Sådärja. Nu har jag kört land och rike runt och är inte längre lika jäktad så nu blir det en mer logisk uppdateringen.

Jo, igår körde vi ju igenom alla undersökningar. Läkaren hade redan påtalat att hon inte var riktigt nöjd med blåsljudet och undrade om de i Växjö verkligen hade hört det som det ska låta. Nåja. Ganska snabbt kom svaren från CT-röntgen och det visade sig att shunten börjar sluta sig igen i ena änden.
Och eftersom den började göra det fick vi inte åka hem eftersom den behöver hållas under koll. Victor får också lite rejälare blodförtunnande i spruta två gånger per dag och operation är planerad till tisdag om det går att få in i schemat.
Operationen ja. Det är inte säkert att de kan göra hela den planerade operationen. De ska börja med att vidga lungvenen, sen är det ju meningen att det ska bli någon liten skojig förbindelse med någon annan ven, men de är inte säkra på att den vuxit till sig ordentligt så det kan bli ytterligare en shunt. Puh. Hur många operationer ska den lille kraken behöva gå igenom? Det “normala” är ju tre operationer.

Till problem två. De är vansinnigt rädda för svininfluensa. Med all rätt med tanke på patienterna, men det medför att inga syskon får besöka avdelningen. Krånligt och bra va?

Så igår ringde Silvio sina föräldrar för att se om jag kunde komma med Lovisa idag. Det gick bra. TACK! Det blev ett ganska späckat schema idag. Silvio och Lovisa tog tåget ner i morse. Vi fick sedan träffas utanför avdeningen och bytte där barn.
Jag och Lovisa for hem till Växjö. Eftersom vi var så sena tänkte jag att vi lika gärna kunde äta på donken. Inte bra egentligen, men vafan. Det mättar för stunden. Jag tog upp Lovisa i famnen och vi ställer oss i kö. Jag känner att det blir väldigt varmt på min mage, vilket man kan känna om hon kissar. Sen blir det väldigt blött och det rinner om ungen. Så vi gick till bilen igen. Av med brallorna och på med ny blöja. Drive in istället. Jag beställde en Mc Feast till mig och fick en… Mc Chicken.. intressant. Sen beställde jag bara fruktpåse som tillbehör till Lovisa, men fick.. pommes (en friktpåse ingår alltid som efterrätt, men jag tänkte att det är lika bra med bara frukt). Nåja, orka ändra.. Styrde kosan mot Söder för att hämta mina beställda lammkotletter (nu ligger 2,5 kg i frysen i en förpackning, kände inte att jag hann dela upp.. :/).
Väl hemma var det till att packa allt Lovisa kanske behöver, och packa till Silvio för det orkade han visst inte göra själv.. Jäkla karl, han kunde väl knåpat ihop en packning jag skulle ta med mig. Nu får han skylla sig själv om saker fattas.
In i bilen igen, vid det här laget var inte Lovisa så värst sugen på mer bilåkning så de följande tre timmarna var oändligt sega.

Framme hos Silvios föräldrar. Lastar av Lovisa, som blir JÄTTEledsen, hon klamrar sig fast allt hon kan vid mig och bara gråter. Lilla hjärtat. Hon lugnade sig dock och var riktigt glad när hon insåg att jag stannade (vill inte tänka på hennes besvikelse imorgon). Till middag fick vi gnocci *tummen upp* och jag har med mig ett rejält lass till Silvio. Jag åkte efter att Lovisa gått och lagt sig.

Styrde kosan mot Göteborg för att ta motorvägen ner, strax innan Alingsås (jag har kört i typ 30 min) känns det som att jag inte kan vara vaken en sekund till.. Känslan håller i sig i ungefär 35 mil till.

Det känns så himla fel att behöva lämna bort Lovisa, hon är så extremt mammig och pappig och lillebrorig just nu och blir så ledsen för minsta lilla. Samtidigt ska jag ha praktik tisdag-torsdag nästa vecka och det krockar med Victors operation så jag har megadåligt samvete för det. Problemet är bara att jag kan inte halka efter mer i skolan, det går inte. Jag får försöka förlika mig med att Victor har det jättebra med sin pappa och Lovisa har det toppen hos farmor och farfar, de har ju en vov-vov där till den lilla damens stora förtjusning.
Dessutom hörde jag att det skulle fikas hos faster på söndag

Nu har jag nog varvat ner så nu ska jag sova ett par timmar..

Victor är kvar i Lund, operation på tisdag.
Jag ska bara pack aihop lietoch skjutsa Lovisa till farmor och farfar.

Dagen har hittils varit ganska jobbig. Efter frukost började vi med en vända för lungröntgen. Det gick visserligen smidigt. Sen gick vi ner till 67an för vidare undersökningar. Först EKG, som gick bra och sedan ultraljud som var lite knivigare då Victor inte alls tyckte att det var det minsta roligt att ligga still, men det blev bra till sist. Läkaren fick se vad hon ville se.
Något senare kom läkaren tillbaka och ville lyssna lite mer på shunten, hon tyckte inte att det var något bra blåsljud i den utan oroade sig för att den kanske börjar stängas. Och vad som händer så har vi ju fått uppleva mer än nog av.
Nåja, Victor sov gott ett par timmar innan han kom på att han började bli hungrig, då blev han ganska gnällig så det blev lååååånga promenader i korridorerna innan det var dags att bege sig. Jag fick följa med in till röntgen och vara med under sövningen. Det gick jättebra, han satt i mitt knä och tyckte att alla saker var så spännande och lekte lite medhjälpare till läkaren, men till sist tog drogerna vid och han somnade. Lilla hjärtat.

Efter det gick jag ner till Pressbyrån och köpte äcklig sushi, ja den var faktiskt äcklig, riset var helt hårt. Nu sitter jag på hotellrummet i väntan på att de ska ringa från sjukhuset.

Runt 18-tiden var vi framme. Det var galet tråkigt att köra bil och blev inte direkt bättre av att jag var dundertrött. Victor höll sig sovande större delen av resan, vilket var skönt.
Väl framme gick det smidigt att parkera och sen strets sig mot patienthotellet. Efter att ha installerat oss på rummet tog jag en promenad ner till centrum för det obligatoriska BK-besöket. Så nu kan jag äta vettig mat resten av tiden .
När jag skummade igenom metro såg jag en annons angående SciFimässan, jag skickade ett mms till Silvio som tyckte att vi absolut skulle åka till Helsingborg på lördag eller söndag. Vi får väl se, vi får väl se.
Kollade på idol under kvällen, Erik är ju riktigt grym, det skulle vara kul om han gick vidare.
Nu när Victor äntligen somnat tänkte jag också bädda ner mig. Victor ska ju vara fastande från klockan 7 imorgon så det gäller att gå upp tidigt och mata honom ordentligt. Sen kommer det bli ett rent helvete. Lovisa kan man hålla utan mat så länge, hon äter ju ordentligt när det bjuds, men unge herrn äter ju sina fågelungsportioner så han äter ju mer eller mindre hela tiden istället.

En liten bild från rummet, la ut filt och täckte på golvet så han fick leka lite, alldeles rosig om kinderna efter att ha varit ute i skåneblåsten.

Jepp, på torsdag är det dags för Victors undersökningar inför Glennoperationen. Vi åker ner redan imorgon eftersom det börjar så tidigt på torsdag. Det blir bara jag och Victor som åker. Först sa de att de hade nya restriktioner så bara en förälder får vara med, men när jag pratade med dem i fredags hade de ändrat igen så det fick vara två, men då både Silvio och Lovisa är snuviga så är de hemma (syskon fick ändå inte vara med).
Lite jobbigt känns det, men ändå skönt att det “bara” är röntgen även om han måste sövas.

Glad är han ändå, trots lite sämre syresättning .

En del är bättre än andra. Mina senaste erfarenheter har visat sig vara två ytterligheter. Idag var det den stora dagen, dags för första operationen. Nervös som få satte jag mig i väntrummet och tänkte ganska många gånger att jag skulle dra därifrån.
Varför då?
Det verkar ju ganska omoget.
Ja, det kan man tycka, men har man haft med herrn på käkkirurgen att göra så är man inte så jävla kaxig när det drar ihop sig till operation. Vid mina två senaste operationer har det bara varit strul, dels bedövningen. Den har gjort fruktansvärt ont och jag undrar om inte sköterskan som höll mig i handen inte fick en och annan fraktur. Nåja, när jag väl var inbäddad i det gröna havet på operationsbordet så visade det sig att bedövningen kanske inte hade tagit så värst bra, vilket jag försökte påpeka, men då skulle jag visst sluta sjåpa mig för det skulle snart vara klart.. Jotack, en timme senare.
Nåväl, med det i bagaget var jag inte allt för munter i morse.
Men jag talade om för tandläkaren att jag hade lite taskiga erfarenheter från tidigare tillfällen. Vi började lite stillsamt med att jag fick två panodil, guld värt när bedövningen släpper. Sedan la ha bedövningen sakta, sakta för då hinner området bedövas under tiden. Tack vare det spände det bara lite vid ett tillfälle. Tacksamt. Visst, det tog tid, men det kan det väl vara värt istället för att skrämma halvt ihjäl sina patienter.
Nu så är halva överkäken rensad. Toppen. Dock såg jag en tand hade ändrat läge den hel del. Mina fyra framtänder har ju alltid vara lite sneda, men nu stod ju en tand typ rakt ut. Kanske inte så snyggt, kändes litw onödigt mycket hillbilly så jag får fråga sen vad man kan göra för åtgärd. Jag är ju inte ute efter en perfekt tandrad, tycker det känns lite trist, men tänderna behöver ju inte stå rakt ut.

Nu har bedövningen släppt och förmodligen panodilen också, men det känns faktiskt bra, spänner lite grann, men inte så farligt och det gick bra att äta.

Innan Lovisa gick och la sig var det musik och dans på schemat. Lovisa vill hålla både mig och Silvio i handen och dansa mellan oss. Sen dansade hon lite med Victor också, höll i hans små händer. Båda var så glada. Avslutningsvis satt båda och hade det mysigt i Silvios knä och jag passade på att ta lite kort.

För ett tag sen (förra fredagen) beställde jag en ny skrivare då man som student helt plötsligt fick roliga rabatter. Skrivaren jag har nu envisas konstant med att det är “papperstrassel” utan att det är det. Nåja, jag beställde en sån där rolig multiskrivare så man kan ha den till lite av varje. Jag betalade in pengarna. I fredags fick jag veta att de registrerat min inbetalning och att jag kunde föja min order. Sen har inte HPs sida fungerat, men idag kollade jag. Då var ordern RESTAD! Men vafan. Så nu är jag mäta irriterad.

Morgonen och förmiddagen tillbringades på biblioteket för lite ostört pluggande. Hemma blir det nämligen inte så värst ostört med en babblig sambo, två galna ungar och boende mitt i en byggarbetsplats. Pluggandet gick ganska bra. Tills jag körde fast på någon jäkla uträkning. Jag fattade formeln och uträkningen i torsdags, men hjärnan har väl inte hängt med sedan dess och nu var det helt bortblåst så jag hoppas att någon i klassen kan hjälpa mig lite.

Imorgon är det nya tag med hårdpluggande som gäller. Har en rejäl hög labrapporter som måste skrivas och lämnas in. Och tentaplugg på det.
Idag har jag varit allmänt slö. Det blev idolmaraton. Och så hade jag och Lovisa plaskkrig i badkaret.

Jag har mestadels städat idag. Det fanns några rum som var riktigt kritiska. Egentligen är alla rum det så det blir mer städning imorgon. Vill gärna ha allting iordning så jag kan fokusera på pluggandet sen istället. Det är ju massvis att göra framöver och jag skulle hemskt gärna vilja klara tentan på första försöket, jag orkar inte ha det släpande efter mig. Tempot är ju så uppskruvat så jag har svårt att se var man ska lyckas peta in tid för en omtenta.
I övrigt försöker jag hålla mig frisk. Ganska svårt då resten av familjen är förkylda. Men ska vi till Lund går det inte att vara krasslig. Och ska man operera munnen vill man gärna kunna andas genom näsan. Victor är ju lite halvrisig så det blir väl att ringa sjukhuset på måndag och se om de gör något infektionsprov och eventuellt sätter in lite antibiotika för att göra honom fit for fight tills på torsdag, han ska ju trots allt sövas inför röntgen.