Min hyresvärd igen alltså. Kan man bli mer än less?

Igår kom det ett litet brev med posten som talade om att jag var välkommen som kund hos Bixia (elleverantör) och att det var inkopplat något datum och skulle kosta si och så mycket.
Det höll jag inte riktigt med om eftersom jag tecknade ett förbannat långt avtal med Fortum i våras för att få ett kalasbra pris.

Så… ringer till Bixia som inte var helt obekanta inför fenomenet då de fått några sånna samtal. De sa att vi skulle ringa Fortum så att de kunde ta tillbaka leveranserna. Sagt och gjort. Men. Fortum kan inte ta över förren 1 mars, så då ska vi ha det svindyra priset ett tag. Inte okej. Så nu blir det en rejäl dust med hyresvärden som på eget bevåg har tecknat avtal utan mitt medgivande till ett dubbelt så dyrt pris.

Orkar jag bli förvånad?

Inte längre…

Idag har Victor firats. Lovisa var väl inte helnöjd med att det var Victors tur att få presenter så hon var ytterst tjänstvillig när det gällde paketöppning. Av oss fick han en lära-gå-vagn, den silvriga barnkammarboken och en kofta.
Under eftermiddagen kom Victors morfar och Margareta på lite fika, Victor fick pengar till sitt sparande och en känguru som han pussade glatt på.
Efter lite paus kom Chrille, Malin och Wilja. Då blev det fullt ös när alla barnen skulle leka, Victor tyckte det var spännande med någon i hans storlek och Lovisa ville visa Wilja leksakerna.

Tackar på Victors vägnar för alla gratulationer.
Jag hoppas även att Victors faster Tella hade en toppenbra födelsedag.

En liten kämpe med stor livsglädje har klarat av sitt första motsträviga år. Victors faster Tella har gjort en fin bild som jag knyckt.

Inte idag, men imorgon när Victor fyller år. Då blir det lite kalas, inte så mycket kalas, pappa och Margareta kommer samt Chrille, Malin och Wilja eftersom de inte kunde när vi kalasade förra helgen. Det blir kalastrevligt det när bäbis fyller 1 år.

Annars inget nytt under solen. Veckan som kommer ska vigas åt tillbakaflytt och ett läkarbesök. På torsdag får vi ju äntligen komma hem igen, men eftersom vi om möjligt har ännu kortare tid på oss att flytta hem igen måste det mesta vara klart. Så på tisdag och onsdag blir det packa, tvätta, röja, slänga och städa. På torsdag hugger Nina in och hjälper till med bärandet. Sen väntar en intensiv tid med uppackning innan vi på fredag/lördag beger oss till Silvios föräldrar för lite jul- och födelsedagsfirande och lite billagning. Jag försökte goggla hur man skulle byta ut den där lilla spaken, men det är nog bättre att ett proffs gör det .

När vi var hos mamma i söndags berättade hon en liten anekdot om min barndom. Jag var väl ungefär i Lovisas ålder, kanske något äldre och var med pappa på apoteket. Jag pillade på precis varenda sak som fanns på apoteket och apotekaren uttryckte det som att “det var ett vetgirigt barn”.
Ungefär 15 år senare bodde jag i apotekarbostaden i Åseda. Och nu ska jag bli något inom apoteksväsendet, inte apotekare för det är hiskeligt lång utbildning, men gott och väl receptarie.

Vetgirigheten sitter fortfarande i. Finns det något jag kan pilla på och undersöka så gör jag det. Det kan ha sina nackdelar när man går på biblioteket, helt plötsligt är allting gratis. Jag gick dit för att hämta en bok och kommer ut med fem.

För övrigt har jag varit hos tandläkaren idag och fått klartecken att jag inte behöver gå dit varje vecka längre utan ska dit varannan ett tag framöver. Eftermiddagen ägnades åt familjesafari till arbetsförmedlingen. Silvio behövde få klarhet i lite frågor samt diskutera lite utbildning. Med det så har han anmält sig till lite datorkurser på gymnasienivå, då tanken är att få betyg i saker som han redan kan och dels läsa in gymnasiet. Det mesta går ju att göra smidigt på distans så det borde väl vara lätt avklarat.

Efter att ha lämnat Lovisa på dagis gick jag hem och började bena ut vad fasen jag egentligen skulle plugga på Biokemin. Det var visst en hel del, men en sak i taget så blir det nog bra. Kursen är uppdelad i två tentor så det blir vrålplugg på labmetodik och normalplugg på det andra.
När det var dags att hämta Lovisa på dagis igen tog vi oss en tur till biblioteket. Jag fick fatt i en bok jag kan ha i Mikrobiologi så länge, tills kursboken finns att få tag på igen.

Mitt i middagen fick Lovisa världens utbrott. Hon blev tokförbannad över vad det nu var, men typ att hennes dricka helt plötsligt var i ett glas som hon inte ville ha. Det var skrik och panik en bra stund innan hon lugnade ner sig. Det roligaste var nästan sättet hon lugnade ner sig på. Hon satt i mitt knä och började äta lite butterna på ett päron (ja, man kan äta buttert) och så kom hon på att jag också skulle äta på päronet så det var bara att göra som hon befallde. Tydligen föll det väl ut och vips så var hon på strålande humör igen.

Lovisa: -Mamma…usch..bajsa
Jag: -Har du bajsat?
Lovisa: -Jaaaaa

Tittar lite i blöjan som är både ren och snustorr

Jag: -Men, Lovisa, nu luras du ju bara.
Lovisa: -Jaaaa

Det är tydligen väldigt roligt att påstå att man har bajsat när man är två år. Så roligt att hon lurar dagisfröknarna också.

Min hjärna har nog inte anlag för att ta in oändliga mängder information under massvis av timmar. Jag är helt slut. Därför tog jag beslutet att inte åka till Kalmar imorgon utan fokuser på att få ordning på det vi håller på med nu och klara av det. Ingen större skada skedd hoppas jag, det är en laboration imorgon som jag inte fattar ett dyft av. Nästa läsår kommer att vara betydligt lugnare med saker jag lätt kan lära mig och ta in så då funkar det att plocka in lite laborationer då istället.
Även om kurserna vi läser är på halvfart kräver var och en av dem mer än helfart i tid så det är väldigt mycket att göra. Vi förlorar ju också mycket tid på att vara i Kalmar eftersom det inte blir något pluggat under de veckorna och sen är det massvis att försöka ta igen.

Det blir nog bra det där till sist.

Min tåglitteratur den här veckan har bestått av Människohamn, så himla bra. Jag har komit knappt halvvägs i den och är nöjd än så länge. Det var ett bra tag sen jag köpte boken, men inte kommit mig för att läsa den, mennu är jag på gång.

Dags att föröka få lite sömn och sen ta itu med morgondagen. Jag ska bland annat försöka hitta en bok i mikrobiologi jag kan ha så länge eftersom kursboken är restad överallt ett par veckor till.

Idag var jag i Kalmar för första gången på väldigt länge. Det var faktiskt kul att vara tillbaka då det började en ny kurs idag som verkar rolig, Klinik Mikrobiologi. Mindre kul är att biokemin fortsätter imorgon, men det är väl bara att bita ihop.

Det kändes dock lite jobbigt att åka i morse eftersom Victor varit supergnällig hela natten så Silvio hade inte sovit något utan var ett totalt vrak. Som tur var fick han lite sömn under dagen och det hade gått bra till slut allting.

Det känns verkligen som det. Det här med att tillgodose sitt sömnbehov har ju gått helt åt fanders. Under större delen av hösten har Lovisa sovit lite oroligt och vaknat ibland på nätterna. Tidigare sov hon som en stock i 12 timmar så det har ju varit lite jobbigt. Nu är det jobbigare än jobbigast. Hon lägger sig som vanligt på kvällen och efter några timmar vaknar hon första gången och är ledsen, då är det i regel fortfarande så tidigt så att vi fortfarande är uppe. Hon brukar då få ligga lit epå soffan och gosa en stund och finner sig sedan i att fortätta sova i sin säng.
Några timmar till går sen kommer stora avgrundsvrålet. Enda sättet att avhjälpa det är att hon får sova lite i vår säng. Det går bra allt som oftast och efter några timmar brukar hon finna sig i att sova i sin säng igen.
Nu har hon också fått hostan från helvetet. Jag ligger redan och hostar mig nätterna igenom vilket stör både min och de andras sömn. Nu hostar hon också och blir såklart ledsen och kan inte sova.

Victor är ju som vanligt när det gäller sömnen, han började visserligen sova ganska bra ungefär samtidigt som vi flyttade hit, men han har ju aldrig sovit så bra som Lovisa. Under kvällen sover han korta stunder, resten av tiden är det gnäll, gnäll, gnäll. Under natten, ungefär midnatt till 8 på morgonen sover han lite längre stunder, men vaknar flera, flera gånger och behöver lite tröst.

Är vi trötta? Hell yeah!

Eftersom jag tydligen sover som en klubbad säl märker jag extremt sällan när barnen vaknar på natten så det är Silvio som är uppe med dem. Nu när jag har sovit så dåligt på grund av hostan har jag faktiskt vaknat ibland.

Men, vad leder detta till? Jo, vi är sjukt trötta. Jag hinner inte med skolan. Eftersom Silvio är uppe i stort sett hela nätterna behöver han ju sova vid något tillfälle. Så han får i möjligaste mån sovmorgon. Sen är vi sjukt trötat båda två. Orkar inte göra mer än det nödvändigaste som bara går att göra. Typ se till så att barnen inte över allt för mycket på sina kamikazeskills, får mat, sömn osv.. Städa lite och plocka undan.

Det är helt hopplöst och dygnet har ju inte mer än 24 timmar. Jag behöver verkligen plugga, men vad ska jag plocka bort då? Träffa barnen alls, städa (har provats, det var inte lyckat), sova?

Nu väntar ännu en dag som kommer att gås igenom med känslan av att man kan somna var som helst när som helst. Resten av veckan, eller tisdag, onsdag, torsdag ska jag vara i Kalmar, hur jag nu ska orka det, sjukt långa dagar är schemalagt.

Och för att återknyta till rubriken så är det en achivement man kan göra i WoW som jag äntligen fick gjord förra veckan efter att ha velat ha den länge. För de som är extra uttråkade kan ni se en film om hur man gör som jag hittade.