Idag skulle vi åkt till Hannah och Martin. Riktigt så blev det inte. Silvio skulle till sjukhuset med Victor, men kom inte så långt innan han kräktes. Typiskt. Sen verkar både Silvio och Victor vara lite smårisiga i magen idag.
Nåja. Livet går vidare.

Idag sålde vi syskonvagnen. Det var dags. Barnen får knappt plats i den längre, Lovisa går mycket själv och Sofia ville köpa den. Så nu är den såld. Vi hade lite problem med att få ihop den efter tvätten, men förhoppningsvis kan de lösa den sista grejen själva.
Nu måste vi bara se till att få den stora vagnen lagad så vi kan köra med ståbrädan och sådär.

Kanske känns lite lustigt att tänka så, men snart ska jag sova och så är det bara en natt kvar att jobba innan det blir helgledigt.
Igår kunde jag absolut inte somna på morgonen. Det gjorde visserligen inte så mycket för jag hade en av de bästa mornar man kan ha. Det var tokmys med barnen hela morgonen, de var väldigt snälla och beskedliga, inget morgongnäll, ingen stress. De var glada och kramade mig, vinkade massvis när Silvio gick iväg med dem till dagis. Sånt värmer väldigt mycket!

Jag trivs faktiskt oerhört bra på jobbet, visst arbetsuppgifterna är inte de mest stimulerande, men det är kanske lika så bra eftersom det är mitt i natten. Det riktigt positiva är att det är ett bra litet gäng som jobbar på natten, alla är så himla trevliga. Ofta hamnar man lite utanför som inhyrd från bemanningsföretag, men så är det verkligen inte här. Gött! Synd att det inte varar för alltid.
Inatt pysslade vi inte så värst länge med våra almanackor utan hamnade efter ett tag ute vid packbandet, det kan vara ganska segt. Idag var det dock roligt och det riktigt kliar i fingrarna va alla pysselsaker man skickar iväg till diverse dagis. Man kanske skulle bli dagisfröken så man får pyssla.. eller snarare skulle man bli proffspysslare. Tänk så roligt att få  pyssla hur mycket man vill.

Nåja, snart sängen. Ha en bra torsdag!

Kanske fel ord i sammanhanget då jag kom hem från jobbet för en stund sen. Dock är jag ganska pigg precis när jag kommit hem och behöver varva ner lite. Sen sover jag ju bort hela dagen, sömnen brukar inte alltid vara tiptop, men den existerar. Idag ska barnen vara på dagis så då blir det lugnt och skönt hoppas jag.

Jag gillar på något sätt det där med att jobba natt. När jag var liten hade jag en bok som hette ‘Vad gör folk om nätterna’, den finns fortfarande kvar, nu i barnens ägo. Jag fascinerades väldigt över att folk kunde vara uppe på nätterna och göra olika saker. Nu är det lite skön stämning när jag åker hem på morgonen. Man ser hur staden börjar vakna. Man möter ett par bilar, vid busshållplatserna står morgontrötta änniskor och huttrar i väntan på bussen till jobbet och allt eftersom tänds det i fler och fler lägenheter. Det är lite mysigt på något sätt.

Det som inte är lika mysigt är att jag blivit totalt förslappad. Jag vaknar och då är det dags att börja ta itu med middagsmaten, sen ska barnen i säng. Ett par timmar kvar till jobb, men då blir det att jag slöar lite istället, surfar eller nåt. Egentligen skulle jag ju behöva komma ut lite och röra på mig. Visserligen har jag ett rörligt jobb så motionsmässigt behöver jag inte komma ut, mer grejen att få lite frisk luft och sådär. Nåja, det löser sig nog. Jag vet ju inte ens hur länge det här uppdraget pågår så jag är bara glad över att få jobba.

Oh ja, visserligen har jag i vanlig ordning mest sovit bort dagen. Jag hade lite svårt att sova i morse så det kom senare under dagen istället. Inte för att det var något vidare muntert väder ute så mig gör det inte så mycket.

På kvällskvisten fick vi lite besök. En av våra vänner i WoW var i stan ett par dagar med jobbet så vi bestämde att han skulle komma på en kopp kaffe. Det har varit på tapeten fler gånger, vi lyckas alltid vara i Lund när han är i Växjö. Hursom, det var mycket trevligt. Alltid skoj att träffa folk på riktigt som man ändå tillbringar så mycket tid med.

Någon gång alldeles för tidigt i morse ville barnen gå ut. Det var bara att bylta på sig och gå ut. Väl ute var de inte alls lika sugna på att faktiskt vara ute. Vi gick till den lilla skogsdungen brevid huset, det kändes som lagom avstånd för en utflykt idag. Silvio tyckte att gravhögen var mesig, Victor tyckte att alla löven på marken var läskiga och Lovisa brydde sig inte om något alls.
Så vi gick till lekparken istället, den var ungefär lika tråkig, det blev lite gungande och lite rutchkaneåkning sen gick vi hem igen.

Det känns som att den här dagen har kretsat ganska mycket kring mat. Inte så mycket ätande, men handlande och tillagande. Efter att inte fått någon som helst sovmorgon åkte jag och Lovisa till Citygross för att storhandla lite mat. Nu är det lite mer välfyllt i skåpen så vi bör nog inte svälta.

Jag bestämde mig för att ägna eftermiddagen åt kalopskok, det gick bra, men blev inte på långa vägar lika gott som det vi blev bjudna på i Lund. Får förmoda att tanterna var proffs på det där med kalops .

Kvällen för övrigt ägnas åt att tvätta syskonvagnen, det är dags att sälja den nu så då behöver den bli lite ren och fin .

Det är nog det jag har gjort mest av idag. Sovit alltså. Jag som hade så många planer, men jag kanske orkar med planerna imorgon istället.

Det har jag varit på ikväll. Det är något slags projekt landstinget håller på med för att engagera olika grupper i sin egen vård. Nu är det dags för hjärtbarnen, eller snarare föräldrarna. Jag missade förra gången eftersom vi var i Lund då, men ikväll var jag med. Förutom en del föräldrar så är vår kontaktsjuksköterska med som representant och expert från vården och sen är det en samtalsledare, i det här fallet en av sjukhusprästerna.

Äntligen!

Vaknade 14:30, smått förvånad över att klockan var så mycket och att jag inte hade störts av något innan dess. Vi hade bestämt att Victor skulle vara på dagis och leka någon timme i samband med att Lovisa lämnades. Tji fick Silvio för Victor ville inte alls gå hem så han fick vara kvar hela dagen till 14. Han är på strålande humör nu så det gjorde honom nog gott att få vara där idag.

Om ett par timmar ska jag till sjukhuset för att gå på lärandecafé. Jag missade förra gången eftersom vi var i Lund då, men kort sammanfattat så är det lite träffar för föräldrar med hjärtbarn så att man han möjlighet att utbyta erfarenheter och diskutera om olika saker. Ska bli spännande.

Kanske inte så konstigt. Det blev inte överdrivet mycket sömn igår. Vi skulle ju få besök så det behövdes lite snabbstädning här hemma, det var väl inte så jobbigt, men jag hade tvättid också. Silvio styrde upp en god middag och det som egentligen fattades var ju mitt obligatoriska kvällsslappande.
Kvällen var trevlig, men lite för kort för min del eftersom jag skulle åka till jobbet. Jobbet gick riktigt seg när jag var så trött och jag hoppas att jag har lyckats sova tillräckligt idag för att känna mig något piggare.

Annars händer det inte så värst mycket nuförtiden. Victor ska vara en liten stund på dagis imorgon på morgonen. De längtar efter honom och det kan vara vettigt att låta nystarten av dagis ta lite tid i anspråk. Victor mår ju fortfarande lite dåligt efter operationen, inte fysiskt, men psykiskt och tycker att en del saker blir lite för jobbiga och för mycket. På morgonen är de dessutom ute vilket han älskar och nu orkar han ju röja lite mer så det passar bra.
Tanken är väl att Lovisa ska gå upp i mer timmar nästa vecka och sen får vi se i vilken takt det går med Victor.