Okej, Victor är inte direkt nyfödd, vi har haft honom hos oss i snart nio månader och känner honom så bra det går att känna någon under den tiden.

Det verkar inte vara av någon större betydelse.

Först måste varenda sköterska som är här köra en lektion i hur han ska hållas och hur han ska sitta. Vi vet hur man håller och vi vet att han bör sitta, och han tycker om att sitta. Men han kan inte sitta hela tiden för det blir för jobbigt för honom, men då blir det ett himla liv för att hans puls, saturation och blodtryck ändras om han ligger ner.

Del två. Vi hade en liten genomgång på hur mycket han har ätit idag. Det som vi har gett honom och vet om. Vi förklarade även att han äter en hel del under natten.
Men se det gick inte.
Utan trots att han ätit helt som vanligt under dagen MÅSTE vi sonda honom nu för att han ska få i sig sin dygnskvot av vätska. Victor är inte det minsta hungrig, men skulle förmodligen bli ganska snart om han följer sina vanliga vanor, men det gick inte att vänta på.
Så meningslöst och ledsamt att ständigt bli överkörd.

Det var liksom ett ultimatum.. Om vi inte sondar honom nu måste han få dropp. Men varför? Han har ätit helt normalt och kommer förmodligen fortsätta att göra det. Han sover (tyvärr inte) hela nätterna igenom utan brukar äta ett par flaskor välling då också, men det sket de fullständigt i.

Jag är glad att jag slipper det här dårhuset på måndag för att övergå till mitt dåliga samvete över obefintliga studier.

Victor mår bra trots omständigheterna. Han har fått en medicin som ska få lite ordning på pulsen. Hjärtat orkar inte riktigt pumpa ut rätt mängd blod så istället pumpar det för glatta livet. Kansk inte helt bra, men vi får hoppas att det blir bra.
Förkyld var han ju också, men det blev också lite bättre under dagen. Han är väldigt täppt och så, men klarar sig bra ändå.

Johanna: Tack för berbjudandet, men Lovisa får stanna hos farmor och farfar tills på fredag iaf, även om jag är “hemma” så åker jag innan hon vaknar på morgonen och kommer hem långt efter att hon har somnat så jag tror hon har det bäst där hon är. Jag ska gosa med henne så mycket det bara går när nästa vecka äntligen är över. Då ska hon få alla pussar och kramar i hela världen och lite till.

Jag pratade precis med Silvio. Victor har blivit dunderförkyld så han får vara på BIVA ett tag till och därmed är han kvar i Lund ett ännu längre tag till.
Inte nog med det. Lovisa har börjat fråga efter mamma och pappa. Lilla hjärtat. Jag hade ju hoppats att hon skulle få komma hem nu i helgen, men det kan vi ju glömma. Hon är ju alldeles för liet för att vara borta så länge.
Tänk så bra om jag inte hade haft skola nästa vecka, då hade jag kunnat få hem henne och så hade vi väl fått köra någon slags byteshandel mellan barnen, men nu går ju inte det heller. Hade jag kunnat skippa skolan hade jag gjort det, men gör jag det hamnar jag efter med så mycket att det inte finns en chans att ta igen det i år.
Så jäkla typiskt allting.

Dessutom fick jag idag brev angående lägenhetsrenoveringen. Vi har blivit tilldelade en ersättningslägenhet och det är ju bra, MEN.. Nu har de ändrat sig igen så man får bara en helg på sig att ordna allt. Under den helgen förväntas man att flytta allt man behöver flytta samt flyttstäda sin vanliag lägenhet och leka tetris med alla saker man har. Lycka till med två små barn..
Det dumma är också att vårt förråd är i trappuppgången brevid och där börjar renoveringarna tidigare, vi har alltså ingen tillgång till vårt förråd.. Vi har ju två barnvagnar där som v behöver ibland. Härligt.. Verkligen.. Vår trappuppgång är ju redan överfull med barnvagnar (vår syskonvagn och nån grannes vagn) samt en helsikes massa cyklar.

Nu känns det mesta bara skit och elände.

I morse när vi gick till BIVA fick vi veta att Victor skulle flyttas ner på avdelningen (67an), vilket också gjordes en stund senare.
Lite mat och en del smärtstillande senare var vi igång.
Dags för EKG. Läkarna tyckte att pulsen var lite för hög, vilket den kan bli om han har lite ont, men nu började det smärtstillande sätta in ordentligt.
Jag gav honom lite alvedon och en syster kom in för att sätta in lite dropp för att få ordning på salterna. Hon hann inte så långt för helt plötsligt var det kräk ÖVERALLT, massvis, helt galet.
Ta upp ledsen Victor, tvätta och försöka lugna ner. Då kommer mer folk eftersom det varnades hos dem om att han hade för hög puls. Eftersom han var upprörd gick också syremättnaden ner. Så fullt ös med syrgas och sedan tappra försök att få honom lugnare så att pulsen kunde gå ner.
Det hände inte.
Så åter igen kom läkarna och det blev nytt EKG. Allt såg bra ut förutom den förhöjda pulsen. Blodtrycket var också bra och syremättnaden stabiliserade sig.
Då gjordes ultraljud för att se om det samlats vätska i hjärtsäcken. Ingenting där heller utan allt såg bra ut. Det gjordes även en röntgen.

Pulsen kan bli något förhöjd efter den här operationen eftersom kroppen har bytt blodomlopp och ska ställa om sig till det nya.
MEN.. pulsen är högre än lite förhöjd.

Det bestämdes att Victor skulle få åka tillbaka till BIVA för observation över natten.

Vi sitter en trappa ner på 67an just nu, jag har paus i pluggandet och Silvio sover.

Imorgon väntar mer bilkörning. Jag ska till tandläkaren igen för att plocka stygnen och polera lite. Känns helt vansinnigt att göra den körningen och om det inte vore för stygnplockning hade jag avbokat den.

Silvio har skött sina uppgifter under min frånvaro och tagit lite kort på Victor. Jag tänkte därför förgylla den något bildfattiga bloggen med en rejäl uppdatering.
Jag kom äntligen ner till Lund idag igen efter sista praktikdagen som även den har varit toppen och lärorik. Victor är fortfarande kvar på BIVA, varför vet vi inte riktigt. Han är pigg och glad, sprattlar för mycket för sitt eget bästa och är gladast om han får sitta upp. Dock stökar syresättningen lite än och några dropp hänger kvar, jag förmodar att de i vanlig ordning vill koppla bort droppen innan han flyttas. Så bara de små detaljerna löser sig så blir det nog ordning, att Victor mår bra efter operationen i övrigt tvekar jag inte en sekund på.

Jag får väl också slänga ut en liten varning då en del av bilderna kan kännas obehagliga med alla slangar och respirator.

1. Lugnet före stormen, i väntrummet till barnröntgen i torsdags morse.
2. På torsdagkvällen efter att CT-röntgen är avklarad och läkaren bestämt sig för att behålla oss.
3. Tisdag eftermiddag efter operationen.
4. En gladskit tidigare idag.
5. Får man bara sitta upp blir livet lite mindre besvärligt.
6. En lycklig mamma får äntligen träffa sin lilla goding igen, dock ser han lite skeptiskt ut .

Det blev hela, stora operationen . Så förhoppningsvis behöver vi inte dra igång den här karusellen än på något år. Det hade ju varit för bra för att vara sant.
Silvio ringde precis för att berätta det då han hälsat på Victor och pratat med personalen.
Victors värden såg också väldigt bra ut, så bra att de förmodligen ska dra både dränet och respiratorn redan ikväll. Det låter ju helt otroligt bra.
Jag hoppas att allt går fortsatt bra och att vi får komma hem snart, hela familjen. Lovisa är visserligen rejält förkyld, men hon hinner väl förhoppningsvis friskna till.

Operationen har gått bra.

Silvio ska till BIVA om en timme och pussa massvis på Victor från mig.

Min praktik idag var på dosapoteket. Intressant ställe på sitt lilla vis. Eftersom det inte fanns så värst mycket att göra fick jag och min käre klasskamrat David sluta redan vid lunch. Egentligen skulle det vara heldag, men efter att ha sett allt som fanns att se kändes det onödigt att vara där mer.
Skönt tyckte jag.
Vi snackade också lite om nästa veckas tenta, ingen av oss har väl pluggat särskilt mycket, jag har ju varit upptagen med annat och David hade försökt hålla igång med kemin.
Men det känns ok ändå. Jag fattar ju allting, men måste nöta in alla termer och detaljer.

Idag hade jag första praktikdagen. Jag fick hänga på receptsidan, väldigt lärorikt. Men nu känns tre år som en evighet, jag vill ju jobba NU!
Snacka om att jag idag har fått förståelse för en massa saker som alltid har verkat krångliga på apoteket.

Äh, finns väl inte så mycket mer att säga egentligen om dagen. Här hemma är det iskallt.. och tyst :’(

Imorgon ska Victor opereras och nu efter att Silvio har pratat med kirurgen så blir det med 95% säkerhet att han får göra hela den stora operationen och slippa den där jäkla shunten. Det måste ju vara positivt.
Hoppas att allt går bra imorgon.

Tur att jag kollade min kalender igår, det var visst måndag-onsdag det var praktik. Så nu är jag hemma efter att ha kört bil ännu en gång. Pust.
De här dagarna passar ju faktiskt bättre, imorgon är ju ännu en lugn dag på sjukhuset, tisdag operation och på onsdag kommer han förhoppninsgvis ner på avdelningen igen om allt går bra och då kommer ju jag också dit.

Idag har det inte hänr så mycket. Vi tog en liten tur på stan, Lund har dock inte så värst mycket söndagsöppet, men vi gick till Åhléns för att köpa lite strumpor och efter det blev det ännu en vända till leksaksaffären och inköp av ett par spel att fördriva tiden med.

Victor är på sitt allra charmigaste humör och ser ut som en hel sol så fort någon annan än jag eller Silvio är i närheten, sötungen så han är stor favorit på avdelningen just nu. Nu hoppas vi bara på att hans lilla släng av någon slags infektion går ner till tisdag. Vet inte riktigt vad han har, men blodprovet igår visade ett värde på 28 (vet inte vad man mäter.. man aja) så han fick antibiotika, på kvällskvisten var han lite febrig. Det märktes inte på honom så just det kan vara tänder kanske, han är ganska lös i magen, dreglar och tuggar hysteriskt på allt han kommer över.
Hursom, idag valde de att köra på med lite tuffare antibitika så nu får han det direkt i blodet istället, hoppas att det hjälper.

Nu tänkte jag försöka sova lite så jag orkar med allt nytt imorgon. Jag ska börja med att vara på det apoteket som är vid sjukhuset, på tisdag ska jag vara på dosapoteket och på onsdag på det som är i linnégallerian. Spännande! Eller så blir jag avskräckt och byter inriktning i livet

Hösten har verkligen kommit till Lund, det både regnar och blåser på tvären. Riktigt ruggigt. Vid ronden tyckte läkaren att vi inte nödvändigtvis måste vara på sjukhuset hela tiden utan om vi ville kunde vi gå ut en runda. Vi tog honom på orden och gav oss ner på stan.
Först gick vi till leksaksaffären, dels har de världens bästa leksaksaffär i Lund, där finns allt. Verkligen allt, de har vanliga babysaker också som vagnar, bilstolar etc.
Vi var egentligen ute efter ett spel eller så till oss stora så vi kan slå ihjäl lite tid. Det blev något som kallades Risk express, en väldigt komprimerad version av Risk. Inte särskilt roligt, men det duger. Victor fick en stor, mjuk kloss med lite aktiviteter på.
Nästa anhalt var nästa “leksaksaffär”, Akademibokhandeln. Det blev lite smått och gott för oss båda där.
Slutligen gick vi till saluhallen för att köpa lite gott till kvällen, det blev skinka, salami och lammstek från charken och lite antipasti och bröd. Kanon kvällsmat.

Nu ska jag bara ta mig en dusch. Min borste låg på sjukhuset i morse och jag ville inte tvätta håret utan att kunna trassla ut det så jag ska tvätta bort stripigheten nu .