Idag har vi lyckats få en del gjort, men förmodligen var det mer som inte blev gjort. Precis som vanligt alltså. Förutom mitt samtal till handläggaren på Länsstyrelsen så bokade vi boende när vi ska upp till Stockholm i december. Hoppas det är bra boende då det var way over budget .
Idag var det dags för nytt blodprov på Victor så vi började eftermiddagen med att åka till sjukhuset och ta provet. Det brukar ta sitt lilla tag att få provsvaret så då passade vi på att göra annat. Första anhalten blev Arbetsförmedlingen så att jag kunde få intyg på att jag var arbetslös fast jag inte är det egentligen. Nåja, jag vill bara ha lite pengar så det blir väl bra. Knasigt det där. Jag har en pågående anställning, jag ÄR anställd den här veckan ut eller något sådant, men för att få lön måste jag vara arbetslös. Ibland blir det haltande logik.
Det blev även en fika då vi kände oss hungriga och sist gick vi till Lindex för att bygga upp barnens strumplåda lite. Det är helt hopplöst vad strumpor det försvinner. Jag tycker inte att jag gör mycket annat än köper strumpor ändå finns det aldrig några. Först drar ju Lovisa av sig alla strumpor sen lägger hon dem på lite oliak kluriga ställen så man hittar dem två månader senare. Victor har inet blivit bättre, han drar också av sig strumporna som Lovisa sedan plockar upp och gömmer på något klurigt ställe. Knasungar.

Imorgon är det dags för min andra operation. Klockan skittidigt på morgonen är det dags att plocka fram ångesten igen. Nåja, det gick ju bra förra gången så det ska nog gå bra nu också, allt gick ju som på räls med bedövningsbiten.

Jag hade för övrigt tänkt åka till Ullared typ denna veckan eller om typ två veckor. Om någon vill följa med. Åker jag själv känns det inte så lönande längre, då går nog besparingen ändå åt till bensin.

Jag har precis pratat med den där handläggaren på Länsstyrelsen då jag hade lite frågor kring orimligheten i att vara inskriven på Arbetsförmedlingen under pågående anställning samt att jag inte alls var det minsta arbetslös men ändå behöver ett intyg om att jag är inskriven där för att få ut min slutlön.
Logik på hög nivå.

Jag vet inte riktigt, men jag har ju lätt pratat med folk som har större koll på sitt arbete än vad hon hade. Vad jag egentligen menar är att hon inte har den minsta koll. Jag förklarade också att jag fick uppgifterna om att jag behöver skriva in mig i torsdags eftermiddag och det var väl ändå i senaste laget.
Hon tyckte dock att det löser sig om jag påanmäler mig nu och får det där intyget samt skickar med förklaring till den där blanketten som jag ska skicka in.

Jag tror på det när jag ser det.

För övrigt har vi ett par snorungar här hemma i ordets rätta bemärkelse. Extra kul blir det att de har påbörjat rivningen av lägenheterna i trappuppgången brevid så det är ett fruktansvärt oväsen här.

Dagens göromål blir alltså Arbetsförmedligen och sjukhuset för att ta nytt blodprov på Victor.

Lovisa har lyckats med konststycket att bli förkyld igen. Lilla stumpan har hostat som bara den hela dagen. Det avr ju knappast bättre nu på kvällen och hon ville inte alls sova. Det var ju lite jobbigt för henne att andas efetrsom hon är alldeles tjock i halsen. Efter att vi myst, myst, halvsovit och myst lite mer i soffan så somnade hon till sist.

Det var nog dagens mest intressanta händelse. Då förstår ni hur lite som kan hända hos oss .

Vi började med att ta blodprov på Victor. Det kanske var den mindre trevliga delen av eftermiddagen.
Eftersom vi bara behövde vänta på provresultatet och inte ta någon spruta eller så gick vi ner på stan. Där började vi kolla efter förlovningsringar. Första stället vi gick in på blev vi visade ringar för 25 000. Kanske liiite utanför vår prisklass . Tillslut hittade vi några vi kunde känns oss nöjda med, men jösses vad det är dyrt med guld, vi skulle dessutom ha vitguld så det blev ännu lite dyrare. Nåja, nu finns det gott om plats till en vigselring också .
Vi hade sedan bestämt fika med HK så vi gick till det nya fiket. Det var helt perfekt. Supergoda smörgåsar som vi fortfarande är mätta på och bra med plats för barnen.
När vi fikat klart kollade vi lite på stan. Jag började kika efter något att ha på mig till Camillas bröllop i december, men det hade inte kommit så mycket finkläder än i affärerna. Nåja, tid finns ju.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PKvärdet gått upp till 2,1 vilket är jättebra. Lite till ska det upp, men förhoppningsvis kommer det att fungera med bara tabletter nu.
Ännu en sväng till apoteket för att hämta ut tabletterna och sen for vi hem.
Lovisa har precis lagt sig och Victor sitter i babysittern och leker.

Jag har senaste tiden (åren) blivit sådär lugn och ids sällan bli upprörd över saker. Nåja, upprörd kanske, men det är sällan det händer mer än att jag blir lite upprörd.
Tills idag. Nu jävlar tog det fyr i helvetet. Nu vaknade jag och är tillbaka argare än någonsin tidigare (eller på mycket länge).

Sjabblar man bort min lön blir jag nämligen inte särskilt snäll och trevlig.

Bakgrund. Det fantastika företaget Tradimus/Aditro/Go Excellent som har haft förmånen att ha mig som anställd gick som kanske ingen missat i graven. De har gått helt i konkurs på alla plan.
Jag har som bekant ägnat senaste tiden åt att vara föräldraledig och i samband med att jag blev uppsagd var det inget som var konstigare än att jag skulle få lön under uppsägningstiden. Ett till synes normalt förfarande skulle jag kalla det.
Tills idag.
Igår fick jag ett tjusigt brev från Länsstyrelsen med uppgifter om vad som fanns kvar i min lönepott och som de ska utbetala till mig då det ingår i den statliga lönegarantin eller vafan det nu kallas.

Idag slog de på stort och skickade ännu ett brev. Inte ett dugg tjusigt. Jag ombads fylla i en blankett för att få någon som helst utbetalning. För att vidare vara berättigad att få lönen jag är berättigad till så måste jag under tiden har varit inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Jo tjena, det känner jag ju för. Jag tyckte att det var vettigare att ta tag i mitt liv och studera igen.
Så där har vi första hindret. Jag är inte inskriven på Arbetsförmedligen och är därför inte berättigad till de pengarna jag är berättigad till.
Som om inte det vore nog så drar de av om man fått pengar från Försäkringskassan, CSN eller nåt annar skoj under tiden.
Så de ska dra av pengar från de pengarna jag är berättigad till att få, men som jag inte är berättigad till att få eftersom jag inte uppfyller kraven för att bli berättigad till de pengarna jag är berättigad till. (Ja, jag kollade den meningen och den är logisk.)

Så nu jävlar – kort och gott!

Efter morgonens obligatoriska gråt från Lovisas sida vid dagislämningen gick jag hem igen och gjorde inget vettigt alls. Gah! Blir lite less på mig själv när jag inte får något gjort.
Eftermiddagen var uppbokad på sjukhusbesök för grabbarna och fika för oss andra (jag och Lovisa).
Vi mötte upp Hannah med Elvira och Sara med Hilma (Sara är en barndomsvän som jag inte träffat sen det var istid i det här landet, men vi tre och Saras bror umgicks alltid när vi var småttisar).
Först gick vi en liten promenad i snålblåsten och sen gick vi in i värmen på Skåres och fikade istället. Mycket trevligt. Sara försökte prata om folk hemifrån, men jag och Hannah hade nog lyckats glömma bort de flesta så vi undrade mest vilka det var. Nåja, ändå lite kul att höra om livet hemma i hålan .

På sjukhuset hade det gått bra. Victors värde hade gått upp till 1.6, men han fick ändå en spruta. Har det stigit lite till imorgon så blir han utskriven. Det skulle vara skönt, då behöver han inte åka till sjukhuset fullt så ofta, men ändå ganska ofta då han står på en hel del mediciner som kräver lite övervakning.

(Har tydligen använt den rubriken förut;))

Sjukhuset gick bra idag. Pk-värdet hade stigit till 1,4 så förhoppningsvis slipper han sprutora snart, värdet ska upp till 1,6.
Inte nog med det, det blev en extra spruta idag eftersom han fick vaccin mot svininfluensan. Lite lagom lägligt hade de lite mottagning idag för hjärtbarn och körde en vaccinationsrunda samtidigt så det fanns en dos till Victor. Skönt att ha det avklarat, det har ju varit lite känsligt innan eftersom han är en sån där som ingår i riskgrupp. Sen skulle jag ju visserligen för egen del tycka att det hade varit trevlgit med en dos, mest för att det är så drygt att själv bli liggande sjuk och dumt att smitta andra så att kanske hela familjen bli liggande. Inte någon bra kombination om man har småbarn.
Silvio fick en liten extra födelsedagspresent i form av fårskinnstofflor. Han har länge velat ha och jag är less på att han hela tiden snor mina tofflor så nu har han egna. Sin egentliga present fick han ju när vi var i Lund, ett spel han gillar.

Imorgon väntar en riktigt trevlig eftermiddag. Jag och Lovisa hade bestämt oss för att träffa Hannah med lilla Elvira, sedan hörde en gammal barndomskompis till oss av sig och ville hänga på. Jag har inte träffat henne på över 10 år så det ska bli roligt, hon har ju också en liten tös så det blir fika och umgås.

Eller hela jävla lägenheten. Det är så segt att packa. Jag hatar det. Och ändå måste det göras så vi tar det lite i etapper.
Sen ska vi ju flytta en hel massa. Typ spjälsängar, kläder, alla städsaker, köksapparater, tv, datorer, leksaker, julsaker och allt annat man kan tänkas behöva i två och en halv månad. Trist var ordet.

Att lämna Lovisa på dagis gick över förväntan. Som vanligt var hon lite extra mammig, men jag var kvar lite med henne, tog på vantar och sådär. Sen blev den stora gungan ledig som det kan sitta flera barn i så då fick Lovisa och ett par barn till gå dit. Allt var frid och fröjd så jag kunde gå hem utan att det blev gråt. Skönt det.

För övrigt är jag enormt stressad över allt jag har att göra så det slutar mest med att jag inte gör något alls. Typiskt mig. Under denna och nästa vecka ska vi packa allt, jag ska läsa in all kemi så jag fixar tentan och sen är det ju alla labrapporter jag släpar efter med.

Och hela familjen hemma. Det känns fortfarande som att det inte är på riktigt. Men än så länge är det på riktigt. Fullt ut.

Eftersom de där byggarna som grejar hade bestämt att vi inte skulle ha någon el idag så ledsnade vi på att vara hemma. Hemma i en ganska mörk lägenhet är allt utom skoj. Det vi gjorde istället var att packa ihop oss och åka ner till ett väldigt folktomt centrum. Strosade lite fram och tillbaka. Vi hade egentligen inga ärenden eller så, ville bara komma hemifrån. Hällde i Silvio en kaffe så det blev folk av honom, kikade om det fanns några roliga böcker på Akademibokhandeln. Sen åt vi också. Why not? Mat fanns ju och hemma var det ju mest ingenting som gick att tillaga.
När vi var ledsna på att inte göra något alls på stan gick vi till sjukhuset. Allt som fungerat så bra under helgen fungerade knappt alls nu. Ingen hade någon koll på någonting och det blev en del väntan. Som tur var hade Lovisa hur roligt som helst och sprang omkring som en galning. Att en lång korridor kan vara så rolig.

Väl hemma blev det lite kvällsmat och sängen för Lovisa. Jag och Silvio spelade WoW, jag har inte spelat på evigheter. Spelade en liten stund igår, men innan dess var det några veckor sen. Vi raidade och jag debuterade som healer i en raid, det gick bra.

Nu är det sova som gäller, imorgon ska ju Lovisa till dagis igen. Jag ska plugga.

Lite sovmorgon bjöds det all på i morse. Lite lagom sådär.
Efter lunch kom HK så vi hade första omgången tårtkalas.
När jag ändå skulle med Victor till sjukhuset skjutsade jag hem henne. Imorgon är det nytt jobb för henne, hoppas att det går bra .
På sjukhuset gick det snabbt och smidigt idag, skönt det.
När vi kom hem igen hade precis Natha och Tarik kommit så det blev dags för del två i tårtkalaset. Mycket trevligt det också.
Lite snabb kvällsmat för mig och Lovisa och sen sängen för Lovisa. Lillstumpan hade ju inte sovit något idag. När hon väl somnad ei eftermiddags så började grannarna stöka så mycket så att hon vaknade.

Imorgon sägs det att vi ska vara strömlösa hela dagen. Det gillas inte. Så kan man väl inte göra? Jag är så less på de här renoveringarna, de är några trapphus bort, men likt förbaskat så är det en massa störningar hos oss. På onsdag ska de dessutom slå på stort och borra bort tegelväggen utanför vårt sovrum. Det lät något alldeles vansinnigt när de var fyra trappuppgångar bort så jag vill inte ens tänka på oväsendet som blir på onsdag. Tur att lite hemifrån aktviteter är inplanerade.