Låg i godan ro i sängen och försökte somna. Tji fick jag. Det blev lite blött istället. Ringde förlossningen så de ville att jag skulle komma in och ta en kurva.
Erika är på väg hit så att hon kan ta Lovisa. JAg insåg att klockan halv tre en fredagkväll är det minst sagt omöjligt att få tag på en taxi.
Men det har börjat komma värkar. Ganska tätt även om de inte gör ondare än att jag i godan ro kan sitta här och skriva ett par rader.

Så Tella, jag kan inte lova att du får ha din födelsedag för dig själv så jag slänger iväg ett GRATTIS nu!

Jag var ju som sagt hos läkaren idag. Med sig till barnmorska, läkare osv har man med sig en papperskopia på sin journal. I den kopian fylls bara alla mätvärden in, all övrig information som skrivs in i journalen hamnar "i datorn".
Nåväl, Lund nästa veckan. i Lund har de ingen som helst tillgång till min journal, mer än papperskopian jag tar med mig. Jag fick informationen från läkaren jag träffade att om de vill/behöver hela min journal i Lund så får de ringa till växjö och få journalen faxad till sig.
Helt seriöst.

Min låda vilar så hårt nu att den är i koma.

Tack underbara vänner för att ni finns. Vår kvällsmat blir betydligt godare än gröt . Nu känner jag mig på lite bättre humör igen. Det var en jävligt djup svacka jag fick igår. Usch. De kommer ibland och då behövs det bara små saker för att allt ska kännas för jävligt.
Saker som känns jobbiga just nu är att gå till läkaren imorgon, eller inte att gå dit, men att kanske inte vara redo att sättas igång än. Att Lovisa åker bort på söndag om inget ändras. Och sen allt med nya bebisen. Jag önskar att allt var som det skulle, man har lite mycket ont, hänger på BB ett par dagar och kommer hem sen igen med sin lilla skit och bara kan mysa. Ibland tror jag, eller får för mig, eller vill tro att prövningar kommer till de som klarar av det. Vet inte varifrån jag fått den känslan, men slutsatsen är att vi fixar fan det.

Lovisa somnade som sagt när Nina egentligen skulle komma, men vaknade lagom tills Nina kom istället. Lovisa fick ett par jättefina jeans TACK! Sen busade Nina en massa med Lovisa. Nu är alla mest lite trötta tror jag.

Jag tvättade lite igår. Vi bor på fjärde våningen utan hiss. Idag känner jag för att säga upp bekantskapen med mina ljumskar. Jag tog ändå ett förebyggande bad innan tvättsessionen och ett bad efter. Jag tror inte ens jag vill veta hur ont jag haft utan de där baden. Men, men.. nu är snart en smärtperiod över. Om det går som sist gick smärtan över väldigt fort. Jag kände av lite ibland om jag gjort någon väldigt jobbigt.
Imorgon är det läkarbesök igen. Kontroll för att kolla läget om jag kan sättas igång. Nervöst som fan.

På läsfronten går det ganska segt. Jag började läsa Gomorra, men alltså… nej. Jag tycker det är superspännande att läsa om diverse maffiarörelser och sånt, men när det blir för faktamässigt tröttnar jag. Det började så bra, nu är det ett typ 100 sidor långt kapitel med bara upprabbling av namn. Vem som mördade vem. Jag har tappat bort mig.
Istället började jag läsa en annan bok, Bitterfittan. Jag har läst den innan, men minns inget alls av den. Den kanske är bra? Efter tre kapitel så är den ganska bra på ett sätt. Vi får se, vi får se.

Snart kommer Nina på lite besök. Lovisa passade på att somna nu när Nina egentligen skulle kommit, men i vår arbetslösa vardag har man ju inte extremt mycket tider att passa så det är lugnt (Hoppas jag).

Jag blir sjukt less på folk som inte betalar det de är skyldiga. Resultatet, vi har 20 spänn resten veckan. Tom kyl, tom frys, tomt skafferi. TACK så hjärtligt!

Roligare än så blir det inte idag. Tur det finns maskiner som utför grovjobbet. Tvättid fanns först ikväll, men det gör ju inte så vansinnigt mycket.