elände då det är en bra och barnvänlig badplats som dessutom är den som ligger närmast oss.

Hoppas på uppehållsväder imorgon så vi kan aktivera oss ute större delen av dagen.

Dagarna har ju varit som vanligt, det har gått i ett och egentligen har inte så mycket hänt. Jag har jobbat, Silvio har ränt runt och fixat saker, barnen har busat.

Planer för helgen? Inga alls.. Förmodligen förkylning, har varit smårisig i halsen hela veckan och idag blev det lite sämre. Vád jag kunnat bli förkyld av? Mycket bra fråga..

Efter allt elände i Norge uppmanades det till tyst minut idag klockan 12, så skedde även på min arbetsplats. Vi stängde av alla radioapparater, samlades och var tysta.

Efter jobbet for jag förbi Maxi och handlade hem lite mat. Sprang även in på H&M för att nypa lite i en kjol, men det var inte alls som jag tänkt mig vilket kanske var positivt för min plånbok. Eftersom FK i vanlig ordning strular med utbetalning så har vi min lilla lön att leva på. Eller så värst liten är den väl inte, den slår ju socialens försörjningsstöd med 2000 kr ungefär (denna månaden, sen blir det lägre eftersom jag inte jobbar skift längre).
Drömmen är ju att både jag och Silvio har jobb efter sommaren så att vi kan leva lite som vanligt folk och inte konstant fundera på att få pengarna att räcka.

Mest för min del. Barnen har varit pigga och hoppiga hela dagen till mitt stora förtret. Innan jag la mig igår tog jag en allergitablett, jag blir verkligen helt nockad av dem. Och eftersom jag tog en tablett när jag la mig satt segheten i på morgonen. Det är helt hopplöst. Kroppen känns som om den väger bly, jag kan bara röra mig långsamt och mitt i allt det tunga känns jag så mjuk så jag inte orkar hålla mig uppe, är liksom svag. Helt hopplöst så jag sov ett par timmar till i stojet. Hur jag lyckades? Det undrar jag också.

Idag försökte jag migp å mitt cykellås igen. Silvio slarvade bort ena nycklen för längesen och förra helgen lyckades jag tappa bort min nyckel. Hemma eller ute? Vet inte, den är fortfarande borta. Har försökt såga upp låset med en bågfil, det slutade bara med att stackaren blev tandlös och låset fritt från smuts. Efter lite googlande tycks det vara vinkelslip som gäller. Får försöka prova det imorgon då.

De kon tätt idag, men vid ett tillfälle hann vi smita ut på lite bus. Det blev dock avbrutet snabbre än vi hoppats för det var dags för nästa skur.

Vad vi gjorde istället? Poppade en stor gryta popcorn och kollade på Till vildingarnas land. Boken var en favorit när jag var lite, men tyvärr kände jag inte att filmen levde upp till det. Filmen var fin, men väldigt slö och ptja.. seg.