Idag skulle Lovisa vara på dagis ett par timmar på förmiddagen. Under tiden som hon var där passade jag på att fylla upp kylskåpet och vila lite. När jag skulle hämta henne igen började hon stortjuta när hon fick syn på mig. Hon ville ju vara kvar och dona med allt hon kan göra där. Hemma var tydligen ingenting som lockade.
Tur att hon ska dit imorgon också. Då ska hon få äta lunch också innan det är dags för hemfärd.

När lillfröken har sovit klart ska vi packa ihop oss och gå ut i det fina vädret istället. Först ska lillfröken få lite nya kläder. Hennes hylla i garderoben är inte så välfylld längre sen jag plockade bort allt i storlek 80 som hon växt ur. Med lite rabattkuponger som kom förra veckan blir det ju lite billigare.
Sen ska vi till en lekplats också så hon får springa av sig lite. Nina skulle också hänga med och ta med sig en hund så då blir det väl ett evinnerligt tjat på Lovisa sen . Hon fick ju äntligen träffa sin älskade Stella i helgen.. men efter så mycket tjat om ‘vov-vov’ från hennes sida så var det förvånande att hon knappt vågade fram för att klappa. Men det tar nog sitt tag. När Lovisa bodde hos sin farmor och farfar i januari vågade hon ju bara leka med Stella de två sista dagarna.

Om någon inte lyckades gissa så är det bilen. Nu igen. Efter ett batteribyte i fredags gick den som en oljad blixt hela vägen till Silvios föräldrar.
I lördags la Silvios pappa och bror ner lite tid på att fixa till lite småsaker.
Idag skulle vi åka hem. Efter ett par mil svär jag över att stereon lägger av. Känns inte som hög prio just nu att köpa en ny. Efter att ha svurit klart över det inser jag att varvmätaren står på noll. Mycket märkligt fenomen då jag kör. Hinner svära lite till och fundera över om någon sladd glappar, har hoppat ur eller så.
Inte för att jag hinner fundera så värst länge på det. Hela bilen lägger ner verksamheten. Precis vid infarten till Floby. Så där svänger jag in och kan köra prydligt åt sidan.
Djupa suckar och dags att ringa efter hjälp. Silvios bror har precis lämnat av Tella i Floby så allt för långt bort borde han inte vara. Medan vi väntar på honom lyckas vi starta bilen och fortsätter köra. Är den helt havererad känns det skönare att vara i någon som kan liknas vid civilisation. Trodde vi. 50 meter innan gränsen stendör den igen. Felsökning. Kan vara generatorn. Suck.
Efter mycket funderande inser vi att vi inte kommer hem med den bilen så vi får skjuts hem. Skjutsen hem bestod av en liiiten (okej då.. skitlång omväg så vi kom hem ungefär fyra timmar senare än planerat.
Imorgon får de förhoppningsvis ordning på bilen igen. Om inte annat fick vi erbjudande om att byta tillbaka till den numera hela saaben jag har sluppit svära över sen augusti .

Roiligare uppdatering om helgen kommer imorgon istället…

I morse när jag var med Lovisa på dagis blev min bil fixad. Den har ju inte startat, jag trodde det var något med bensinpumpen, särskilt som den kan lägga av lite då och då. Under alla upplivningsförsök så stendog batteriet också. Som jag fick det förklarat nu så var det batteriet det var fel på och det laddar inte som det ska och det kan också vara anledningen till att bilen lägger av lite då och då. I min värld låter det helt ologiskt, men i min värld kan jag inget om bilar heller.
Så jag fick order om att köra bilen en sväng minst varannan dag, jag får alltså inte ha den stående. Och jag som tycker jag är så duktig som går överallt. Tji fick jag . Så nu får jag hitta på saker att åka till.

Det gick kanon med Lovisa på dagis, hon tar verkligen för sig av allt som finns där och blev lite ledsen när vi skulle åka hem. Jag fick även lite information om det nya dagiset som dagiset flyttas till i höst och det låter verkligen kanon.

Nästa vecka ska Lovisa gå på dagis varje dag, men lite kortare pass för att sedan avsluta med ett helpass på fredagen.

Snacka om att jag kände att Lovisa var borträknad. De hade tagit bort hennes hylla i hallen (eller hyllan finns väl kvar, men hon hade ingen plats längre) och sen sa de att de räknat med att vi skulle höra av oss med lite mer framförhållning.
Jo, vi hade väl också tänkt planera in det lite bättre tidsmässigt, men vi snackar fortfarande om en plats vi varit tvugna att betala för hela tiden.
Jag förklarade också att Silvio kommer böja jobba på måndag och jag vill inte ha med mig Victor på dagiset, det får räcka med de virus han kommer att exponeras för genom Lovisa.
Nu är ju inte heller Lovisa den mest komplicerade ungen att lämna av lite varstans. Så under den 1½ timme vi var där idag brydde hon sig inte om mig alls. Hon hade fullt upp med att spana in de andra barnen, fröknarna, sanden.
Jag fick istället leka med de andra barnen som tydligen inte ratade mig lika mycket . Sen blev hon lite gnällig när vi skulle gå hem. Inskolning är som sagt det minsta problemet. Jag skulle nog utan problem kunna lämna henne där helt själv.. men, men. Imorgon ska vi dit igen och sen får vi planera upp hennes tider framöver. Hon kommer ju att vara där tre dagar i veckan och då klockan 9-14.

Eftersom Lovisa redan är "rastad" idag behöver vi inte fundera mer på det. Så idag blir det lite mer städning. Det är mycket sannolikt att vi åker till Silvios föräldrar i helgen så då vill jag få ordning här innan dess för sen blir det om möjligt ännu mindre tid över för städning.

Jag tror allt han flyttat in hos oss och lärt Lovisa ett och annat. Idag roade hon sig med att klättra upp i soffan helt på egen hand. Det hade väl egentligen inte varit så farligt om hon sen hade vett att sitta någorlunda stilla i soffan. Men icke. Hon springer runt i soffan och har inte koll på kanter eller nåt. Typiskt. Så nu blir det till att hålla ännu mer koll på henne.

Tänkte ägna mig åt lite märkning idag. Imorgon börjar Lovisa på dagis igen. Silvio ringde dit och sa att hon ska börja imorgon. De försökte opponera sig rätt kraftigt mot det, men efter att vi lagt några tusen på den där platsen utan att kunna utnyttja den då de inte velat vaar flexibla för fem öre och orkar inte vi vara så värst flerxibla heller. Jag vill inte ägna mig åt inskolning när Victor är med, han ska inte behöva vara där alls. Det räcker nog med den skit som Lovisa kommer att dra på sig. Onödigt att exponera honom för mer.
Så alla kläder ska namnas. Köpte några namnlappar som verkar bra. Om inte annat är det 10 års garanti på att de sitter .

Mötet med ombyggnadsansvariga alltså. Så mycket frågor, så många bortförklaringar. Nåja, vi fick svar på våra frågor. Flytten av bredband skulle ingå. De ordnar ominstallation av tvättmaskinen och de kommer inte att göra något åt den nya köksutsiken.
Ska försöka förklara. Som det är nu har vi ett matrum, ett rum i anslutning till köket för att lämpligen placera köksbordet (mer känt som avlastningsbord för diverse saker hos oss). Det rummet kommer i samband med renoveringen att göras om till ett sovrum.
Det som nu är köket och tvättrummet kommer att slås ihop och bli köket. Då är det tänkt att placera köksbordet där diskbänken är i nuläget. Där finns ett fönster. Ett som sitter en bra bit ovanför diskbänken. Man kan alltså underhålla sig med att se ner på vår gård när man diskar. Sitter man däremot vid ett normalt köksbord så ser man nog ingenting alls.. Kanske den sändigt smågråa Växjöhimlen. Med lite tur. Skoj.
Jag ska nog ringa den där människan hos hyresvärden som utlovat ny lägenhet och se över möjligheterna. Finns det bara möjlgihet att flytta inom området får det vara. Jag orkar inte dra igång en hel flytt med allt vad det innebär för att komma… ingenstans. Om vi däremot kan få flytta till något annat ställe så kan det i allra högsta grad vara aktuellt.l

Enda positiva var nog att vi har det ganska rent hemma trots allt. Vi undrade varför det var krav på att genomföra en flyttstädning när man flyttar ut inför renoveringen. Vår normala städning borde vara fullgod. Då finns det tydligen riktiga lortgrisar så när de stackars jobbarna kommer och ska riva så är det så jävla äckligt och rentav hälsovådligt.
Så liet skit i hörnen och allmäna diskberg känns helt plötsligt ganska harmlösa. Vi håller oss ju friska.

Inkomstflödet säkrat. Silvio börjar jobba på måndag. Snacka om snabba ryck, han fick jobbet direkt på intervjun. Så snart det var klart var vi på läkarkontroll med Victor, det fanns väl inte så mycket att säga egentligen. Det är lite svårt att mäta blodets syrehalt i fötterna. Dels är det lite dåligt flöde dit då fötterna inte har hög prio och dels är ju fötterna riktigt knubbiga .
Lillkillen mätte hela 62 cm och vägde 6600 gr. Så så värst liten är han väl inte egentligen.

Ikväll ska vi på ett informationsmöte om renoveringen här. Det finns ju en och annan fråga om man säger så. Främst bredbandet. Från början sa de att de sköter flytt av det. Nu ska man tydligen ordna med det själv. Eller hur. Jag är verkligen inte intresserad av att betala hur mycket som helst för att flytta mitt bredband fram och tillbaka. Dessutom vill jag inte vara utan heller hela den tiden, särskilt inte som jag betalar för det.
Sen undrar jag också över tvättmaskinen. Jag vill att de tar på sig så att den blir ominstallerad. Nu har vi ju ett tvättrum som den står i, det ska ju försvinna och vill man ha tvättmaskin så finns plats för det i badrummet. Så jag är inte ett dugg sugen på att betala dyra kostnader för elektriker.
Sen vill jag ju säkerställa att vi verkligen får alla möbler och sånt i ersättningslägenheten.

Puh.. kommer bli jobbigt..

Alltså, nu har jag sett det här så många gånger idag så det är löjligt. Ännu mer löjligt är att det är så hysteriskt roligt. Dessutom har Silvio spammad guildchaten med citat. Verkligen skitlyckat då det var typ en till från Sverige och i övrigt lite blandat folk, mest britter.

Idag lyckades vi med det omöjliga. Det där som absolut aldrig, aldrig händer när man har småbarn. Vi sov. Hela familjen. Ett par timmar. Vad är oddsen?

För övrigt har Victor varit lugn ikväll. Annars brukar han vara ganska gnällig på kvällarna. Då vill han bara vara nära, nära. Sjal, alltså inte halsduk utan bebissjal är hur bra som helst. Man knepar och knåpar, knyter och sen monterar in bebis. Bebis får ligga nära, nära och lycklig förälder har händerna fria .