Eftersom mitt förra ögonblick var lite sorgligt och jobbigt ska jag försöka hitta något som är lite mera glatt.

Egentligen finns det många små ögonblick varje dag, de där när barnen gör något alldeles jättefint och jag bara smälter. Även om det är svårt att tro för det mesta så kan de samsas ibland och när de samsas gör de det riktigt bra. De kan vara otroligt gulliga och hjäpsamma mot varandra. Lovisa är väldigt omtänksam om sin lillebror och det är ofta hon smiter in på hans avdelning på dagis för att hon vill träffa honom lite. Alla sånna små saker älskar jag.

Den här månaden har ända fram tills nu bestått av jobb. Mycket jobb.

Utöver det har jag hunnit bli 30 och jag har hunnit förbanna snön för första gången i mitt liv. Jag som älskar vinter och snö, nu har jag fått nog. Det blev för mycket på en gång och det stora problemet har egentligen varit dåligt skött snöröjning.
Nu är det dags att blicka framåt och helgen kommer att ägnas åt diverse julfirande. På julafton blir det bara vi i familjen som myser och på söndag kommer mamma, hennes sambo och min bror på julfirande.

I övrigt ska jag försöka få till en besiktningstid på bilen för att se på hur många punkter den underkänns och därefter avgöra om jag ska göra mig av med den eller om den får hänga med ett tag till. Enda fördelen jag kan se med den är att den faktiskt går bra *peppar peppar*.

Det har gått alldeles för snabbt nu igen. Jag hinner inte med i svängarna.

I eftermiddag/kväll var jag på en ytterst trevlig middag med casinot. Vi var på ett ställe mest känt för fyllepizza. Jag var positivt överraskad efter att ha ätit deras libanesiska plockmat. Väldigt gott faktiskt! Och då lyckades jag ändå bara få i mig förrätten, vilken var väldigt mäktig så det blev inte så mycket mer än så.
Med en kartong Marianne och en flaska mousserande åkte jag hem. Fick även reda på en sak som motiverar mig till att jobba lite under året som kommer .

Nu dags för jobb..kommer väl somna, är alldeles för trött.

Ingenting egentligen. Det är bara trist att ångra sig för det går ju ändå inte att låta gjort vara ogjort. Dock kan jag väl säga att jag borde vara lite bättre på att ta tillvara på tillfällen.

Säkerligen var det någon gång när jag var liten och fick något jag verkligen önskade mig, men det är inget jag kommer ihåg nu. När jag fyllde 25 hade jag en jädrans skoj fest med massa kompisar så det får väl bli den.

Har egentligen massvis av minnen med många favoriter, men ska jag välja det absolut bästa måste det ju ändå bli när Lovisa föddes. Jag kanske inte tyckte att det var så himla skoj just då, men såhär i efterhand vad det inte så dumt.

Inträffade i Alstermo av alla ställen. Mer finns väl egentligen inte att säga om det hela .

När jag vaknade såg jag att jag hade fått ett sms med en uppmaning att gå till kontoret (för bemanningsföretaget jag jobbar för). Hade ingen aning om vad det handlade om, men blev snabbt varse.. vi slutar nästa vecka. Uppdraget är över. Eventuellt kan det bli aktuellt igen i januari, men det känns ju ändå sjukt motigt nu. Jag vill ju jobba. Får se hur det blir helt enkelt. Såg att det fanns ett annat jobb att söka på jobbet så jag gjorde det, inte för att jag har alla kvalifikationer, inte oficiellt iaf..

Jag är nog skittråkig och har inte så väldigt mycket drömmar. Jag har tex ingen större längtan efter att se jordens alla hörn. Men en dröm vore ju att vinna drömvinsten på Lotto, vad enkelt saker skulle bli.
Så en dröm är ju helt klart att bli ekonomiskt oberoende, inte för att jag tror att mitt liv skulle förändras nämnvärt, men det skulle vara otroligt skönt att slippa stressen med att behöva tänka på att få in pengar och att få de intjänade pengarna att räcka.

Mitt drömboende är ett gammalt trähus med glasveranda och fina trägolv, helst lite lagom på landet, men inte allt för ociviliserat. Jag vill också ha en häst jag kan prutta runt i skogen på och ta mig an en och annan dressyrtävling.
Och givetvis vill jag att livet är snällt mot mina barn och att de får en fin och ljus framtid.

Jag svarade ju nyss på det.. men, men. Dagens klädsel, den privata består idag av mörkgråa plyschmysbrallor, en ljusturkos t-shirt och en beige kofta. Välmatchat och propert så det förslår . Tur att det bara är familjen som behöver se mig .