Lovisa har på senaste tiden tydligt talat om för oss vad som är viktigast i livet – MAT.
Nu säger hon själv ‘nam nam’ när det börjar knorra i tarmen så då är det bara att sätta fart och fixa lite käk åt henne. Det där med att säga mamma och pappa har hon mer eller mindre lagt ner. Ett annat modeord som används hela tiden är ‘que’. Förmodar att hon kan ha umgåtts lite för mycket med Natha. Sluta genast prata spanska med mitt barn!
Fast i morse var det faktiskt passande. Vi gick ju upp bra mycket tidigare än normalt så när jag lyfte upp Lovisa tittade hon lite konstigt på mig och sa ‘que’.

Nu har hon fått ännu en omgång nattvälling, jag har ätit och badat. Hon sover förhoppningsvis. Jag borde också sova. Tänkte försöka haffa en tvättid imorgon så allt blir rent. Främst jag och Lovisa saknar rena kläder i vettig storlek. Lovisa kladdar så mycket och jag har helt enkelt för få kläder, de få jag har kladdar Lovisa på.

Jepp, inga konstigheter. Bebis låg som den skulle .

Sötnosen finns på bild hos Erika!

Silvio hävdar bestämt att jag inte kan mobba honom för hans dialekt eftersom han kan säga ‘R’.
Å andra sidan, han lägger till en massa konstigheter. För det heter väl knappast gÄnast?

Nä, just det. Jag är ju konsekvent och utesluter alltid ‘R’. Han kan slänga ur sig lite vad som helst.

(Fy fan vad trött jag är förresten)

Och nu blev det sådär sent igen fast det inte ens var meningen, men efter nattmacka och nattbad var helt plötsligt klockan väldigt mycket… eller lite om man vill se det så.
Läkartiden är ju redan 10:30 imorgon, så tidigt sover vi fortfarande gott. Under tiden som vi är där ska Erika ta ut Lovisa på en liten promenad. Skönt det. Om allt är som sig bör går ju läkarbesöket i ett nafs imorgon, men samtidigt kan det bli lite väntan och sånt och så är det ju bra att lilltjejen får komma ut på lite promenad. Jag var bra på den biten förr, när jag var rörlig. Silvio är mest lat, han har nog ingen vettig ursäkt egentligen.
Men, men.. snart blir det andra bullar för då är jag på hugget igen. Har ju fortfarande en massa, massa kilon från förra graviditeten att göra mig av med så motivation finns i allra högsta grad.

Silvio har haft någon slags aversion mot pajer så jag har inte fått göra det till middag. Efter en lång utläggning förstod han att jag inte tänkte göra konstiga brittiska pajer utan goda pajer.
Så idag har vi avnjutit en med västerbttenost, procoutti och soltorkade tomater. Mums! (Men nu har jag lite ont i magen pga alla ägg.)

Känns helt freaky, men nästa måndag bär det av om allt är som sig bör. Silvios mamma ringde nu i morse och kollade läget, de kommer och hämtar Lovisa på söndag. Min lilla älskling. Men det blir ju finfint.
Äh, det var nog inget mer egentligen . Det har ju inte direkt hänt så värst mycker under natten.

Jag har mått lite trött och förvirrat, precis som man kan göra som bakis. Hehe..
Vi har verkligen inte gjort mycket alls idag. Mesta slappat, hela familjen. Lovisa har också varit lite trött sen igår, men har ändå orkat leka en hel del mellan varven, imponerande.
Veckan som kommer bli nog ganska lugn den också. Två läkarbesök och i övrigt fix här hemma så allt är klart och packat osv sen när det är dags att göra annat.

Och då var jag ändå nykter igår. Det hjälper dock inte, jag mår ändå lite såbakis. Men vad gör det, det var kul igår. Full fräs hela kvällen lång. Att jag mår lite tjyvens idag beror nog mest på att jag sov dåligt inatt, efter alla eskapader var inte min rygg och foglossning helt samarbetsvilliga utan envisades med att smärta hela natten.
Några kort tog jag aldrig, men Erika var bra på den fronten så jag hoppas på att några kommer upp lite senare för det var roliga kort.

Jag tog min röda lilla springare (cykeln), slirade in på macken och fyllde på reservdunken och begav mig till bilen. Den klunkade glatt i sig bensinen. Sen påbörjades projektet med att få bilen att starta. Det tog några försök, det var lite luft som skulle ur systemet. Nu går den finfint igen och fick lite mer bensin på hemvägen.

Jag vill ha den där omtalade beninmätaren NU!

Vi åkte ner till stan för att fixa ett par saker. Jag tyckte att bilen betedde sig lite märkligt, svarade inte helt på gasen. När vi kör hem igen krånglar den ännu mer och får till sist motorstopp. Jag lyckas ändå starta den igen och parkera på en sidogata. Bilen är stendöd. Jag HOPPAS, hoppas, hoppas att det bara är bensinen som är slut. Sist jag fick bensinstopp började det ju med att bilen inte svarade på gasen. Så vi gick hem. Inte alls långt egentligen, för normala människor en promenad på max 10 min, för höggravid Emma snarare en halvtimme. Nu har jag dessutom dödens ont i ryggen för att jag har gått. Om ett par timmar när jag vilat lite ska jag göra ett försök med bilen.
Precis när vi kommit hem ringer Natha och är halvt hysterisk för att ingen av oss svarar på msn. Hon har i full panik fått för sig att vi är på förlossningen. Nej, det är vi inte . Vi ska ju på fest ikväll.

Nina, muta in en skön plats åt mig i soffan med många kuddar, annars reder jag inte ut festen .