Ute snöar det lite, sånna där pyttesmå flingor, men ändå snö.
Vårt sovrumsfönster blev fixat igår, en motsträvig, alkoholstinkande vaktmästare dök upp med kofoten och fick fönstret stängt.
Jag skippade skolan nu på förmiddagen, jag var för trött, hoppas att läraren spelar in även de föreläsningarna som var. I eftermiddag börjar det ännu en ny kurs, biokemi.
När jag kommer hem är det dags för möte med Hyresbostäder, vi har ju haft en del duster med dem och de ska dels ha ett allmänt informationsmöte för alla i vår trappuppgång och sedan ska vi ha möte med dem, de ringde nu på morgonen för att tala om det.
Kan bli intressant.

När jag kom till Kalmar var det en timma kvar tills skolan började så jag åt lunch och gav mig i kast med skoutbudet. Jag har spanat in en skoaffär som verkar ha billiga skor. Inte nog med att de hade billiga skor, de hade skor som passade mina märkliga fötter. Jag köpte ett par sneakers, alla mina är ju sönder och sen fick jag äntligen tag på ett par stövlar. Jag har letat stövlar nu i några år, men inga har passat mina hopplösa fötter så jag säger ÄNTLIGEN! Nu kan jag gå i klänning/tunika/kjol. Woho! Byxor är nämligen hopplöst har jag upptäckt, min kroppsform är ju inte så tilltalande just nu så jag har en till två storlekar större i midjan mot resten så ingenting sitter bra.

Under eftermiddagen fick jag ett sms från Silvio, han hade svimmat och hade ingen aning hur länge han hade varit borta. Jag ringde och skällde lite på honom och tyckte att han borde träffa en läkare när jag kom hem. Det kände han inte riktigt för utan hade ätit lite och mådde då bättre. Han ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att han inte behövde åka in akut om det inte händer igen, men han ska ringa vårdcentralen imorgon. Förhoppningsvis är det en kombination av allmänt lågt blodsocker, lågt blodtryck och rejäl förkylning med feber. Men lite prover är ju inte dumt att ta. Inget bra om det händer igen när han är hemma själv med barnen. Usch.

En annna rolig sak.. när Silvio och Victor skulle ut innan idag för att hämta Lovisa på dagis kom de inte ut genom porten med vagnen för byggna hade placerat en container precis utanför dörren. Den andra porten är redan stängd för att de grejar med hissen där. Silvio fick gå ut och leta upp någon som kunde flytta containern. Byggarna hade trott att vår trappuppgång redan var utrymd. Suck.

Nu på kvällen gick jag in i sovrummet och undrade varför Silvio hade öppnat fönstret. Det hade han inte. Byggarna har lyckats demolera hela ramen på det och fönstret har öppnats så det går varken att öppna eller stänga. Härligt. Särskilt eftersom det är ett så fantastiskt väder ute. Silvio ringde jouren, efter tjugo minuter ringer de upp och tycker att vi kan sova i ett annat rum. Det tyckte inte Silvio. Och nej.. varför.. Det är ju inte direkt så att vi själva pajat något.

Fortästtning följer..

Det känns lite motigt att lämna det här charmtrollet hemma.

Idag var det kursstart för en av våra nya lurser, organisk kemi. Det kan ju bli intressant eller nåt. Ganska krångligt om inte annat. Jag måste lära mig saker jag är totalt oförmögen att lära mig.
Sen var jag så sjukt trött och orkade inte lyssna helhjärtat på föreläsningen, tur att den spelades in. Nåja, jag hade fullt upp med att fundera över pnödigheterna som pågick utanför fönstret. De hade samlat ihop en massa löv i en stor hög och så var det någon grävskopa och en lastbil engagerade för att forsla bort löven. Det måste kosta massvis och gör det någon som helst nytta?
För att slå ihjäl dötiden på tåget hade jag köpt en bröllopstidning. Jag kan ju inte påstå att den var så bra, men det var en lista med vad olika saker kostar ungefär. Det kan ju vara bra så att man har lite koll. Eftersom man inga pengar har får man vara lite finurlig istället och göra så mycket det bara går själv.
Kvällen avrundades med att kolla på den nya såpan om Ullared. Det går inte att låta bli, det är så hemskt och pinsamt, nästan värre än idolaudition och ändå “måste” man kolla på alla jeppar.
Nästa vecka är jag väl själv där och shoppar loss lite. Natha, du kunde va? Please. Jag orkar ju inte få tummen ur om jag är lämnad åt mitt eget öde.
Imorgon ska jag plocka bort stygnen från senaste operationen, resten av min klass ska skriva kemitenta. Det ska inte jag för jag ligger så sjukt efter så det får vara till ett annat tillfälle. Bättre att köra stenhårt på de nya kurserna så att jag inte hamnar efter där ocskå, det finns ju alltid omtentor och Victor var ju helt klart viktigare då (och fortfarande såklart).

Finns inte så mycket mer att säga egentligen.
Lovisa har varit ganska jobbig. Hon får fullständigt panik om någon ska gå ut. Typ bara gå på toa eller så, hon klamrar sig fast och gallskriker. Det har eskalerat något enormt idag. Lite jobbigt sådär att hon inte vill bli lämnad. Känns inte så kul att vara i Kalmar hela veckan om det ska vara så.

Ännu en slant trillade in på kontot. Snart har jag lyckats få ut hela min lön. Jag tror dock att det fortfarande saknas ett gäng tusenlappar. Jag ska kolla upp det när jag har fått alla papper.

Dessutom räddade mamma mig från en utgift igår. Inte under så roliga omständigheter, men det blev ju bra ändå. På bilen jag köpte är det ju åretruntdäck, dock tyckte jag att två av däcken var lite väl slitna och behövde bytas ut.
När jag pratade med mamma igår kom berättade hon att hon hade kört på en stor vildsvinsgalt på väg till jobbet. Otäckt. Det hade resulterat i att hon fick köpa en ny bil. Och hennes gamla bil var en likadan som jag har. Till den hade hon lite fräscha däck så på fredag kommer hon och ordnar så att jag får byta ut de två dåliga däcken. Det känns bra.
Skönt också att allt gick bra med mamma och att det bara var materiella skador.

Här hemma borde vi verkligen göra ett seriöst ryck med att packa. Jag kommer ju att vara i Kalmar i veckan så jag har ju inte så mycket tid. Tack och lov är det lite humare schema nu och inte skola till 21 på kvällen och sånt trams som vi har haft innan.

Inte nog med det, det uppkommer ju en del som ska slängas när man packar så jag har redan hallen full med en massa som jag måste köra till tippen. Blärk, men det ska väl hinnas, jag har ju stuvat det behändigt.

Lovisa var riktigt hopplös inatt, hon vaknade runt midnatt och var hur pigg som helst. Sen ville hon inte alls sova ordentligt utan har pratat och skrattat resten av natten. Konstigt nog var hon ändå pigg i morse. När jag la henne var hon vaken ganska länge och hade hur roligt som helst, men nu sover hon även om hon hostar väldigt mycket. Lilla hjärtat. Victor är lite snorig och Silvio vill helst amputera sina bihålor. Härligt. Alla är mer eller mindre dassiga, bara jag som är frisk även om jag är trött.

Ähh.. fantasilöshet på astronomisk nivå. Jo, den där skrivaren jag beställde för ungefär 30 år sedan (okej 1½ månad) har fortfarande inte kommit så jag fick nog. Eller nog fick jag tidigare än så, men de trodde att de kanske kunde få in den på lager idag. Nåja, det slutade med att jag inte orkade vänta något mer utan avbröt beställningen.
Glad i hågen väntade jag på att klockan skulle bli 10 så att jag fick utforska de stora elvaruhusen. Okej, jag fuskade och kollade nätet först. Samma skrivare fanns på siba, men ganska mycket dyrare (när jag beställde från HP var det med en saftig studentrabatt). Så jag åkte till onoff istället där det fanns modellen under eller hur man ska säga till ett uns humanare pris. Snabbt avklarat.
Sen skulle vi ju på halloweenparaj idag så det behövdes lite utstyrsel till kidsen. Jag gick således in på toys ‘r us, där var det fruktansvärt utplockat så det blev inget. Gick vidare in på maxi eftersom jag ändå skulle ha lite annat smått och gott. Hittade där en häxhatt. Alltid något.
Väl hemma blev det såklart installation av skrivaren och testkörning. Den fungerade över förväntan. Det är en sån där multiskrivare så man kan göra lite allt möjligt skoj. Det passar bra. Ibland vill jag ju skriva ut någon bild och det känns onödigt att beställa när det inte ska vara så många.

Nåväl.. eftermiddag blev det till sist. Till sjukhuset igen för nytt blodprov. Det är verkligen knepigt att ställa in rätt dos på Waran. Vi missade öppettiden på kemlab så det tog en liten stund att få upp en provtagare till avdelningen. Vi bestämde sedan att läkaren skulle ringa så vi slapp gå dit igen. Middag ska man tydligen äta också. Så det gjorde vi. På Konsum. Känns udda, men de har en bra liten bistro. Priset var överkomligt och maten var riktigt god så alla blev nöjda.
Eftersom det var lite tid kvar innan vi skulle till Debbie gick vi in en sväng till på leksaksaffären på stan för att se om vi kunde utveckla Lovisas utklädnad och där hittade Silvio en klänning till henne som han inte kunde motstå.
Vi kände oss klara och gick till Debs.
Där var det halloweenpyntat och trevligt. Efterhand droppade det in fler och fler barn och föräldrar. Barnen härjade runt och fick sedan korv med bröd. Lite gotte blev det sen också.
Sen hittades Neahs rum och lyckan var total bland alla leksaker.
Hemgången blev ganska tidig då småskitarna var riktigt trötta så vi tackade för oss, åkte hem och bäddade ner dem.

Victor var förresten ett litet spöke, ett väldigt snällt spöke eftersom han sken som en sol hela festen.

Tyvärr glömde jag ta med mig kameran så det blev bara ett par bilder när vi kom hem. Lovisa vägrar tyvärr att ha på sig hatten.

Okej, nördvarning. Men. Jag kom på att jag ville klä ut Lovisa till en gnome rouge. Det hade varit ballt. Men det får nog vänta till nästa år så att jag kan dressera henne att stealtha ordentligt först .

I samband med att det var dags att hämta Lovisa på dagis packade vi ihop resten av familjen eftersom Victor skulle ta nytt blodprov idag (har han något blod kvar?). Blodprovet var snabbt avklarat så under tiden vi väntade på resultatet gick vi lite på stan. Vi kollade efter vinterskor till Victor. Han är ju så förbenat frusen så det räcker inte riktigt med strumpor+tossor och nerbäddning. Just nu använder han Lovisas gamla som är lite för stora, men håller värmen bra. Dock så tycker Silvio att det är lite väl omanligt med ett par skor som är lila och rosa med fjärilar på. Eftersom den lille mannen ändå inte kan gå eller så tycker jag inte att vi behöver lägga multum på något värmande så vi hittade inget just nu.
Lite mat hann vi med också, på Oxgrillen för vi kände oss så lata. Lovisa fick köttbullar, men innan hon högg in på maten åt hon upp alla lingonsylt. Kenpig unge det där, lingonsylt är ju inte ens gott.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PK-värdet hade stigit ganska mycket till så det låg nu på 4.0. Det ska ligga mellan 2.5 och 3.0 ungefär för att vara lagom. Vi får testa att sänga Warandosen lite till och se vad det ger för utslag. Det bör ju helst inte stiga mer för i takt med att det stiger så ökar också risken för blödningar. Nu är det väl ungefär så att det kan bli farligt om man tappar honom i golvet, om man bara ser till blödningsrisken. Och en liten skit som börjar bli mer rörlig och som har en inte alltid varsam storasyster så vill man ju hålla det på en vettig nivå.
Precis när vi var klara på sjukhuset och var på väg till bilen så ringde Natha och undrade om vi ville komma på en liten fika hos Thilda, Tulle och Theo. Det lät som ett utmärskt förslag så vi åkte dit. De har ju ganska nyligen köpt ett hus så det ingick obligatorisk husesyn. Huset var jättefint och kändes perfekt med lite trevligheter som gillestuga och bastu för lite sällskap. Hoppas det går bra för er!
Lovisa var till en början lite blyg, men Theo visade vägen till leksakerna så där blev allt som vanligt igen och de sprang runt och busade en hel massa. Lite äppelpaj med vaniljsås bjöds det på och det gillades av både stora och små.

Till sist fick vi åka hem då Lovisa var alldeles slut efter att inte ha sovit på hela dagen så nu är vi hemma igen och Lovisa somnade snabbt. Victor blev nöjd efter mat och blöja.

Imorgon ska vi till Debbie på lite halloweenknytis för de små. Det låter mysigt!

Idag packade jag ner Victor i vagnen och gick ner på stan för att fika med Hannah och lilla Elvira. Det var trevligt som tusan! Elvira är så liten och söt. Det är alltid lika obegripligt att förstå hur små bebisar är. Sen har hon massvis med hår, en riktig kalufs, lilla tjejen.
När vi fikat klart gick jag förbi guldaffären för att se om ringarna hade kommit och det hade de så nu är vi ringmärkta på riktigt .

Det var dags för min andra operation. Nu är hälften avklarat. Det som gjordes idag var att rensa resten av överkäken så nu är ju allt synligt borta, alltid något.
Det gick väl ganska bra. Med ganska menar jag att jag fick lite panik under bedövningsmomentet för att det kändes lite och fick värsta ångesten så jag blev helt yr och kräkfärdig. Så mesig jag kan vara. Men efter den lilla incidenten gick det bra även om bedövning fick läggas om några gånger under operationen. Anledningen till det är att det kan blöda ganska mycket och då sköljs bedövningen bort, men på det hela taget blev det ännu en smärtfri upplevelse.
Smärtfri upplevelse var dock inte riktigt vad jag hade när jag kommit hem. Det gör förbaskat ont när bedövningen släpper. Konstigt det där, men jag antar att kroppens egen smärtlindring sätter in sen för det blev bättre. Efter lite sömn och sedan en värktablette känner jag mig tämligen okej.

I morse blev det dock lite jobbigt för Silvio. Han fick ju själv sköta dagislämningen. När jag gick ut från tandläkaren såg jag att han hade skickat ett sms där han tyckte att jag borde ha upplyst honom om att det var studiedag på dagis. Tyvärr hade jag inte den blekaste aning om det. Hade jag vetat det hade jag upplyst honom. Nåja, Lovisa blev glad över att få komma hem igen, men Silvio hade fullt sjå med att bära barn ner och sedan upp för fyra trappor. Hiss är efterlängtat!

Imorgon ska jag umgås lite med Hannah på eftermiddagen, allt för att bota hennes lappsjuka nu när Martin jobbar igen. Jag tänkte att det är lagom att bara ta med Victor så får Silvio hämta Lovisa på dagis, hon kommer ju att sova när hon kommer hem så får Silvio lite lugn och ro. Jag ska kika in på guldaffären också och se om ringarna har kommit än.